Positiv diskriminering är också diskriminering

Bild: Wilfred Hildonen

För att kämpa mot all slags diskriminering i rekrytering borde man först definiera de kompetenser ett specifikt jobb kräver, och sedan rekrytera den person som bäst motsvarar de offentliga kraven.

I sin krönika (HBL 30.10) ber chefredaktör Susanna Landor oss, som har ett arbete, att se oss omkring och bland annat titta på om någon jobbar deltid på grund av långtidssjukdom eller cp-skada. I nästa stycke ignorerar hon "solskenshistorierna" om autister och ms-sjuka som har fått ett jobb. Senare skriver hon att det är naivt och fåfängt att tro på att invandrare, kroniskt depressiva eller personer med Downs syndrom skulle ses som räddande änglar på arbetsmarknaden.

Jag läste krönikan gång på gång för att hitta ironi eller parodi i texten. Tyvärr lyckades jag inte med det.

Även om Landor skriver för att svara på intervjun med Hannu Mäkinen (HS 19.10) eller för att kommentera den kommer hon med samma ord att förstärka alla de fördomar allmänheten har om de med funktionsnedsättning, invandrarnas och de långtidssjukas arbetsförmåga, yrkesskicklighet och arbetsvilja. Sådan text kunde man vänta sig att få läsa i Kauppalehti eller Dagens industri, men inte i HBL och inte skriven av en kvinna och feminist.

Med liknande argument försöker man i många länder hindra kvinnor från att arbeta eller minska på deras arbete.

Jag har en cp-diagnos. Trots det har jag arbetat långa dagar, i värsta fall dygnet runt och kommer att arbeta tills jag blir förbjuden att arbeta (på grund av min ålder, hoppas jag). Jag känner många som har en ms-diagnos, men som trots det – eller på grund av det – vill arbeta så länge de kan. I vårt projekt "Intakt" har jag lärt mig att de flesta av invandrarna vill arbeta. De bryr sig inte om vilket jobb de får eftersom det är arbete som ger dem människovärde, inte sociala bidrag eller smulor från de rikas bord. Detta gäller också för de flesta arbetslösa, personer med funktionsnedsättning och andra specialgrupper.

Jag känner också många "normala" människor, kvinnor och män, som vill pensionera sig, det vill säga sluta arbeta så snabbt som möjligt. De har andra värderingar.

Den så kallade positiva diskrimineringen har varit vardaglig för finska heterosexuella vita män redan länge. Den är som fenomen så bekant att även skolpojkar klagar och manifesterar att de inte längre kan godkänna att de som normala heterosexuella pojkar blir trakasserade och diskriminerade (Antti Lindqvist, Satakunnan Kansa, 30.10). Positiv diskriminering kom med i lagstiftningen med den första jämställdhetslagen. Fastän det vore förbjudet leder nuvarande lagstiftningen till att arbetsgivare väljer, av likvärdiga kandidater, den som har de största möjligheterna att klaga och att vinna en rättegång om hen inte blir vald.

I de flesta situationer är det en vit ung välutbildad kvinna.

Ibland leder detta till att kön och formell utbildning blir de mest värdesatta kriterierna i rekryteringen. Både på den offentliga och privata arbetsmarknaden. De andra kompetenserna, som erfarenhet, kulturella och sociala kompetenser och lämplighet för posten, har glömts bort.

I projektet KA4HR samlade man innovativa idéer om HR-förvaltning. En av dessa var anonym rekrytering. Den har fått kritik, till exempel säkerhetsaspekter kräver att kandidaterna kan identifieras i ett tidigt skede. Också utbildningen och arbetserfarenheten (det vill säga betyg) borde granskas senast i första intervjun, om inte tidigare.

För att kämpa mot all slags diskriminering i rekrytering borde man först definiera de kompetenser ett specifikt jobb kräver, och sedan rekrytera den person som bäst motsvarar de offentliga kraven. Personen eller organet som fattar beslutet borde vara förpliktad att öppet och offentligt motivera beslutet om någon så kräver, oberoende av organisationens juridiska position. Men det kan dröja länge innan detta kan bli verklighet.

Kari K. Lilja, teknologie doktor, specialforskare, Yrkehögskolan Satakunda

Svar Det är tacksamt att Kari K. Lilja med sitt exempel visar att det är möjligt – och borde vara ordinärt – att som cp-skadad ha ett ansvarsfullt heltidsarbete. Solskenshistorier om personer med funktionsnedsättning eller handikapp som fått jobb behövs, jag önskar bara att de skulle vara väldigt många fler, och jag beklagar verkligen om min text var otydlig.

Enligt sysselsättningsstatistiken kan ett jobb med fullgod lön ändå fortsättningsvis räknas som en lottovinst för personer med specialbehov. Orsakerna är många, bland annat de fördomar en del arbetsgivare har. Därför ville jag lyfta upp generaldirektör Hannu Mäkinens initiativ om positiv särbehandling, som eventuellt kunde ge till exempel ms-sjuka eller personer med Downs syndrom en större chans att visa sin kompetens och motivation. Vårt välfärdssamhälle borde ha råd att satsa på en mer human och inkluderande arbetsmarknadspolitik.

Susanna Landor, chefredaktör, HBL

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning