Poeten och postiljonen

Massimo Troisi och Philippe Noiret möts och blir vänner och förenas av ett intresse för poesi.Bild: Future Film Ltd.

Ömsint skildras den spirande vänskapen mellan en italiensk postiljon och den landsflyktige chilenska poeten Pablo Neruda. Den manliga vänskapen har aldrig varit vackrare.

Kino Klassiker: Il postino – postiljonen sänds i Yle Teema 1.2 kl. 21.00.

Il postino – postiljonen (Italien 1994) blev skådespelaren Massimo Troisis sista film. Den 44-årige italienaren drogs med ett allvarligt hjärtfel och klarade av att stå framför kameran på sin höjd två timmar om dagen. Sedan gick det som det gick, och den gode Troisi fick aldrig vara med om premiären. Han gick bort dagen efter att inspelningarna avslutats.

Filmen kretsar kring den uppdiktade vänskapen mellan chilenska poeten Pablo Neruda (Philippe Noiret) och brevbäraren på en liten ö i södra Italien. Hit anländer kommunisten Neruda år 1952, detta efter att ha tvingats i landsflykt på grund av sina politiska åsikter.

Här kommer han i kontakt med Mario Ruoppolo (Troisi), den före detta fiskaren (och drömmaren), som sadlar om och blir postiljon. Neruda är i praktiken hans enda kund och så blir det tid över för dagliga pratstunder.

Inledningsvis nöjer sig Mario, blygheten själv, med en autograf. Men så småningom fördjupas vänskapen männen emellan med den påföljden att Neruda väcker Marios intresse för det skrivna ordet, för poesin.

Och det om någonting kommer till användning när Mario får upp ögonen för servitrisen på det lokala vattenhålet, sköna Beatrice (Maria Grazia Cucinotta). Inte för att näromgivningen med faster Rosa – och i förlängningen även den katolska kyrkan – ser med blida ögon på de lyriska lockelserna.

Det faktum att Marios mentor är en, gud förbjude, kommunist, bara bidrar till skepsisen.

Hur som helst har engelsmannen Michael Radford (med uppbackning av Troisi, här i en dubbelroll) gjort en underbar liten film, en kärleksförklaring till det skrivna ordet.

Men det här är också en film om den manliga vänskapen, en vänskap som förvisso inte alltid drar jämnt. Där Pablo Neruda så småningom går vidare, nu med resten av världen vid sina fötter, är det upp till Mario att värna om det som en gång varit.

Resultatet är den hjärtligaste och mest rörande av filmer, en dramakomedi som sällan eller aldrig kapitulerar inför det smörigt sentimentala. I radarparet Noiret & Troisi har filmen dessutom en vinnande kombination.

Speciellt betagande är Massimo Troisi som här gestaltar den kanske knepigaste av roller: vådan av att vara människa. Se ödmjukheten i hans ansikte, se glädjen och sorgen, kärleken och omtanken, och försök sedan låta bli att fälla en tår.

Faktum är att man får leta efter en vackrare och vemodigare saga, vuxensaga.

Krister Uggeldahl

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00