Politiskt korrekt

Bild: Dan Andersson

Är politisk korrekthet en retorisk manöver eller opportunism?

Vad är det egentligen vi talar om när vi kallar någon eller något "politiskt korrekt"?

Nej, det är inte ett uttryck jag numera hör dagligdags men när jag stötte på det i en färsk doktorsavhandling i nordiska språk från Uppsala universitet, Karin Hagren Idewalls Språk och rasism med undertiteln Privilegiering och diskriminering i offentlig, medierad interaktion blev jag genast intresserad.

Här konstateras det att uttrycket användes redan på 1700-talet med den neutrala betydelsen att följa politiska riktlinjer och att det fick ett uppsving inom den kommunistiska vänstern på 1930-talet. I USA kom högern på 1980-talet att börja använda det ironiskt om dem som alltför nitiskt följde en "partilinje" till exempel vänstermänniskor som engagerade sig för positiv diskriminering av kvinnor eller etniska minoriteter.

Den definition som Hagren Idewall stannar för är att det handlar om en retorisk manöver där uttrycket kategoriserar någon vars åsikter du vill ta avstånd ifrån, eller någons försök att förändra språkbruket: den som kritiserar ordet "negerboll" för att det är rasistiskt riskerar att kallas pk.

Men Svensk ordbok är mer nyanserad. "Politiskt korrekt" – eller pk – är personer "som (på ett opportunistiskt sätt) följer den dominerande trenden i samhällsdebatten särsk. anv. (av borgerliga debattörer) om gängse vänsterinriktade och feministiska åsikter."

Precis som i föregående definition ges ett – visserligen politiskt mer neutralt – exempel på en ironiskt nedsättande användning: "Restaurangen är perfekt för den som är politiskt korrekt och vill äta vegetariskt och rättvisemärkt."

När nu Hagren Idewall i sin avhandling undersöker politiska samtal som förs på nätet – inlägg på kommentarsfält till nyhetsartiklar eller på Instagram – så blir var och en som kallar sina motståndare för "politiskt korrekta" uppfattad som rasist. Detsamma gäller var och en som beskriver sig själv som "kritisk" till den svenska regeringens invandringspolitik. Det är inte självklart att den som är invandringskritisk också är fientlig – åtminstone borde en doktorand i nordiska språk vara uppmärksam på nyansskillnaden.

När jag tar del av avhandlingens exempel är det inte utan att jag känner en viss sympati för tydligt frustrerade inlägg som "Den politiska korrektheten är dålig, då den automatiskt delar in personer i två olika fack där man antingen tänker rätt eller fel. Det är sådant som radikaliserar människan" eller "Vad är egentligen Politiskt Korrekt? Är det något annat än feghet, rädsla för att diskutera känsliga problem?"

Att avhandlingsförfattaren uppfattar dem som rasistiska bekräftar noga taget deras klagan.

"Politisk korrekthet" har – menar jag – att göra med en övertro på att ord kan omforma verkligheten. "Rullstolsburen" ska det heta i dag, inte "rullstolsbunden" men månntro inte den som sitter i rullstol lika ofta känner sig bunden som – mer triumfatoriskt – buren?

Och Svensk ordbok gör en utmärkt insats genom att påminna om att "politisk korrekthet" brukar förknippas med opportunism. När Göran Persson under sin statsministertid försäkrade att han var feminist var det långtifrån alla som var övertygade om hans uppriktighet.

Merete Mazzarella Författare

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46