Purcell landar i nutiden och blir plågsamt aktuell

Sällan har operaföreställningar varit lika avkopplande och förvirrande. Sällan har igenkänningsfaktorn varit lika hög.

Barockopera

Henry Purcell: Dido & Aeneas

Regi Iko Raatikainen, ljus Jaakko Sirainen, masker Stephanie Korhonen. I rollerna Iida Antola, Martti Anttila, Meri Metsomäki, David Hackston, Edward Ananian-Cooper, Valter Maasalo. Talroller: Jonnakaisa Risto, Juuso Timonen. Dido's Train (Kaisa Ruotsalainen, Noora Hirvelä, Anna Pohjola, Anna Pulakka, Julia Tamminen). Den fria konstens rum 3.4.

Barockopera. Smaka på ordet, tänk så dammigt det låter. Inte sällan har genren förknippats med något stelt eller konstigt på grund av annorlunda instrument, en märklig sångstil, språket som man inte förstår ett dyft av eller handlingen som är helt främmande.

Lyckligtvis stämde ingenting av detta i fallet med den aktuella uppsättningen av Henry Purcells Dido & Aeneas som visades i Den fria konstens rum alias bombskyddet i Berghäll i söndags och måndags.

I Iko Raatikainens energiska och starka regi har verket tvärtom uppdaterats så pass mycket att det närmast blir som en samtidsskildring av det mest plågsamma slaget – en pinsam påminnelse om alla obetydligheter som styr våra liv i dag.

Inledningsvis hälsar två överentusiastiska tv-konferencierer publiken välkommen till inspelningen av en tv-show. Därefter övar man tillsammans applåder, burop och skratt. Under föreställningens gång gör man publiken delaktig genom att kalla upp frivilliga som statister. Här driver man friskt med alla talkshow-, talangjakts- och reality-tv-format, som alla trettio kanaler fylls av i dag.

Så förs alltså publiken effektivt in i (såp)operans värld, där Dido (Iida Antola) skall gifta sig med Aeneas (Martti Anttila). Under svensexan dagen innan förivrar sig Aeneas dock med sina kompisar. Han kommer tillbaka med en blåtira och förklarar att han inte längre vill ha henne. Först när hon blir upprörd och kastar ut honom, bönar och ber han att få henne tillbaka. Då är det för sent. Då skall han ut, för alltid.

Få operaföreställningar har känts så avkopplande, kanske för att ciderflaskorna, make-upen, selfieporträtten, damtidningarna, laptoparna, kläderna, instagrammandet och den ständiga online-närvaron gör det så lätt för åskådaren att smälta in.

Givetvis bidrar också den höga musikaliska nivån. Bakom föreställningen står Orpheus' Muses-konstnärskollektivet, som på senare år med framgång har satt upp bland annat Odysseus hemkomst och Orfeus i Helsingfors. Orkestern spelar snärtigt med Kaisa Ruotsalainen som konsertmästare.

Fem av sex sångare i Dido & Aeneas är medlemmar i The English Vocal Consort of Helsinki och är därför välutvecklade ensemblesångare sedan tidigare. Iida Antola, ursprungligen kördirigent, nu sångstuderande i Berlin, har en skärpa i rösten som gör henne väl lämpad för rollen som den upprörda bruden. Brudfrämman (sopranen Meri Metsomäki) är även hon välsjungande och lagom tröstande. Martti Anttilas tenor bär väl, Edward Ananian-Cooper var särskilt bra som den glade australiensiske sjömannen och Valter Maasalo var lagom upprörd. Ett särskilt tack går till David Hackston för smakfull kontratenorsång.

Så till slut kommer arian som alla väntat på, Didos klagan, då misären fyller hela rummet. Arian blir den här gången extra dramatisk, eftersom en av de uppträdande skadar sig på riktigt, svimmar och måste lägga sig på golvet raklång. I vanliga fall hade musiken avbrutits och lamporna tänts, men här fortsätter showen, in i det sista. Sällan har man i publiken upplevt något lika förvirrande.

Operan gavs bara två gånger, så den som vill se föreställningen får försöka övertala arrangörerna att visa den igen eller kanske ordna en privatföreställning. Konstnärskollektivet återkommer i höst med Poppeas kröning.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00