Politikerna kan skylla sig själva för effekterna av jourreformen

Folktinget har aldrig gjort någon insats för svensk vårdservice.

Vad huvudsyftet med jourreformen är har knappt alls kommit fram i den livliga, för att inte säga hysteriska, debatt som förts.

Reformen har efterlysts i över tio år av jourläkare och kirurger och många andra sakkunniga som främst utgår från så effektiv jourverksamhet som möjligt med så bra patientsäkerhet som möjligt. Det är väl svårt att finna ett land jämförbart med Finland som har så eftersatt jourvård som i tiotals år varit en ren skandal för patienterna. Svårt sjuka patienter har tvingats vänta åtta eller tolv timmar på att alls få en grundlig läkarundersökning och de som borde ha fått operation inom åtta timmar kan ha fått vänta dubbelt så länge eller över ett dygn.

Allt för att politikerna inte har beviljat nödvändiga resurser och lagövervakningen inte till någon del har fungerat. Det om något har varit ett grundlagsproblem då patienter i brist på vård utsätts för livshotande eller invalidiserande följder. Den vårdkvalitet och jourförmåga som finns hör till bästa världsklass om det blott finns tillräckligt med läkare och övrig personal som hinner erbjuda den inom rimlig tid. Det problemet har inte fått någon lösning till följd av partiernas och politikernas grava försummelser.

Centralsjukhusens jourverksamhet fortsätter för det mesta som förut, men i vissa fall genomförs en bättre konsolidering genom att mindre grenspecialiteter kan koncentreras till färre enheter. Det är på regionsjukhusen de större jourförändringarna sker så att de inte behöver sköta patienter med för bristfällig kapacitet inom till exempel kirurgi och neurologi.

För att avlasta de fem universitetssjukhusens alltför långa jourköer av sådana patienter som kan klaras av på centralsjukhus är det förnuftigt att man nu inrättar fulljour på sju av de 15 centralsjukhusen. De får högre beredskap vilket betyder att färden blir kortare till fulljour än ända till universitetssjukhus. Från Vasa är det kortare väg till Seinäjoki än till Tammerfors eller Åbo.

Jag tycker dock att man kunde ha inrättat fulljour på tio av de 15 centralsjukhusen i stället för på sju och då hade både Vasa och Karleby fått rum. Utöver det har vi sedan avancerad fulljour på de fem universitetssjukhusen. Då hade även språkintressena iakttagits bättre i Vasa och Karleby.

På Vasa centralsjukhus fortsätter dock jourverksamheten som förut och i den blivande vårdreformen fortsätter centralsjukhusen som förut i det stora hela. De österbottniska politiker som nu är högljudda är skyldiga till att de med sina partier har krävt hårda och smärtsamma budgetnedskärningar på VCS. Detta har bland annat lett till att den tyngre hjärtkirurgin tvingats upphöra och att man inom vissa specialiteter inte har resurser att upprätthålla jour utan måste sända patienterna vidare till andra sjukhus. Vasa stad hör till dem som ställt hårda budgetkrav på VCS.

Vad sedan gäller det svenska språket finns inget universitetssjukhus eller centralsjukhus (utom Åland) som kan betjäna alla svenskspråkiga på svenska och VCS har fått många anmärkningar under 20 år att det inte bryr sig om vare sig grundlag, språklag eller patientlag genom att inte ge epikriser, brev eller vissa undersökningsinstruktioner på svenska åt svenskspråkiga. Då talar vi om många tusentals försummelser.

I de ledande organen för sjukhuset sitter flera av de politiker som nu häftigast ropat på grundlagen, men i sjukhusbesluten har de försummat den, vi får hoppas att de läser presidentens kommentar till jourlagen om språket till efterrättelse. Folktinget har aldrig gjort någon insats för svensk vårdservice på till exempel HUCS där de flesta svenskspråkiga vårdas då det gäller universitetssjukhus och där en del svenskspråkiga på tio eller tjugo år aldrig fått en svensktalande läkare.

Bo Holmberg Karis

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33