Pojkbandsparodi och nittiotalsnostalgi

Cool à la nittiotal – Peter Magnusson, Jonas Karlsson och Henrik Dorsin som tre fjärdedelar av pojkbandet Boy Machine.Bild: Fremantle International Television

Den svenska komediserien Boy Machine är en festlig drift med nittiotalets pojkband. I rollerna ses bland annat Henrik Dorsin och Jonas Karlsson.

Boy Machine sänds i Yle TV2 fredagar kl. 16.05, repris lördagar kl. 00.15.

Man kan fundera över hur Yle tablåplacerat den svenska komediserien Boy Machine. Klockan fyra på eftermiddagen i TV2 betyder att den vänder sig till en publik som är hemma då – som pensionärer och barn nyss hemkomna från skolan, i den mån de senare alls längre tittar på gammel-tv. Ingendera torde dock vara den primära målgruppen för serien som parodierar och nostalgiserar över nittiotalets pojkbandskultur. De som var unga då har liksom seriens huvudpersoner uppnått den ålder då man börjar ålderskrisa.

Det handlar om det fiktiva pojkbandet Boy Machine som var stort på nittiotalet. Bandet splittrades när en av medlemmarna, Mange (Peter Magnusson), skulle göra solokarriär. När han nu tjugo år senare blir förnedrad under ett uppträdande på en afterski föds idén om revansch via återförening. Det gäller bara att övertyga brorsan Peder (Jonas Karlsson), numera en kostymnisse som lever ett välinrett övre medelklassliv. Framför allt gäller det att reda upp allt gammalt groll med Torkel (Henrik Dorsin i en roll helt olik Solsidan-Ove), bandets låtskrivare och minst extroverte medlem som efter avslutad musikkarriär dragit sig undan för att leva eremitliv som skäggig fåraherde. Minst svår att övertala är Jens (David Wiberg), "bandets söte kille" med gardinlugg, som numera jobbar som lärare och aldrig släppt taget om pojkbandsdrömmen.

Serien har visats i svenska TV4 och producerats av Felix Herngrens produktionsbolag FLX, känt för serier som Solsidan och Bonusfamiljen. Boy Machine från 2015 är kanske inte en av bolagets främsta fjädrar i hatten, men det är med sina åtta tjugominutersavsnitt en lättittad och underhållande komediserie även detta. Här finns många kul iakttagelser av pojkbandsgenren, musikbranschen och presscirkusen kring Melodifestivalen.

Karaktärerna är festligt tillspetsade, och det blir som det brukar en tragikomisk studie i förlorarskap och förnedring. Ett förvuxet pojkband har förstås ingen chans i branschen. Mest rätt träffar serien i sina låt- och musikvideoparodier. Låtarna som har titlar som Who Beeped U (Last Night) och I Am Boy Machine imiterar det karaktäristiska Cheiron-soundet. Serien hade förtjänat en bättre sändningstid.

Malin Slotte TV-redaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00