Politiskt

Och expertjuryerna då – hade de alla unisont beslutat sig för att mobba Ryssland?

Det är en lek, fylld av glitter, glamour, flärd, en hel del pyroteknik – och en aning musik. En show som lockar 200 miljoner människor att år efter år slå sig ner framför teven en lördag i maj. En högljudd tillställning som i några timmar förenar människor från alla hörn av vårt mångfasetterade, mångbottnade Europa. En dyr bagatell, som de flesta glömmer så fort den är över: Eurovisionsschlagerfestivalen, numera ESC, Eurovision Song Contest.

En lek, ja. Men för somliga också något högst allvarligt, speciellt om man råkar vara en dålig förlorare.

I år hade Ryssland tänkt vinna. Ryssland ansåg att Ryssland och Sergej Lazarev skulle vinna, andra alternativ fanns inte. Den röstande publiken i deltagarländerna ansåg detsamma, men expertjuryerna i respektive land var av annan åsikt, de gav Australien flest poäng. När publik- och juryröster räknades samman visade det sig att vinnaren blev Ukraina, som var tvåa i både juryernas och publikens poängsättning. Australien kom på andra plats, Ryssland blev trea.

Publikens favorit vann alltså inte. Sånt händer. Senast 2015, då Sverige och Måns Zelmerlöw vann totalt. Men i Ryssland ledde detta till stor vrede: "Eurovisionen 2016: hur den internationella politbyrån fastställde vinnaren", var Ria Novostis rubrik efteråt, medan Komsomolskaja Pravda rubricerade med "Hur den europeiska juryn stal segern av Lazarev". Den genomgående kritiken är att detta var "politiskt", på två sätt: den vinnande sången är politisk och borde inte ha fått delta, och juryerna röstade politiskt i och med att de inte gav sina tolvpoängare till Ryssland.

Rysslands vänner håller med, i det europeiska nätmagasinet Café Babel tar en grekisk filosofiprofessor riktigt till storsläggan: "Fascismens och nazismens spöken reser sig igen en gång i Ukraina, i Europa och i hela världen ... Detta är ytterligare en akt i propagandakriget ... Man återupplivar antikommunistiska och antisovjetiska stereotypier."

Hur politiskt är då det vinnande bidraget? Tja, sångerskan Jamala är krimtatar och hennes sång heter "1944", vilket syftar på Stalins brutala massdeportation av krimtatarerna. Den känsloladdade sångtexten är dock befriad från konkreta utpekanden och EBU, som granskade låten, konstaterade att den inte innehåller förbjuden politik.

Och expertjuryerna då – hade de alla unisont beslutat sig för att mobba Ryssland? Naturligtvis är jurymedlemmar också människor, som kan ha sina ideologiska preferenser. Men det är också tänkbart att åtminstone en del av dem helt enkelt inte gillade Rysslands låt, för att den var alltför utstuderad och beräknande. Alltför hög svansföring brukar straffa sig.

Det mest politiska ligger kanske i Rysslands väldigt starka behov av att vara bäst på allt: genom att visa att man tar leken på för stort allvar och i efterskott anklaga andra för att vara "politiska" gör man just det – politiserar ESC. Nästa års upplaga av glittershowen kan bli riktigt intressant.

Theresa Norrmén ordbrukare som översätter och skriver

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning