Pitkämäki förtjänar bättre än så här – och vad händer nu?

Blev Paavo Nurmi Games Tero Pitkämäkis sista tävling, eller får vi se honom nästa år igen?Bild: Heikki Saukkomaa

Tero Pitkämäkis besked var ungefär lika överraskande som att det härliga junivädret förvandlades till åska och regn i juli. Han står alltså över EM i Berlin ifall både stugans modem och tv-apparat varit trasiga hos er.

Ett avslitet främre korsband är ingen lindrig blessyr som det går att kriga sig igenom, precis som Pitkämäki gjort så många gånger förut. Har det inte varit en sträckning i revbensmusklerna har det varit en inflammerad visdomstand – ett mirakel att han fortfarande slungade sig till en femte plats i VM förra året.

Det lät från början som en lottokupong då Pitkämäki berättade att han gör ett försök att vara med i EM trots knäskadan. Det skulle ha varit fenomenalt om det hade fungerat – tyvärr höll knät bara inte.

– Det gick bra att kasta 70 meter, men sen höll knät inte längre. Onödigt att ta risker att söndra knät ännu mera, säger Pitkämäki till Yle Urheilu.

Onödigt att ta risker med tanke på nästa säsong – och med tanke på resten av Pitkämäkis liv. I 35 års ålder skulle han redan vara kvalificerad för veteran-FM, men han är fortfarande relativt ung. Han vill säkert fortsätta att leva ett aktivt och normalt liv efter sin spjutkarriär. Det finns många ex-elitidrottare som söndrat axlar och knän och lider av det längre fram.

Pitkämäki står inför en operation och rehabiliteringen av ett främre korsband tar minst ett halvt år. VM i Qatar 2019 är först i månadsskiftet september-oktober, vilket i princip ger Pitkämäki mer tid att träna.

Om han vill. Innerst inne hoppas jag att han fortfarande försöker. Han har förtjänat en bättre avslutning på sin fina karriär än så här. Men jag klandrar honom inte om han upplever att han gjort sitt. Han har tjänat en så bra slant att han kan koncentrera sig på familjen några år framöver innan han besluter sig för att göra någonting annat. Kom ihåg att han varit nära att lägga av förut.

Pitkämäki har representerat Finland i ohyggliga sexton raka seniormästerskap från och med 2004: fyra OS, sju VM, fem EM. Han har vunnit ett VM-guld, ett VM-silver, ett VM-brons, ett OS-brons, ett EM-silver och två EM-brons – ungefär lika mycket som resten av Finland tillsammans under tiden.

Hans frånvaro är ett enormt avbräck för Finland, som har ungefär lika många EM-medaljkandidater som Schweiz har berömda sjöfarare. Låt oss se: Oliver Helander (årsbästat 85,46 i maj i Vanda) och Antti Ruuskanen (årsbästat 82,59 på onsdagen i Joensuu) är de två andra finländarna som klarat EM-kvalgränsen 80 meter.

Lassi Etelätalo har några gånger nosat på 80 meters strecket i sommar och lär vara närmast till att kvalificera sig för EM. Ari Mannio, EM-bronsmedaljör 2012, har genomgått en svår axeloperation och har inte kastat spjut i tävling på två år, men förväntas tävla i sommar.

Finlands EM-medaljer under 2010-talet är lika snabbt räknade som de soliga dagarna under sommaren 2017. Pitkämäki brons 2010. Mannio brons 2012. Ruuskanen guld 2014. Pitkämäki brons 2014. Ruuskanen brons 2016. I VM har Pitkämäki vunnit silver 2013 och brons 2015 och i OS har Ruuskanen vunnit silver 2012. Finlands framgångar har varit hyfsat beroende av herrarnas spjut och närmare bestämt två herremän, med all respekt för Ari Mannio.

Pitkämäki är borta och efter två års paus är Ruuskanen ett frågetecken i storleksklass Eiffeltornet. Helander är på delad sjätte plats i årets Europastatistik, som i toppskiktet mera påminner om Tysklands interna statistik. Han får flyga under radarn, medan Ruuskanen med sitt välsmorda munläder underhåller publiken. En EM-medalj för Helander är väl lika sannolikt som att Donald Trump får fredspriset – det kommer troligen att hända en dag, om inte kanske i år. Under tiden vilar de blåvita EM-förväntningarna hos osäkra kort som Simo Lipsanen och Kristiina Mäkelä. Pitkämäki kommer att bli saknad, inte bara för hans lakoniska humor.