Politisk debatt väntar efter Pisa-resultat

Den internationella Pisamätningen publiceras på onsdag. Bild: lev dolgachov

Det är nervöst i både Finland och Sverige inför att den senaste Pisa-mätningen offentliggörs i dag. I Sverige hoppas man på att resultaten – äntligen – ska vända till det bättre, medan man i Finland är oroad för en försämring. Ett är klart: I Sverige kommer diskussionen att i hög grad vara politisk.

Den andra stora internationella skolmätningen som görs, Timss, gav försmak när den presenterades förra veckan – eller i alla fall en upptakt till den stora Pisa-dagen.

För Finlands del innebar den inte enbart goda nyheter eftersom den visade att kunskapsnivån i matematik och naturvetenskaper försämrats för pojkar i årskurs fyra.

I Sverige jublade man däremot: Trendbrott, var Skolverkets, den svenska utbildningsstyrelsens, slutsats. Tre av fyra mätta resultat förbättrades nämligen. Det här efter år av ständigt dystra nyheter inom skolområdet.

Men håller det här i sig också i tisdagens Pisa-rapport, det är den frågan många nervöst väntar få svar på. Om intresset för skolmätningarna är stort i Finland, kan man säga att det är enormt i Sverige.

Den verkliga chocken i Sverige kom för tre år sedan när den förra Pisa-mätningen "slog ner som en bomb", som Lärarförbundets Johanna Jaara Åstrand och Christina Olin-Scheller, professor i pedagogiskt arbete, beskriver det i en debattartikel i måndagens Svenska dagbladet.

Resultatet var så skralt att skolan blev den viktigaste frågan för väljarna i följande riksdagsval, hösten 2014, och också bidrog till valutgången.

I Sverige är skolan nämligen i hög grad en politisk fråga. Och symtomatiskt handlade en stor del av kommentarerna kring Timss i förra veckan om just politik. Den nuvarande utbildningsministern, Gustav Fridolin, i den rödgröna regeringen fick stort utrymme, likaså den tidigare borgerliga regeringens dito, Jan Björklund (Liberalerna). Vem som ska ha äran för vändningen, verkade nästan vara det viktigaste i sammanhanget.

För en finländare känns den här politiseringen främmande. När jag har träffat lärare och också lärarutbildare i Sverige är det en och annan som har uttryckt avundsjuka gentemot vår skola – för de bättre resultaten ja, men i hög grad också för arbetsron. I Finland är riktningen huvudsakligen klar, oberoende av vem som styr landet. En långsam förändringstakt är inte alltid illa.

Nu har Finland förstått fått en ny läroplan som väcker en hel del diskussion. Söndagens Dagens Nyheter skriver om den och farhågan att Finland "håller på att upprepa Sveriges misstag". Vi älskar att jämföra varandras skolor, och inte minst i Finland bröstar vi gärna upp oss när vi i så många andra fall har ett lillebrorskomplex gentemot Sverige.

I Sverige har reformerna ändå kommit tätt och i måndagens Dagens Nyheter säger Gustav Fridolin själv att de stora skolreformerna på 1990-talet "drevs igenom med svagt stöd i forskningen"... "man bet sig fast i ideologiska skyttegravar".

I sin debattartikel minns Jaara Åstrand och Olin-Scheller den förra Pisa-publiceringen och det de kallar pajkastningen efter den. "Låt inte den kommande debatten om Pisa-rapporten resultera i en ny våg av ogenomtänkta politiska förslag som tvingar lärare och skolledare till fel fokus", vädjar de.

Det finns forskare som kritiserar Pisa-undersökningen och menar att den får alltför stort fokus. Magnus Oskarsson är projektledare för utredningen i Sverige och försvarade den nyligen i SVT:s Aktuellt – även om han är kritisk mot att den används, just det, i den politiserade debatten.

Han betonar, och det här är viktigt att minnas också i Finland, att den inte mäter allt. Enligt honom är det därför viktigt att forskare tittar på annan data, som hur eleverna mår.

Men Pisa väckte Sverige till att kunskapsresultaten föll. Den visade också på att skillnaderna mellan skolor ökar. Där Sverige tidigare hörde till länder med minst skillnader, hör landet nu till "den andra halvan", med Oskarssons ord. Den tendensen förstärktes ytterligare i förra veckans Timss och är oroväckande i ett land som betonar likvärdighet.

Och se, det är något som både den tidigare Liberala utbildningsministern och den nuvarande miljöpartistiska verkar vara överens om. Skolan lyckas inte med att ge alla elever oavsett socioekonomisk bakgrund samma möjligheter, medger Jan Björklund i Dagens Nyheter, medan Gustav Fridolin är mest oroad över ojämlikheten mellan skolor i väntan på offentliggörandet i dag.

I stället för att alltför mycket jämföra sig med andra länder, som kanske dessutom har vitt skilda skolsystem, är det alltså skäl att noga syna skillnaderna inom sitt eget land.

Anna Svartström Reporter

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning