Public service är en samhällsbärande kraft

Både hos oss och i andra nordiska länder finns en allt starkare insikt om att det faktiska hotet mot våra medier inte är public service, utan helt nya aktörer, vanor och globala teknologiföretag.

Susanna Landor ställer i sin analys (HBL 5.6) en rafflande fråga: "HBL kan ta över Yle Vega – hur låter det då?". Tankeleken kan naturligtvis göras, men det oroväckande med Landors argumentation är den fälla hon går i. Genom att ta utvecklingen i Danmark som exempel använder hon samma populistiska argument som ledde till en kraftig nedskärning av Danmarks Radio (DR) och dess budget. Orsaken till sparpaketet var inte att DR misslyckats i sitt uppdrag eller i sin relation till publiken, utan det motsatta.

Den mest högljudda kritiken mot public service kommer i dag från högerpopulistiskt håll – ofta på grund av en motvilja mot institutioner. Det finns också en uppfattning om att public service bedriver en politisk agenda, något det inte finns belägg för i de nordiska länderna. I DR:s fall var nedskärningen dikterad av Danske folkeparti, som nu förlorade stort i det danska parlamentsvalet.

Däremot är det helt riktigt att rundradioverksamheten utsätts för ett hårt tryck i många europeiska länder. Angreppen är av två slag: politiska och kommersiella. Under många år har de kommersiella medierna, även i Finland, hävdat att public service utgör ett hot genom att agera på samma spelplan. Utredningar om det här sambandet visar tvärtom att starka public servicebolag också främjar de kommersiella mediernas livskraft.

Både hos oss och i andra nordiska länder finns en allt starkare insikt om att det faktiska hotet mot våra medier inte är public service, utan helt nya aktörer, vanor och globala teknologiföretag. Till exempel Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski försvarar i en färsk analys de svenska public service-bolagen när han skriver: "Sanningen är ju att Sveriges Television och Sveriges Radio är två av landets viktigaste samhällsinstitutioner." Wolodarski anser att angreppen mot public service-bolagen är oroande eftersom de kan urgröpa det breda parlamentariska stödet för samhällets institutioner.

Det färska finländska regeringsprogrammet ger inte heller stöd för Landors tanke. Programmet slår fast att demokratin, delaktigheten och förtroendet för samhällsinstitutionerna ska stärkas. "Rundradions oberoende tryggas och dess betydande roll som ett offentligt medium som betjänar alla finländare stärks" står det i regeringsprogrammet.

Public service och tidningar har många saker gemensamt, och båda behövs i den allt tuffare kampen mot alternativa sanningar och fabricerade nyheter. Men utöver uppdraget att stärka demokratin har Yle också som uppgift att skapa gemensamma arenor för alla finländare, stärka kulturen och själv fungera som en kulturinstitution i samarbete med kulturfältet. Det här innefattar också uppdraget att fungera som samhällets kollektiva minne, att producera innehåll också för små grupper med särskilda behov och att vara en motor i den teknologiska medieutvecklingen. De här uppdragen kräver både långsiktighet och investeringar, som mindre aktörer har svårt att klara av.

Det att Svenska Yle lyckas vara en plattform för hela det svenska Finland och ett stort fönster till det svenska för den finskspråkiga publiken hänger i högsta grad ihop med att Svenska Yle är en del av Yle. På det sättet kan vi dela kostnaderna för den allt dyrare teknologiska utvecklingen och infrastrukturen, och försäkra oss om att vi finns på de relevanta plattformarna med angeläget innehåll.

De globala bolag som i dag producerar och levererar innehåll också till finländarna har resurser som mångfalt överstiger hela den europeiska mediesektorns sammanslagna inkomster. I det perspektivet är den svenska mediesektorn i Finland försvinnande liten. Att smula sönder den ytterligare i mindre delar gagnar knappast publiken, än mindre svenskan i Finland.

Gunilla Ohls, direktör, HR, kommunikation och strategi, Yle, Marit af Björkesten, direktör, Svenska Yle

Svar Gunilla Ohls och Marit af Björkesten väljer att ducka för min efterlysning av en tydligare definition av public service och ett nytänk om vilka mediehus, förutom Yle, som eventuellt kunde dela på uppdraget. Svenska Yles massiva satsning på textbaserade webbnyheter är en del av frågeställningen, och den är extra intressant eftersom Svenska Yle på den punkten skiljer sig från hur övriga public service-bolag i världen agerar.

Jag har aldrig pläderat för att montera ned Yle, tvärtom skrev jag ordagrant: "Vi vet att public service gynnar både demokratin och kvalitetsjournalistiken överlag". I kampen för mediemångfald står HBL ingalunda ensamt.

Medieförbundet, centralorganisationen för de kommersiella medierna i Finland, anser att det färska regeringsprogrammet borde förutsätta att Yle inte får fortsätta konkurrensen med pressen om textbaserat innehåll eller producera innehåll som är fristående från den övriga programverksamheten. Detta försvagar verksamhetsförutsättningarna för de privata medieaktörerna och kringskär en pluralistisk informationsförmedling, enligt Medieförbundet.

I Sverige presenterade kulturministern Amanda Lind i måndags regeringens färska proposition som säger att public service fokus ska vara kärnområdena ljud och rörlig bild. Text ska användas som komplement till kärnverksamheterna. Likaså begränsas användandet av sociala medier. Konkurrensen är, som vi vet, global.

Motsvarande samhällsdiskussion borde även Yle och vår regering ha intresse att föra, i stället för att ansatsen tas som ett högerpopulistiskt angrepp mot en institution.

Susanna Landor, chefredaktör, HBL

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39