Postsovjetiska samhällen kan visst bli miljövänliga

Varje dag säger jag till min dotter att man inte får kasta skräp. Ibland blir jag rädd för att hon ska växa upp i tron att hennes mamma inte tänker på någonting annat än sopor.

Jag läste en rubrik på nätet. "Plastberget i Stilla havet är större än väntat."

Över 79 000 ton plast flyter omkring i Stilla havet. Större delen från Kina och Japan, en del från 1970-talet. Plast bryts aldrig ner helt och hållet.

Jag tänkte på våra dagliga promenader i Moskva med barn och hund då jag ser minst en plastflaska var hundrade meter. Cigarrettaskar. Godispapper. Allsköns skräp ligger kastat längs vägar och stigar, trots att Moskva stad på senare år föredömligt har satt upp nya skräpkorgar.

Varje dag säger jag till min dotter att man inte får kasta skräp. Ibland blir jag rädd för att hon ska växa upp i tron att hennes mamma inte tänker på någonting annat än sopor.

Samtidigt har situationen i Moskva förbättrats betydligt på senare år. Ännu för två år sedan gick det inte att sortera mer än kanske tio procent av avfallet. Sagda sortering som bestod i att placera alla glasflaskor i en plastpåse och ställa den invid sopcontainern, i hopp att någon pensionär som samlar glas för att dryga ut inkomsterna skulle hitta den.

En dag uppenbarade sig en återvinningsstation invid min dotters skola. Jag hade med mig soppåsar till skolan varannan dag.

I dag har jag glas-, plast-, papper- och plåtsortering på några hundra meters avstånd från vårt hem. Andelen avfall som osorterat hamnar i sopnedkastet har rasat till kanske tio procent. Jag har frågat sopgubben vid vår sortering om det sorterade avfallet verkligen förs till återvinning och han kunde till och med tala om till vilken fabrik.

Det sker alltså framsteg. Fortfarande är det bara en bråkdel av avfallet i Moskva som sorteras – men när återvinningsstationerna infördes i vårt kvarter fylldes de på ett ögonblick. Jag tittar i kärlen ibland och större delen av soporna ser faktiskt ut att hamna rätt. (Med undantag för en jättelik madrass som plötsligt uppenbarade sig i pappersåtervinningen.)

När Ryssland införde allmänt rökförbud var det många som påstod att det aldrig kommer att fungera. "Sådana förbud går inte att införa i ett land som Ryssland."

Det gick hur bra som helst. Alla restauranger i Moskva är i dag rökfria.

När Ryssland införde kännbara böter för dem som inte använder säkerhetsbälte avfärdades försöket på exakt samma sätt. "Vi använder inte säkerhetsbälten i Ryssland, det är inte en del av vår kultur." I dag ser man säkerhetsbälten på nio av tio taxichaufförer i Moskva.

Det är inte sant att Ryssland eller andra postsovjetiska samhällen inte kan lära sig att sortera avfall eller använda säkerhetsbälten. Och jag är helt övertygad om att införs kännbara böter för att kasta skräp så kommer även denna postsovjetiska ovana småningom att förpassas till historien.

På exakt samma sätt är det uppenbart att utvecklade västländer klarar sig utan plastpåsar. Rwanda gör det, Kenya gör det.

Det är bara att börja.

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning