Publiken blev kung på museet

Är vi i himlen nu? Det frågade en ung museibesökare i Pawel Althamers verk I (am) när det fanns på Ham. Besökarna lämnade sina telefoner i ett låst skåp, klädde sig i vita skyddsoveraller och gick in i det vita rummet. Utställningen var den som gav upphov till mest feedback i fjol, en del besökare kände stort lugn i rummet, andra ångest. Bild: Ham/Maija Toivonen

Från tystnad och förbud att röra till lek, deltagande och digitala överraskningar. I dag är museet en plats för kontemplation över tidens viktigaste frågor och vi besöker museer som aldrig förr.

Har du besökt museum ofta de senaste åren? Jagade du en digital ödla längs väggar och golv under Team Lab-utställningen på Amos Rex? Klädde du dig i vit skyddsdräkt och vandrade omkring i ett helvitt rum i Paweł Althamers verk I (am) på Ham? Tog du roliga foton av dig själv i Hrafnhildur Arnardóttir aka Shoplifters färggranna plasthårssjok i installationen Nervscape VIII på Kiasma? Besökte du kanske Världsutställningen i Paris med hjälp av VR-teknik på Designmuseet? Tog du barnen till Nationalmuseums vind, där de fick leka skola och bygga timmerhus? Eller passade du på att rita kroki av en äkta ballerina på Konsthallen? Har du ett museikort och berättar du om dina museiupplevelser genom att lägga ut bilder på Instagram?

Då är du en del av museiboomen. Du har blivit en krävande museibesökare som väntar sig det lilla extra. Då kan en traditionell utställning där verken är upphängda längs väggarna kännas som en besvikelse, även om själva konstverken tilltalar dig på djupet.

– Vi ser att besökarna har större förväntningar än förr, säger Minna Raitmaa som är chef för publikarbetet på Museet för nutidskonst Kiasma.

– Publiken förväntar sig mycket, även överraskningar, säger museichefen Jukka Savolainen på Designmuseet.

Vad hände, när förändrades museernas verksamhet?

Raitmaa kan inte sätta fingret på någon viss banbrytande händelse eller utställning som vände trenden, eftersom utvecklingen har varit smygande.

– Museerna utvecklas hand i hand med det övriga samhället, säger hon.

Dansaren Minttu Pietilä är modell. Besökaren tar med sig eget block och penna. Bild: Susanna Alatalo

Också Savolainen säger att utvecklingen skett stegvis, men han -pekar på att den pedagogiska verksamheten alltid varit stark på de nordiska museerna. De senaste årens diskussion om Guggenheimmuseet har enligt honom fått museerna att se om sin verksamhet och fundera över vad deras grunduppdrag är.

– Museernas uppgift är att driva på förändring och hjälpa besökarna att förstå fenomen genom upplevelser. Just nu gäller det främst klimatförändringen, säger Savolainen.

Arkitekturmuseets tf chef Reetta Heiskanen pekar på en enskild händelse.

– År 2006 ville Nationalmuseums chef Ritva Wäre skapa en hands on-utställning för barn. Då skapades Vinden, ett stort rum där barn får prova på olika saker ur Finlands historia. Då var det unikt, och utställningen har hållit sin popularitet sen dess, säger Heiskanen.

Från passiv till delaktig publik

Pirkko Siitari, utställningschef på Helsingfors konstmuseum Ham, lyfter upp Kaija Kaitavuori, som tidigare arbetade på Kiasma, som en pionjär i att skapa en deltagande museiupplevelse. Kaitavuori, som har skrivit en doktorsavhandling om ämnet, tog sina intryck från Storbritannien, där förhållandet till publiken redan tidigt gick ut på att skapa gemenskap.

– Människor vill inte längre vara passiva mottagare av färdigt innehåll. En del av museibesökarna vill delta i att skapa konst eller fundera över den. Man vill göra själv och vara delaktig i olika fenomen. Till Finland kom insikten med fördröjning: museerna är serviceinrättningar som ska betjäna publiken. Och det finns inte bara en publik. Det är viktigt att undersöka och känna till publiken. Vi definierar olika målgrupper, som till exempel konstälskarna och barnfamiljerna, och tar dem i beaktande när vi planerar utställningarna, säger Siitari.

Även de andra museiproffsen är ense om att publikundersökningarna och målgruppstänkandet är viktigt.

Många orsaker bakom boom

Museikortet som sänkte tröskeln för besök, det ökade intresset för immateriella tjänster och det komplexa världsläget som gör att människor söker svar på de stora frågorna. Det är de tre aktuella orsakerna bakom museiboomen enligt Minna Raitmaa.

– Museikortet är en lika viktig uppfinning som bibliotekskortet på sin tid. Folk har möjlighet att gå på fler utställningar, de tittar in eller ser samma utställning flera gånger. Vi har lagt märke till att många besökare kommer för att säga farväl till sina favoritverk innan utställningarna tas ner, säger Raitmaa.

Orsak två och tre hör egentligen ihop. I en tid av klimatförändring vill människor satsa på upplevelser som är immateriella.

Skissa en dansare! Helsingfors Konsthall, som satsar stort på evenemang i sina utställningar, står värd för Konstföreningens croquiskvällar varje tisdag kväll. Bilden är från en specialsatsning 2019 då balettdansaren Jessi Räty stod modell i Paul Osipows utställning. Bild: Helsingfors konsthall/Patrik Rastenberger

Museerna är platser där man kan fördjupa sig i stora frågor om varför vi är här och vart vi är på väg, vägledda av olika konstnärers tolkning av världen.

– Nutidskonstnärerna lever i samma värld som alla vi andra. De ställer färska och relevanta frågor om världen, men på ett mer ingående sätt, säger hon.

Utställningen Väderprognos för framtiden är ett bra exempel på hur de stora framtidsfrågorna tas upp (se artikel invid).

Pirkko Siitari lyfter upp museernas egen förändring.

– Om inte museerna hade jobbat på att förändras och skapat intressant innehåll på ett tillgängligt sätt, hade inga museikort i världen fått folk att börja besöka museerna i den utsträckning som de gör i dag.

Reetta Heiskanen är inne på samma linje:

– Museerna har verkligen lyckats förnya sig, säger hon.

De senaste åren har vi sett något så ovanligt som långa köer till museer. När Amos Rex öppnade med Team Labs immersiva verk, slog köandet nya rekord.

Det bästa Pirkko Siitari på Ham vet är att se en kö med besökare utanför dörrarna när museet öppnar på morgonen.

– Men vi försöker se till att folk inte behöver köa länge.

Digital teknik och low tech

– Konstnärer är snabba med att prova olika tekniska lösningar, säger Minna Raitmaa på Kiasma. Men substansen är viktigast.

Den sporadiska museibesökaren kan tro att VR, AR och immersiv digital konst finns överallt nu, men den nya tekniken används endast i ett fåtal verk.

Proffsen som planerar den stig som besökaren ska ta på museet eller utställningen funderar noga på vad och hur mycket rörlig bild och annan teknik som besökaren kan tänkas mäkta med. Lågteknologiska inslag som tryckta infotexter, guidade turer, föreläsningar, evenemang och verkstäder är viktiga.

– Low tech-lösningarna är utställningarnas kärna. Smarta museer tänker att tekniska lösningar som AR och VR kan vara en del av verket, men det måste ha ett mervärde, säger Savolainen. En utställning är en fysisk, rumslig upplevelse.

En plats för möten. Kiasma hade alla tiders besökarrekord 2019, totalt 378 509 besökare. Sigurður Gunnarssons, aka, Shoplifters verk Nervescape VII lockade folk att ta selfier mitt i det fluffiga syntetiska håret. Bild: Kiasma/Sigurður Gunnarsson

Designmuseet har just nu en VR-framställning av Världsutställningen i Paris. Framställningen är gjord av studerande på Aalto-universitetet. Men här kommer också ett av problemen med ny teknik in. VR-utrustningen är inte gjord för museibruk utan för privat bruk, och de har för många funktioner. Guiden måste visa hur apparaten används och förbjuda besökaren att trycka på knappen som leder ut från spelet, till menyn.

– När du har VR-glasögonen på så är du väldigt ensam, och därför sårbar, inflikar Heiskanen. Det finns VR-grottor, de kunde fungera bättre men är väldigt dyra.

Eftersom säkerheten är viktig på ett museum får en besökare som använder VR-utrustning inte lämnas ensam.

Plats för möten och diversitet: Museerna kan lyfta fram icke-vita berättelser.

Verkstäder och föreläsningar.

Guidade turer håller ställningarna trots digitala lösningar.

Mat: Brunch på museet eller en måltid där varje råvaras väg från gård till bord är dokumenterad.

Motion: Museet Hanock Shaker Village håller getyoga för museibesökarna. Ateneum har nyligen ordnat yoga på museet.

Selfie spots: Bilder som besökarna delar marknadsför utställningen.

Kommersiella pop up-museer: Företag gör vandrande "museer" som unga besökare vill ha, till exempel Ice cream-museum, Candytopia eller Mermaid-museum. Museerna är planerade att fungera som bakgrunder till selfier.

Spelifiering: Utmaningar, quiz, pussel som låser upp nästa etapp i utställningen.

Museer tar ställning till samhälleliga frågor: Till exempel klimatförändringen eller rasifiering.

Konstnärsträffar: Att träffa och samtala med konstnären är eftertraktat.

Konstverk som är evenemang: Evenemangskonsten, som har funnits länge, har fått ett uppsving.

Direkt deltagande: Besökaren kan påverka verket på något sätt eller lämna sin kontribution till det.

Immersiva verk, AR och VR: Avancerad teknik fungerar som del av verk.

Hållbara utställningar: Längre utställningar har mindre miljöpåverkan. Att mäta utställningens klimatavtryck och kompensera det är aktuellt för till exempel Helsingforsbiennalen.

Arkitekturmuseets chef ser en stor potential i hur AR kunde användas för att uppmärksamma alternativa stadsplaner.

– Tänk om du till exempel kunde gå till Observatoriebacken och se hur Riksdagshuset, ritat av Eliel Saarinen, kunde ha sett ut om det hade förverkligats, säger hon.

Heiskanen talar om att en musei-erfarenhet kan tilltala flera sinnen, och att utförandet inte alltid kräver miljoner i digital utrustning. Hon lyfter upp Konstlabbet på Hyvinge konstmuseum.

– De hade gjort en enkel grej som fungerade väldigt bra. En målning från 1920-talet fick ett nytt upplevelselager när man kombinerade verket med fyra olika sorters musik i hörlurar. Frågan var hur upplevelsen av verket påverkades av musiken.

Museernas somefenomen

Förr var det i regel förbjudet att fotografera på konstutställningar, men nu är till exempel Instagrambilder av ett verk en viktig del av marknadsföringen för museet. Hashtaggen #infinityroom som refererar till den japanska konstnären Yayoi Kusamas verk har 82440 inlägg på Instagram. Även Kiasma har sina egna fenomen i sociala medier. När Shoplifters utställning öppnades på Kiasma 2019 blev salen med de färggranna sjoken plasthår snabbt ett populärt mål.

– Vi kunde ju ana att det skulle bli populärt, men att det blev ett sånt fenomen var en överraskning, säger Raitmaa. Plötsligt började det strömma in folk som vanligtvis inte besöker oss, och de kom för att ta foton av sig själva och sina vänner i installationen.

– Konstnären byggde upp verket som ett ställe för möten och händelser, och det blev ju så, säger Raitmaa. Sen hoppas vi ju att de som kom för Shoplifter också tog till sig något annat på Kiasma.

Man kan inte förutse vad det är som börjar leva sitt eget liv på sociala medier.

En överraskning var att ett fotografi i Torbjørn Rødlands utställning, godisar på pinnar, genererade många bilder.

– Det är ovanligt att folk tar foto av ett foto. Orsaken är kanske att bilden är så färggrann.

Den som tror att museerna bygger upp sina utställningar för att skapa fina bakgrunder till Instagram eller Snapchatfoton tar fel.

– Det är alltid innehållet, konsten, som styr, säger Raitmaa.

På Ham berättar Pirkko Siitari att det nu är tillåtet att fotografera för eget bruk, utan blixt. Ett undantag var Pawelł Althamers vita rum, verket I (am), där telefonen skulle lämnas utanför.

– Det var radikalt, säger Siitari. Men människor vill ta bilder och dela dem, så vi planerade in ett ställe utanför själva verket där man kunde ta foton.

Att satsa på stora visuella wow-helheter är riskfyllt.

– Det är dyrt att ta in sådana helheter, och om det floppar blir frågan hur man ska finansiera nästa utställning, säger Savolainen på Designmuseet. Biljettintäkterna från den pågående utställningen används till att göra nästa. Också små satsningar kan vara betydelsefulla. Vi hade utställningen Critical Tide om hållbarhet i design, och jag var positivt överraskad över vilken inverkan den hade på publiken.

Olika roller. På Fölisöns museum får barnen klä sig tidsenligt och lösa uppgifter i de olika husen på ön. Bild: Maija Hurme

Nytt museum kan ge kick

När ett nytt museum öppnas brukar det öka intresset även för andra museer. Det hände när Emma öppnades i Esbo och när Amos Rex öppnades i Helsingfors.

Designmuseet och Arkitekturmuseet planerar en samgång och att bygga ett helt nytt museum. De gamla byggnaderna passar inte modern museiverksamhet, och faktum är att de ligger lite för långt borta från centrum för att nå så många besökare som möjligt.

Det nya museet, som än så länge endast finns på papper, skulle byggas i Södra hamnen. Designmuseet med kring -200 000 årliga besökare är i nu-läget populärare än Arkitekturmuseet med kring 25 000 besökare.

– Vi har för få fysiska besökare, eftersom vi främst ses som ett branschmuseum. Vi jobbar på att bli mer tillgängliga även för andra publikgrupper, säger Heiskanen.

– Men era samlingar lånas och visas mycket internationellt, inflikar Savolainen.

Det nya museet ska ge ett lyft åt båda. Konceptet går ut på att sätta arkitekturens och designens verktyg i händerna på alla besökare. Speciellt vill man samarbeta med skolor och stödja fenomenbaserat lärande.

– Frågor kring ett hållbart samhälle måste lösas de närmaste åren och där har museet en viktig roll, säger Savolainen.

I Gurlis kök. På Pentala skärgårdsmuseum finns ett gammalt skärgårdshemman där både barn och vuxna kan uppleva hur livet i skärgården var förr. Bild: Maija Hurme

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning