Popularitetsskytte

Om politiken förminskas till ett teknokratiskt sifferspel blir möjligheternas gränser alltför snäva.

En britt, en fransman och jag sitter på en av Bryssels uteserveringar och debatterar populism. Både Frankrike och Storbritannien är mitt i slutspurten inför kommande parlamentsval och vi analyserar löften och lögner.

Vår diskussion har börjat någonstans i svårigheterna att orientera sig i valrörelser som ter sig allt mer verklighetsfrämmande, där valet ofta står mellan det ena löftet mer orealistiskt än det andra. Britten är traumatiserad av brexitkampanjen som präglades av informationsbrist, felaktig information och rena rama lögnerna.

Vi är många som är traumatiserade. Höjden av populism kanske nåddes då Donald Trump skrev under sin antiklimatlagstiftning omgiven av gruvarbetare och påstod sig ha räddat deras jobb och hela den amerikanska gruvindustrin som han under valkampanjen menade att Barack Obama hade ödelagt. Detta trots att Obamas klimatlagstiftning aldrig tillämpades eftersom den fastnat i en rättstvist, alltså hade gruvarbetarna förlorat jobbet på grund av andra faktorer, antagligen det allt lägre priset på kol och ökad tillgång till andra energikällor.

Eller när Marine le Pen lovade strejkande fabriksarbetare att hon som president minsann skulle göra det omöjligt för bolag att lägga ned fabriker. Hennes motkandidat, Frankrikes nya president Emmanuel Macron, väckte starka reaktioner när han i sin tur, inför samma skara förklarade att han aldrig skulle begränsa bolagens styrning av sina fabriker för att det varken är förenligt med presidentens makt eller hans vision av Frankrike.

Och någonstans är det ju det som är så intressant: både politiker och partier måste hitta en balans mellan en stark vision och en verklighetsförankrad politik, det som också kunde beskrivas som det visionära långtidsperspektivet som ger människor hopp om en bättre framtid, och de konkreta löftena som politiker också ska hållas till svars för inom en mandatperiod.

Jeremy Corbyns Labourkampanj har bland annat lovat att frångå alla terminsavgifter för studier på universitetsnivå, något som hans motståndare antagligen klassar som fullfjädrad populism. Samtidigt hör finansieringen av utbildning till de grundläggande politiska frågorna, tätt sammankopplad med statens roll och ansvar.

Populistiska tendenser till osanning, postsanning och alternativa fakta ökar trycket på medierna att objektivt rannsaka valprogram och retorik. Men objektiviteten är svår i praktiken – vad är till exempel realistiskt i Storbritannien, där ekonomiska prognoser måste ses som närmast omöjliga innan brexitvillkoren har klarnat?

Om politiken förminskas till ett teknokratiskt sifferspel blir möjligheternas gränser alltför snäva. Politik är också filosofi, etik och värderingar, och jag tror att vi som väljare behöver det politiska samtalet om hurudant vårt samhälle skall vara och hur det bäst kan skapas. Kanske framför allt den optimism och tillförsikt som präglar ett sådant samtal.

Antonia Wulff arbetar med internationell utbildningspolitik i Bryssel

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00