Politik är minsann också känslor

En och annan kvinnlig fullmäktigeledamot kan säkert dra sig till minnes hur hon anklagats för att ”sätta känslor i beslutsfattandet”, att ”rösta med känslorna”.

I HBL (9.6) stannade jag upp för en text med ett foto som föreställde en uppenbart rörd SFP-politiker, Thomas Blomqvist. Min första tanke var: länge leve manliga politiker och beslutsfattare som likt vår nyvalde jämställdhetsminister vågar visa och tala om känslor! Jag menar, vågar visa att han kan bli berörd. Det sägs att den starkaste ledaren är den som i känslosamma stunder vågar visa sin "svaghet", visa att man kan bejaka sina känslor. Vem minns inte en rörd statsminister Jens Stoltenberg i samband med katastrofen på Utøya eller en president Barack Obama med tårdränkt ansikte efter en av många masskjutningar i USA? Ingendera förlorade sin manliga pondus eller handlingskraft trots det.

Däremot har känslor, känslosvall, tårar i alla tider förknippats med kvinnor, medan män ända från barnsben fått lära sig att "stora pojkar gråter inte". Som motvikt till de berörda männen kan jag framför mig se bilden av en rörd Theresa May som med darrande haka och återhållen gråt ger uttryck för sina känslor. Länge upprätthöll hon ett stenansikte i den mansdominerade världen. Men inför de råbarkade männen i underhuset framsteg hon kanske som kvinnan som bröt ihop till sist. En och annan kvinnlig fullmäktigeledamot kan säkert dra sig till minnes hur hon anklagats för att "sätta känslor i beslutsfattandet", att "rösta med känslorna" vilket mer eller mindre automatiskt ger henne stämpeln av en svag politiker.

Lyckligtvis kan vi konstatera att allt fler kvinnor valt att gå med i politiken och balansera upp; att det i de kommunala beslutande organen ingår en och annan kvinna med vårdutbildning i bagaget (sjukskötare, hälsovårdare etcetera) med erfarenhet, sakkunskap och framför allt altruistiskt tänkande. Vi kan samtidigt konstatera att majoriteten av tjänstemän och ansvarspersoner inom social- och hälsovården, inklusive äldreomsorgen, är kvinnor.

Äldreomsorgen har under de senaste åren visat sig från sin allra sämsta sida och har i samband med flera beslut kännetecknats av en känslofrånvänd äldrepolitik. Det har mycket konkret visat sig bland annat i olika beslutsprocesser där kvinnliga ledamöter, i synnerhet de med sjukvårdarbakgrund, känt sig tvingade att på grund av gruppdisciplinen rösta mot de professionella koderna och mot sin egen övertygelse.

Detsamma gäller de kvinnliga tjänstemän inom vårdsektorn som bereder frågor, där de på grund av order från sina ekonomiskt inriktade chefer är tvungna att gå emot den ideologi som präglar deras yrkesroll. Innerst inne vet såväl tjänstemännen som de kvinnliga beslutsfattarna att det som de gör strider mot den professionella ideologin, men att det samtidigt också innebär ett svek mot en själv.

Människan är densamma som hon alltid har varit – från hjärna till matsmältning och stressbeteende. Det är samhället som har förändrats – mot ett mera människofrånvänt samhälle influerat av teknologi, ekonomi, internet, trådlösa nätverk, virtuell verklighet, artificiell intelligens, robotar med mera. Allt större orsak, i det här fallet för kvinnor som beslutsfattare och ledare, att "hålla människans behov i centrum" och att fatta beslut med såväl hjärta som hjärna, med mottot "gå dit hjärtat leder dig, men glöm inte att ta med dig din hjärna".

Som tidigare stadsfullmäktigekollega önskar jag Blomqvist styrka och framgång som jämställdhetsminister.

Lili-Ann Junell-Kousa, Ekenäs

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning