Puccinis förstlingsopera

Den kyska kärleken. Roberto (Heikki Halinen) i famnen på sin trolovade Anna (Satu Strömberg).Bild: Matti Kyllönen

Puccinis första opera Le villi är inget mästerverk men ändå melodiskt tilltalande och intressant att få uppleva. Trots begränsade medel är lyckligtvis Satu Strömbergs och IN Music MGMT:s produktion njutbar.

Giacomo Puccini: Le villi, regi Ville Saukkonen, dir. Jonas Rannila. I rollerna: Satu Strömberg, Heikki Halinen och Markus Nieminen. Helsingfors Konservatorium 27.5.2016.

Föreställningen i Helsingfors Konservatoriums konsertsal kunde nästan betraktas som raritetens Finlandspremiär. Men märkligt nog har Le villi de facto getts fyra gånger tidigare i april 2000 som underhållning på en färja mellan Mariehamn och Åbo.

Före det stora genombrottet med Manon Lescaut skrev Puccini två mindre framgångsrika operor, Le villi och Edgar. Men musiken gav så pass tydliga löften, att förläggaren Ricordi beviljade honom en månadslön och uppmanade honom att utvidga enaktaren Le villi till två akter.

Storyn är präglad av den tyska romantiken återgiven av Heine och hämtad ur slavisk mytologi. Liknande berättelser återfinns i baletten Giselle, operan Rusalka och otaliga andra historier. Huvudpersonen Roberto förförs av en äventyrerska. Hans trolovade dör och tas upp i kretsen hämnande vilier, som slutligen dansar honom till döds.

Den kyska och den sinnliga kärleken ställs mot varandra i Le villi. Felet med operan är att de två mest dramatiska ögonblicken, förförelsen och den trolovades död, inte sjungs utan återges av en berättare. För detta misslyckande är det är lätt att anklaga den oerfarne librettisten Ferdinando Fontana.

Dansare som bybor

Ville Saukkonens regilösning är i och för sig enkel och stilig. Förutom de tre huvudpersonerna ser vi bara dansare på scenen i olika roller som bybor eller som sagoväsen. Kören, Hämäläis-Osakunnan laulajat, sjunger i orkesterdiket. Det fungerar snyggt mot bakgrunden av ett projicerat alpint landskap.

Satu Strömberg som tolkar den kvinnliga huvudrollen har också producerat operan. Hon är i slutskedet av studierna och hon sjunger engagerat med skön klang Annas roll, den första i raden lidande kvinnogestalter hos Puccini.

Heikki Halinens slanka tenorröst har hörts på olika håll på landsortsoperorna. Här gör han en duktig tolkning av Puccinis inte så lätta roll Roberto, som på sin lott också har den första riktiga äktpucciniska klagoarian Torna ai felici di. Annas fader Guglielmo är i erfarna händer. Rollen gestaltas kraftfullt och med auktoritet av Markus Nieminen, som i motsats till sina medsolister inte är elev utan har en imponerande karriär bakom sig.

Ett team på fyra duktiga personer har haft hand om projiceringarna, ljusen, kostym och rekvisita samt mask. Kören leds av Chloé Dufresne och den väl fungerande koreografin är signerad Laura Humppila.

Jonas Rannila dirigerar med fast hand sin lilla orkester bestående av piano och nio instrument. Klangen är tilltalande och fraseringen smidig men till saken hör att Puccini skrivit en översvallande orkestersats som han i tiden fick både ris och ros för. Något av detta hör vi inte denna gång.

Unge Puccini fick en del uppskattning för sin orkestreringskonst i sitt Capriccio sinfonico och så småningom även för mellanspelet i Le villi som ofta repriserades. Vid uruppförandet spelade förresten Puccinis rumskamrat och senare kollega Pietro Mascagni med i orkestern. Puccini ansåg själv att Mascagni i sina senare framgångar tagit modell av Le villi.

Den som vill bekanta sig med Puccinirariteten har en sista chans nu på måndag.

Jan Granberg

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00