Poetiskt berättande från Övermark

Rickard Eklund levererar exakt inprickade vardagsbilder från hembyn Övermark. Bild: Alf Prost

Rickard Eklund bjuder på debutskivan på exakt inprickade vardagsbilder, inramade av en rikt instrumenterad, organisk och nyansrik musik.

Indiepop

Rickard Eklund

1. (ätt) (REÄTTO)

Den österbottniska popboomen på det egna grundspråket är ett av de mer tilltalande fenomenen inom den finländska populärmusiken i dag.

Genrens sedan länge bekanta affischnamn Vasas flora och fauna och Iiris Viljanen har på olika sätt visat framfötterna också i år, men det är ändå två albumdebuterande artister som imponerat mest – i våras Månskensbonden (Markus Bergfors) och nu Övermarkbördige Rickard Eklund med sin episka sångutgåva 1. (ätt).

Liksom sina kolleger från samma landskap levererar han exakt inprickade vardagsbilder från hembygden, men lyfter dem via ett poetiskt berättande – inramat av personliga och melankoliska popmelodier – till en ny nivå.

"Tack Övermark. Hisen stjivon handlar ti stor däil om edär", skriver han på skivkonvolutet, och det säger en hel del – både om attityden och språket. Fast då han sjunger, med övertygande men ofta rätt så nedtonad intensitet, är orden inte alltid lika lätta att förstå.

Rikt instrumenterad musik

För min egen del är det så att min pappa kom från Närpesgrannbyn Yttermark, innan han tog sig till Skata i Jakobstad där jag föddes. Den här personliga bakgrundshistorien gör det lättare för mig att hänga med i Eklunds närpesiska och delvis tillbakablickande sångpoesi, vilket ändå inte betyder att jag genast skulle kunna ta in allt. För den här killen sätter en ära i att driva sin dialekt så långt som det bara är möjligt.

Texterna bifogas i varje fall i (närpesiskt) nedtecknad form, och det kan förhoppningsvis vara till en viss hjälp.

Och blir det för svårt att förstå dem kan man trösta sig med att den vackra och ovanligt rikt instrumenterade musiken definitivt också har ett eget liv. Det här är verkligen ingen snabbproducerad lågbudgetindieskiva med ett par musiker och några maskiner. Eklund har ett saftigt bakgrundsband, inkluderande cellisten Emma Strömbäck och en stilig blåssektion, och ljudbilden är förutom helt akustisk också fint balanserad och nyansrik.

I centrum ligger maestrons piano och sång, men de inramas av arrangemang där de popmusikaliska gränserna överskrids och finstämda jazzelement kommer åt att berika helheten.

Far och son

Då Eklund tar avstamp från sin hembygd fokuserar han på människorelationer, i flera fall mellan fäder och söner – som i den kraftfulla Dalin, där pappan försvunnit, eller i Sömntåg. Och i avslutande Fjälin gör han – eller berättarjaget – avbön i förhållande till det tidigare förhållningssättet till kvinnor.

Och det är förstås sympatiskt med lite självrannsakan, men ännu viktigare är här nog att låten rent musikaliskt har den episka kraft som gör den trovärdig.

Min enda invändning här är att de dikter Eklund plockat in – han är också en tidigare vinnare i Solveig von Schoultz-tävlingen – i någon mån bryter den annars så väl sammanhållna helheten. Men det är en detalj som inte kan göra mig mindre imponerad av att han tillsammans med det täta bandet lyckas bygga upp en så gripande helhet, med starka texter och musikalisk skönhet.

Henrik Jansson Författare

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning