Platt debatt om föräldraledighet

"Hur kan det ändå vara så svårt, med något så självklart?"

Jag följer debatten om delad föräldraledighet och försöker förstå motargumenten men känner att jag är ungefär lika intresserad av dem som av argument för att jorden är platt. Det låter och har sig och munnarna går, om att det är dyrt och svårt och krångligt, om att sedan när män kan bli gravida då kan vi prata jämställdhet, om att till dess är kvinnor ändå i grunden mera föräldrar.

Jag flyter iväg. Tänker att vad smutsigt det är där runt spisen. Tänker att borde pelargonerna vattnas. Har vi månne ännu glass i frysen? Det är eftermiddag på Båtsmansgatan och tanken är trött.

Men sedan är det ju det där med skillnaden mellan tron på att jorden är platt och tron på att det är naturligare för kvinnor att vara hemma. Nämligen att samtidigt som vi utgår från att jorden är rund lever vi fortfarande enligt "platt-jordade" uppfattningar om män och kvinnor och barn. Hur skulle skillnaden mellan uttagen föräldraledighet annars vara så stor, till exempel?

Så lite repetition. Också om det är att slå in öppna dörrar.

Fler föräldralediga män, ja tack. För barnens skull. För papporna. För mammorna. För disken. För tvätten. För glädjen att få lära sig något nytt. För glädjen att få lära sina föräldrar något nytt. För att kvinnor skall tjäna lika mycket som män också efter att de fyllt trettiofem. För kaffekoppen under eftermiddagssömnen, när den kommer. För arbete utan dåligt samvete. För jobbresor. Bådas. För insikten om ens ersättlighet på jobbet. För insikten om ens oersättlighet hemma. För att förstå sin partner. För att hen skall förstå dig. För den vardagsjämställdhet som finns kvar också när barnen inte mera är hemma.

För att. För att, för att, för att, rad efter rad, sida efter sida, skulle det gå att skriva.

Hur kan det ändå vara så svårt, med något så självklart?

Jag är med på att det kan verka jobbigt. Griniga förmiddagar efter dåligt sovna nätter. Förlorad tidskontroll. Allt det där. Men att det är tungt har ingenting med kön att göra. Det är ju inte så att kvinnor skulle gilla allt det besvärliga. De bara kommer inte undan det. Och det kan rimligtvis inte finnas någon, kvinna eller man, som på riktigt tror att det går att vara förälder utan att det är lite motigt ibland.

Lika allmänt känt är hur barn blir till. Konsekvenserna, ekonomiska och andra, är också någorlunda lätta att förutse. Helt omöjligt kan det inte vara att planera så att ens utgifter inte överskrider konsekvenserna av det liv man försöker sätta till världen. Med tanke på allt annat vi anser oss ha råd med: Hur kan någon inte tycka att det är värt pengarna att vara hemma med barn?

Det blir för smått att göra pappors engagemang i sina barn till en ekonomisk fråga. Snarare är det en fråga om rättvisa. Gemensamt barn, gemensamt ansvar, gemensamt kunnande, gemensam delaktighet. En utgångspunkt, som jag inte ser att behöver så många ytterligare argument för att vara övertygande.

Men för den som ändå vill ha ett: också medan barnen ännu är barn kan det gå så illa att du eller din partner plötsligt är ofrivilligt ensam som förälder. Då är det bra att känna att du kan. Och att den som inte finns mera litar på att du kan. Och att barnen litar på att den som inte finns mera skulle lita på att du kan. Att alla känner att du räcker till. Det är en bra känsla. Den kan bara nås genom att göras. Gör den.

Fritjof Sahlström dekanus vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi

Annons: Förvaringstjänster ny nisch för Grabbarna Flytt

Finlandssvenska företaget Grabbarna Flytt har på sina fem år vuxit så det knakar. Förutom flyttservice och logistiska tjänster åt både privathushåll och företag kan man som nyhet nu också erbjuda förvaring. 14.2.2020 - 10.44

Mer läsning