Professorn som vill göra matematiken cool

Det är som om en 1800-talspoet plötsligt stigit in i rummet. Invid den stora kravatten i ljuslila och grått klättrar en vinröd spindelbrosch på den svarta kavajens uppslag. Matematikens superstjärna Cédric Villani kombinerar en knivskarp hjärna med en rockstjärnas utstrålning.

I Frankrike är matematikern Cédric Villani en av landet ledande intellektuella och ett namn som alla känner till. 2010 mottog han "matematikens Nobelpris", Fields-medaljen, och blev känd också världen runt i matematikkretsar. De sex åren efter det har varit en virvelvind av intervjuer, framträdanden och konferenser.

Profil

Cédric Villani

Föddes 1973 i Brive-la-Gaillarde. Hans båda föräldrar var lärare i litteratur.

Gift med två barn, 12 och 14 år gamla.

Professor vid universitetet i Lyon och direktör för Henri Poincaré-intitutet i Paris.

Fick Fields-medaljen 2010.

Har publicerat 51 vetenskapliga artiklar och skrivit eller deltagit i 15 böcker.

Matematiska förebilder: Ludwig Bolzmann, James Clerk Maxwell, John Nash, Alan Turing och Mark Kac.

Har en blogg på: cedricvillani.org

Har hållit flera TEDTalks.

Intervjun jag får sker över frukost på den franska ambassadörens residens för att den ska passa in i det späckade programmet. Kvällen innan har han dragit fullt hus på Helsingfors universitet när han föreläst om matematik och kreativitet, efter intervjun väntar ett möte med näringsminister Olli Rehn (C) för att tala om ett ämne som han med framgång har drivit i Frankrike: kampen mot nedskärningarna av universitetens anslag.

– I Frankrike lyckades vi stoppa nedskärningarna, jag och sju andra Nobelpristagare. Vi fick inte medhåll av ministern, men nog av republikens president. De här stora internationella priserna är viktiga för att de ger en så mycket tyngd i debatten.

Och han hoppas få Rehn att lyssna när han talar om att investeringarna i forskning inte syns genast utan kanske åratal senare – och kanske inte i ens det land som investerat.

– Men det här är en kollektiv satsning. Skär man i anslagen drabbar det alla, det leder till minskad internationell respekt. Forskningen ska inte bara vara till konkret nytta utan den är också en källa till stolthet för en nation och till lycka för medborgarna – att forska och upptäcka.

Reser för mycket, tycker barnen

Cédric Villani 27 år när han fick en tjänst som biträdande professor. Strax efter det blev han pappa. Vid 35 års ålder blev han direktör vid det prestigefyllda Institut Henri Poincaré i Paris.

När jag frågar om det känns jobbigt att inte själv hinna forska, svarar han med en väldigt fransk axelryckning:

– Det lönar sig inte att stressa för mycket över det man inte gör. Jag får göra något jag gillar och då lönar det sig inte att tänka på det man inte hinner göra just nu.

Bild: Ida Enegren

Men det han gillar håller honom borta från familjen stora delar av året – vad tycker de 12 och 14 år gamla barnen när pappa hela tiden flänger och far?

– De tycker jag reser för mycket och det är något vi diskuterar konstant hemma hos oss. Men utan dem skulle jag nog resa ännu mycket mera. De stabiliserar mig.

Lämna de blyga i fred!

Att inspirera barnen in i matematikens värld är något han också driver, men det ska ske genom lek, inte tvång.

– Att tala om att något är viktigt för barnen fungerar inte, det som är viktigt för dem är att leka eller lyssna på rock. Det man kan göra är visa ett genuint intresse och berätta historier för dem. Varje lärare måste hitta sin egen modell.

Motiverade lärare är det allra viktigaste, säger Cédric Villani och berömmer den finländska lärarutbildningen.

Som barn var han extremt blyg, men säger att han egentligen inte led av det. Men han har ofta talat för de blyga barnens rätt att få vara blyga.

– Barn och unga måste få känna att deras personligheter accepteras som de är, varför borde de ändra sig bara för att de är blyga. Hela världen är full av människor som pratar hela tiden, vi behöver också dem som lyssnar och funderar. Lämna de blyga barnen i fred!

Poserar vant. Den som ser Cédric Villani posera vant för fotografen skulle aldrig tro att han var extremt blyg som barn. Klädseln med svart kostym, plastron och spindelbrosch började som ett experiment under studietiden och har blivit hans signaturklädsel. Bild: Ida Enegren

Stabilitet och spindlar

När jag frågar om han kan berätta om sin forskning så att vem som helst kan förstå det blir han allvarlig och säger att han kan försöka.

– Men det blir tvunget ett svek mot forskningen, det skulle behövas en lång diskussion för att gå in på vad det handlar om – men en kort beskrivning av specialiteten kan jag ge.

Bild: Ida Enegren

– Det är en bransch av den statistiska fysiken, studiet av dynamiska egenskaper hos gaser, hur en grupp partiklar beter sig antingen det handlar om molekyler som i luften, elektroner som i plasma eller stjärnor som i galaxer. Det finns gemensamma ekvationer och målet är att förstå och förutsäga hur de beter sig. Speciellt är det fenomenet stabilitet som intresserar mig – att få veta om partiklarna återfinner sin stabilitet efter en störning i det elektriska fältet. Min mission är att få ut svaren från ekvationer, inte genom experiment.

När det blir dags för fotografering ber han oss vänta ett ögonblick och kommer tillbaka med ett etui fullt av spindelbroscher. Han ber fotografen välja sin favorit och byter sedan ut den vinröda spindeln från Uruguay mot den med en afrikansk ametist.

När han börjar posera är det inte längre en 1800-talspoet jag tänker på utan en fullfjädrad rockstjärna. Matematikens Lady Gaga är i rummet.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33