Pusselbiten

Ponera att vi hade beslutsfattare som skulle uttrycka sig så här: vi har en massa problem, men ett som går relativt enkelt att åtgärda är vår ålderspyramid.

Förra veckan åhörde jag ett antal föreläsningar om bland annat den säkerhetspolitiska situationen och den offentliga ekonomins framtidsutsikter i Finland. Mest det gamla vanliga – problemen med exporten, långsam ekonomisk tillväxt och den åldrande befolkningen. Men det som jag fäste mig vid var att vår befolkningsstruktur behandlades som en pusselbit man inte kan göra något åt. Ponera att vi i stället hade beslutsfattare som skulle uttrycka sig så här: vi har en massa problem, men ett som går relativt enkelt att åtgärda är vår ålderspyramid. Då skulle till exempel följande fenomen betraktas som relevanta:

1. vår invandrarpolitik

2. vår familjepolitik

3. vår utbildningspolitik

4. vår alkoholpolitik

Den första frågan gäller våra gränser, hur vi förhåller oss till invandring och vilka åtgärder som görs för att integrera flyktingar och invandrare. På den punkten får den nuvarande regeringen ett stort minus. Vi kunde ha en ansvarstagande invandrar- och flyktingpolitik, som inbegriper respekterandet av mänskliga rättigheter och kraftfulla åtgärder för att främja integration. Men invandrarpolitiken bidrar till att upprätthålla den problematiska befolkningsstrukturen och därmed försvaga framtidsutsikterna för den ekonomiska tillväxten.

Familjepolitiken ger också ett stort minus till nuvarande och en lång räcka av föregående regeringar: i stället för att idka en positiv familjepolitik förefaller det som om man under en längre tid strävat efter att få unga vuxna att fatta att det inte lönar sig att skaffa barn. Nu har budskapet gått hem, och unga kvinnor och män röstar med de preventivmedel som finns till hands. Och jo, barn eller inte barn är en komplicerad och också djupt individuell fråga, men poängen är att det finns familjepolitiska åtgärder som kan underlätta situationen för dem som önskar barn. Vårt långvariga bristande intresse för barnfamiljernas situation har också lett till att barnfattigdomen ökat, vilket är en obestridlig utvecklingsrisk för barnen.

Vår utbildningspolitik? I regeringsprogrammet står det att man skall satsa på kunnande och utbildning. Och det gör man genom att skära ner på allt från dagvård till universitet. På det sättet riskerar man att en ökande andel av unga inte får utbildning efter grundskolan, och därmed säkrar sin plats utanför arbetslivet.

Nå, vad har alkoholpolitiken med det här att göra? Det är ett erkänt faktum att vår alkoholkonsumtion är en av de största riskerna för folkhälsan, för arbetsoförmögenhet och för att barn skall fara illa. Alkohol har starkt samband med nästan allt som kräver insatser av myndigheter: bilolyckor, misshandel, familjevåld, dråp, brådskande placeringar av barn. Så vad gör regeringen? Åtgärder ägnade att öka konsumtionen och därmed missbruket, öka utslagningen och öka antalet barn som behöver barnskyddsåtgärder.

Det finns olika sätt att främja ekonomisk tillväxt. En målmedveten och långsiktig befolkningspolitik är lika centralt som nonchalerat.

Mirjam Kalland professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33