Polen hamnar i skamvrån

Polens högerpopulistiska styre har gått för långt och visar inga tecken på att korrigera kursen som nu går i antidemokratisk riktning mot ett auktoritärt system. EU måste agera och kan inte längre skjuta upp aktiveringen av artikel sju.

Krisen mellan EU och Polen har redan pågått i två år. Den har eskalerat och Polen har inte visat några tecken på att lyssna på EU. Därmed fanns inte lägre några alternativ för EU-kommissionen som på onsdagen för första gången i unionens historia beslöt att artikel sju i Lissabonfördraget bör aktiveras.

Den säger att rådet kan slå fast att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter EU:s grundvärden. Det kan i förlängningen leda till sanktioner i form av fråntagen rösträtt eller sänkta EU-stöd.

Orsaken är att Polen har berett sammanlagt 13 lagförslag som hotar ett oberoende rättssystem. De har godkänts av det polska parlamentet och väntar endast på presidentens välsignelse den 5 januari. Bland annat finns lagförslag som tvingar flera domare i Högsta domstolen i pension. Parlamentet får också rätt att utse medlemmar i Nationella domstolsrådet. Domstolsväsendet politiseras helt enkelt. Förändringarna motiveras med att man vill råda bot på korruptionen och slutligt klippa banden till det kommunistiska styret.

Polen har under partiet Lag och ordnings tid vid makten också retat många demokratiförsvarare inom EU genom att skärpa greppet kring de statsägda mediebolagen och ändra valsystemet så att det gynnar det starka partiet.

Ungerns premiärminister Viktor Orbán har redan tidigare sagt att Ungern kommer att stöda Polen och därmed kan inte den enhällighet uppnås som krävs för att rösträtten ska kunna tas från Polen.

Det är paradoxalt att det är de EU-länder som får mest finansiellt nettostöd från unionen (Polen) och mest stöd per invånare (Ungern) som bryter mot baskraven för medlemskap. Tala om att plocka russinen ur kakan.

Huruvida också de två övriga Visegradländerna, Slovakien och Tjeckien, kommer att motsätta sig kommissionens förslag om att ta i bruk artikel sju är oklart. Men en behövlig fyra femtedels majoritet uppnås också utan dem.

EU har genom att stipulera sina regler om krav på enhälliga beslut försatt sig själv i en svår sits. Det behövs bara två nationer för att kunna fortsätta gäcka unionens gemensamma värden. Då ett land struntar i att uppfylla demokratiska värden och rättsstatsprincipen eller bryter mot mänskliga rättigheter kan inga sanktioner vidtas om ett annat land motsätter sig det.

Inte heller det land som lägger in veto högaktar EU:s värden och kunde därmed själv bli föremål för artikel 7 genom att landet accepterar att grundvärdena åsidosätts.

Det borde inte innebära några svårigheter för ett medlemsland i EU att leva upp till de primära grundvärdena inom unionen. Det är något självklart och inget att över huvud taget ifrågasätta. Det borde sitta i ryggmärgen. Men EU består i dag av 28, snart 27, länder med en brokig bakgrund. Skillnaderna är stora också i dag, inte minst ekonomiskt men också politiskt.

Det är frustrerande om EU inte kan agera mot den utveckling som nu sker inom en del medlemsländer. Populism och nationalism på gränsen till extremnationalism har fått fotfäste i många länder och där politiker som företräder detta har mest stöd ser vi nu konkret hur farlig den utvecklingen är.

EU:s skärpta linje kan ge Lag och ordning i Polen ökat stöd på hemmaplan, men det finns inte något alternativ med tanke på EU:s trovärdighet. Om och när en klar majoritet av EU-medlemmarna omfattar artikel sju kan det också få polackerna att haja till. Det är inte bara EU-institutionerna som reagerar mot utvecklingen i Polen utan också de flesta medlemsländerna.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00