Putins Ryssland har i kärnvapenfrågan demonstrativt vänt Gorbatjov och Jeltsin ryggen

Från rysk sida har vi fått bevittna en massiv satsning på alla slags kärnvapen till lands, till havs och i luften, från korta räckvidder till interkontinentala. Även helt nya typer. Deras kärnladdningar omspänner ett spektrum från bilbombsklass till monstruösa domedagsvapen i multimegatonklass.

Kärnvapnen debatteras i HBL:s spalter. De så kallade fredsvännerna är upprörda både av Finlands och dess beslutsfattares hållning till kärnvapenförbudsavtalet. Även minister Pär Stenbäck och jag har blivit måltavlor (HBL Debatt 6.2).

Finland ägnar sig inte åt ideologisk signalpolitik. Den som vill få en bra överblicksbild av varför Finland varken deltog i förhandlingarna om totalförbud mot kärnvapen eller skrev på avtalet uppmanas läsa ambassadör Pasi Patokallios förträffliga artikel "Ydinaseiden omistus jäi pieneen piiriin" (Kanava 1/2020). På 1950- och 1960-talen trodde man att nya kärnvapenstater skulle växa fram som svampar i skogen. Så skedde inte. Det så kallade icke-spridningsavtalet (Non-Proliferation Treaty, NPT) från 1968 har varit en anmärkningsvärd framgång. Finland var bland de första som undertecknade avtalet.

Man kan vara frustrerad över att de fem erkända kärnvapenstaterna, samtidigt permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd, inte uppfyllt sina förpliktelser och att göra sig kvitt kärnvapnen som förväntat, men trots det förblir NPT-spåret det enda relevanta.

Efter att nya Startavtalet nu förlängts på ryska villkor är det skäl att konstatera att det inte innebär någon förbindelse från rysk sida för fortsatt nukleär nedrustning på bilateral basis. Det magra resultatet befäster status quo fram till 2026. De nivåer som avtalet föreskrev nåddes redan för tre år sedan.

Men än värre är att nya Startavtalet omfattar endast cirka 45 procent av ryska operativa kärnvapen, medan samma siffra för USA:s del är 90 procent. Och det som avtalet inte täcker berör särskilt Europa, oss själva och vårt närområde.

Den ryske kärnvapenexperten, doktor Pavel Podvig som i drygt 20 år gjort en fin karriär vid universitet i USA och senare som forskningschef i FN-tjänst, hedrade USA:s förra utrikesminister George Shultz som avled den 7 februari med följande utdrag ur ryska arkiv om Gorbatjovs och Reagans möte i Reykjavik 1986: "Gorbatjov: Varför endast strategiska ballistiska missiler? Borde vi inte eliminera alla kärnvapen? Reagan: George, kan vi göra det? Shultz: Ja."

För Podvigs kollega Igor Sutjagin, expert på substrategiska kärnvapen gick det värre. Han hamnade oskyldig i vad man kunde kalla nya Gulag i över tio år och frigavs 2010. Sutjagin kunde bosätta sig i Storbritannien och blev forskare vid ett anrikt forskningsinstitut (RUSI). Efter mord och mordförsök på andra ryssar har han tvingats "under jorden".

Sutjagins rapport om substrategiska kärnvapen 2012 blev omedelbart en klassisk referens, som även Sipri alltjämt hänvisar till. Av de cirka 2 000 ryska "taktiska" kärnvapnen finns merparten i Västra militärdistriktet. Stora mängder finns även på Kola.

Fredsvännerna har inte velat ta till sig att Putins Ryssland i kärnvapenfrågan demonstrativt vänt Gorbatjov och Jeltsin ryggen. För dem är det USA som är den stora boven med nya bomben B61-12 i särskilt fokus. Denna bomb har förhållandevis låg explosiv styrka jämfört med de många modeller den ersätter, inklusive USA:s kraftigaste, vätebomben B83. B61-12 kommer att vara US Air Force enda framtida nukleära bombtyp och antalet blir sannolikt under 500. En liten bråkdel utplaceras i Europa, inte på grund av amerikanskt krav utan på värdländernas begäran. Utöver detta har USA nyligen tagit i bruk en kärnladdning med "låg" laddningsstyrka i sina strategiska ubåtar.

Ifall Ryssland blockerar genuina nedrustningssamtal är det möjligt att USA även börjar utveckla en ny kärnstridsdel, W93, den första sedan kalla krigets slut. Eftersom vapenbärarna nått slutfasen av sina operativa livslängder har moderniseringsprogram inletts. I vilken omfattning de verkställs beror helt på Ryssland och Kina.

Från rysk sida har vi fått bevittna en massiv satsning på alla slags kärnvapen till lands, till havs och i luften, från korta räckvidder till interkontinentala. Även helt nya typer. Deras kärnladdningar omspänner ett spektrum från bilbombsklass till monstruösa domedagsvapen i multimegatonklass.

Här är en ofullständig lista på system med kärnvapenoption som finns utplacerade, introduceras eller har inverkan på vårt närområde: Två versioner av markbaserade Iskander (ballistisk missil och kryssningsmissil), luftburna hypersoniska ballistiska missilen Kinzjal, marinens kryssningsmissil Kalibr samt hypersoniska (?) missilen Zirkon, flera typer av flygvapnets kryssningsmissiler, "atomdrivna" kryssningsmissilen Burevestnik, undervattensdrönaren Poseidon, det verkliga domedagsvapnet.

Vilka indignerade inlägg från fredsvännerna är inte att vänta då USA redan fick sådana örfilar?

Stefan Forss, Esbo

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning