"Plåtpoliser ökar inte säkerheten"

KRITISERAS. Hastighetskameror i diskret färg på "ofarliga" vägavsnitt är missbruk av polisens fullmakt, anser professor Timo Tervo. Bild: Leif Weckström

Att ständigt passa på hastighetsmätaren och spana efter kameror stör koncentrationen och stjäl den energi som behövs för själva bilkörningen. Det är en missuppfattning att hastighetsövervakning skulle eliminera risker i trafiken, säger Timo Tervo, professor i trafikmedicin vid HUS.

– En hastighetsbegränsning ute på raka landsvägen grundar sig inte på något vetenskapligt faktum. En 80-skylt betyder inte att 79 km/h är en säker hastighet och 81 en farlig, säger professor Timo Tervo.

Ett onödigt trafikproblem är den panik som uppstår när man inte är riktigt säker på vilken hastighet som gäller. Den tillåtna hastigheten kan växla väldigt ofta, och det stressar föraren. Dessutom gör det trafikrytmen ojämn.

– Antalet böteslappar ökar hela tiden. Vi betalar snällt böter för småsaker trots att de allra flesta allvarliga trafikolyckor inte i första hand beror på hastigheten. Att sätta ner så mycket av de begränsade resurserna på en marginell detalj verkar inte klokt, säger Timo Tervo.

LÅNG KAMP. Professor Timo Tervo har i många år undersökt trafikolyckor. Han har sällan sett friska och nyktra förare ställa till med dödsolyckor på grund av hög hastighet. Bild: LEHTIKUVA / JARNO MELA

"Slarvig forskning"

Timo Tervo tar upp Ring I som ett typexempel. Innan ringvägen fick sina plåtpoliser i början av 2016 kallades vägen för "Finlands farligaste" i förhandsinformationen. Den automatiska övervakningen skulle minska antalet olyckor med dödlig utgång med 23 procent. Det är värt att notera att ingen hade dött längs den vägen, säger professorn som de senaste 14 åren undersökt trafikolyckor och orsakerna till dem.

– Så här går det när man fuskar med statistiktuggandet. Alla trafikdata samlades in medan stora vägarbeten rubbade trafikströmmarna, så trots all teoretisk kompensering blev alla siffror fel från början.

Enligt statistiken beror 40 procent av dödsolyckorna längs Finlands vägar delvis eller helt på för hög hastighet. Resten av skulden fördelas mellan alkohol, narkotika och självmord, oftast i olika kombinationer. Väger man in alla relevanta orsaker kommer man fram till att en frisk, nykter och psykiskt balanserad förare förekommer i 5,1 procent av fallen. I praktiken är det ett drygt tiotal, och av dem är hälften under 20 år, säger Timo Tervo.

Det är inte hastigheten

Timo Tervo noterar att gamla uppfattningar är seglivade. Till exempel den att en högre snitthastighet i trafikströmmen automatiskt ökar risken för olyckor.

– De dödsolyckor som jag undersöker beror till största delen på sjuka eller påverkade förare. Hastigheten i sig utgör inte alltid en allvarlig risk. Motorvägar är ju säkrast i förhållande till trafikintensiteten. Där finns inga hinder att krocka mot och ingen mötande trafik.

Motorcyklar och för hög hastighet är en kombination som betydligt oftare leder till dödsolyckor. Samtidigt saknar de registerskylt framtill och står utanför den automatiska kameraövervakningen.

ORSAK OCH VERKAN. Hastigheten är på sin höjd en delfaktor i de flesta dödsolyckor. De bakomliggande orsakerna är oftast missbruk, trötthet eller psykisk instabilitet, säger professor Timo Tervo. Bild: Leif Weckström

Medelhastighet

Timo Tervo skulle hellre mäta medelhastigheten på vissa vägsträckor, och meddela om det med synliga skyltar. Då skulle de verkliga riskförarna åka fast.

– Alkohol, droger eller självmordstankar hänger ofta ihop med vansinneskörning, säger han.

Överkommissarie Dennis Pasterstein, chef för Trafiksäkerhetscentralen, betonar för sin del att polisen inte godkänner några som helst hastighetsöverträdelser, målet är att alla ska hålla sig till begränsningarna. Där är den automatiska övervakningen ett effektivt hjälpmedel.

– Att förhindra dödsfall i trafiken är en sak, vi vill också förhindra fysiska och materiella skador, och där har hastigheten en betydelse, säger han.

– Varje dag kör vi finländare för fort. Det händer tiotusentals gånger per dag, och fortfarande dör ungefär 250 personer i trafiken varje år medan 6 000 skadas. Vi måste göra någonting, och göra det bättre, för gränsen är satt till 136 trafikdöda år 2020.

Enligt Pasterstein frigör automatövervakningen resurser just för att ta itu med den bristande trafikkulturen, den tunga trafiken och de påverkade förarna.

Kunde användas vettigt

– Om kamerorna frigör resurser, varför ser man då inga poliser längs vägarna längre, frågar tidigare överkommissarien, numera trafiksäkerhetsexperten Sven-Olof Hassel. När rörliga polisen lades ner 2013 skulle ingenting försämras, men alla ser ju vad som hänt.

– Förutom hastighetskameror och någon enstaka kamerabil saknas övervakningen på vägarna helt och hållet. Att Trafiksäkerhetscentralen får mera personal påverkar ingenting ute i trafiken.

Hassel vet mer än de flesta om kameraövervakningen längs vägarna i Finland. Han var med och införde kamerorna och har ofta kallats "plåtpolisens fader". Men han anser att vi inte hängt med när det gäller att utnyttja de möjligheter som finns.

– Till en början användes kamerorna också för att övervaka långtradarnas axeltryck, men den funktionen har glömts bort. Vill man ha en övervakning av reellt värde borde kamerorna dessutom mäta medelhastigheten.

– Polisen skyller på att det inte finns pengar för utvecklingsarbete. Därför borde man undersöka om Trafikverket helt enkelt kunde överta finansieringen och skötseln av den fasta utrustningen längs landsvägarna. Polisen skulle kunna fokusera på straffpåföljderna. Så är den automatiska trafikövervakningen ordnad i många länder, säger Hassel.

När det gäller mätning av medelhastigheten har Dennis Pasterstein inget att invända, men han vill av praktiska orsaker vänta tills en eventuell trafikförseelseavgift införs.

– Att med nuvarande lagstiftning börja mäta medelhastighet skulle bli invecklat. Det behövs fotografier från både början och slutet av sträckan, alltså skulle varenda förare fotograferas och identifieras. Om det kommer en ny lag behöver vi inte längre bilden på föraren som bevis, då är det helt enkelt ägaren som ansvarar för bilen, säger han.

Offentlig toleransnivå

– I Finland har vi gjort en rad dumheter som det är svårt att reparera. Den största är att polisen offentligt meddelar vilka hastighetstoleranser som gäller. Det gör bara att vi får en inofficiell ny maxhastighet, och att alla stirrar på hastighetsmätaren i stället för på trafiksituationen omkring bilen, säger Sven-Olof Hassel.

Den andra dumheten är att polisen i Finland mer eller mindre aktivt försöker gömma kamerorna. Likadant är det med de privatbilar med kameror som parkeras längs vägarna.

– I andra länder är kamerorna målade i synliga färger. De är placerade i samband med en hastighetsskylt så att alla vet vad som gäller. Rörliga kameror är monterade på släp för att polisen ska kunna haka av dem och göra nytta medan kontrollen pågår.

Norge är ett av föregångarländerna när det gäller hastighetsövervakning, och där är det medelhastigheten som avgör. Det är bättre, och framför allt rättvist, säger Hassel.

– Det här har jag ofta påpekat för den nuvarande polisledningen. Dessutom har vi inom rörliga polisens traditionsförening ofta påpekat att korta avstånd, telefonanvändning, droger och alkohol är de viktiga orsakerna till olyckor, säger han.

– I England är förarens telefonstatus det första som kollas när en allvarlig trafikolycka har inträffat.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning