Piller och populism

Bild: Wilfred Hildonen

Läkarna skulle kunna tillföra vardagsdebatten sin insikt om hur mänskligt liv och människans väsen är fascinerande komplexa. I stället sipprar populismen in också här.

Den estniska läkaren som ibland kom över för att ta arbetspass vid olika hälsovårdscentraler i södra Finland var en beslutsam och robust dam. Hon ställde lyssnande, vänligt, handfast och snabbt sin diagnos, informerade begripligt om åkomman och om hur man bäst sköter sig själv och skonar sina närmaste.  

I hennes pendlarbagage ingick en sprattelgubbe av trä av det inte alltför finsnidade slag man kan köpa i trähantverkets Estland. Den hängde på väggen, målad i blått och gult, med prickiga byxor och fluga.  

Efter att ha skrivit ut receptet önskade doktorn god bättring och ryckte i träkulan mellan sprattelgubbens ben. Medan leksaken log med sin blåmålade mun påminde hon även lätt häpna vuxna besökare om att glada tankar och en positiv attityd bidrar till att man blir frisk. 

Medicinen är inte längre enbart ett vetenskapligt eller humanitärt förhållande mellan två människor. Medicinsk praxis är i dag också en konsumentrelation. Den som går hem från ett läkarbesök utan diagnos och utan recept känner sig sannolikt ha blivit utan sin vara, eller ha fått bristande service.

Att bara "gå hem för att vila" är inte gott nog, även om det objektivt vore det rätta. För att inte tala om hur man förnärmat skulle googla närmsta övervakande myndighet om man kände att hvc hade försökt bota en enbart med hjälp av en sprattelgubbe. 

Den pågående debatten om den danske medicinske debattören Peter Gøtzsche (HBL 9, 16 och 18.3) faller in i den här bilden – även om sammanhanget rör sig kring djupt allvarligare områden än rutinbesök hos en inhyrd hvc-läkare. Gøtzsche debatterar psykmedicin, psykiatri, självmord och dödsfall.

Gøtzsche som är professor i klinisk försöksdesign i Köpenhamn anser att vi använder alldeles för mycket psykofarmaka. Från sin utsiktspost inom medicinen har han självfallet god insikt i hur läkemedelsindustrin fungerar och den är också huvudfienden i de debattböcker han har gett ut. Kring psykiatrin gör han dessutom häftiga utfall mot psykiatrernas hela yrkeskår.  

Mindre är fokus då på att samhället och konsumenten i grunden också förväntar sig quick fixes, snabba reparationssatser även i livssituationer som det kan ha tagit år eller ett helt liv att bli insnärjd i. Det blir ofta mediciner.

Säkert finns det i läkarnas nätverk och hierarkier ett utbud på piller. Men i vårt samhälle finns det också en minst lika tydlig efterfrågan.

 

Danskens läkarkolleger utesluter inte hans utgångspunkt helt och hållet. Många medger att landskapet mellan samtalsterapi, medicinering och å tredje sidan självläkning behöver kunna diskuteras. Vårdrekommendationer tolkas för strängt och psykdiagnoserna blir schematiska snapshots.

Debatten underlättas däremot inte av att Gøtzsche som storopponent har ordat om att 98 procent av all psykmedicin kunde slängas eller om hur medicinska praxis styrs av lögnare och silverryggar (alltså äldre hangorillor).

Gøtzsche säger sig inte ha begett sig utanför vetenskapens ram och hans bedömningar står att läsa i ansedda vetenskapliga journaler. Det erkänner hans kolleger också, men säger att hans populärt hållna "mördarböcker" gör för snäva och vinklade slutsatser.

Stormen om honom i medicinsk fackpress är läsvärd – en intelligent debatt som kan glimma till av den urskillningsförmåga medicinen har fostrat fram hos dem som utövar den. Här tyder man också i debatten signaler, reaktioner och symtom, rangordnar, prioriterar och utesluter det oväsentliga eller hänskjuter det till andra debatter och förlopp.

Själv hävdar Gøtzsche, utan att vara en särskilt karismatisk folkikon eller skicklig kommunikatör, att det här trubbiga greppet är det enda som väcker folk. Det gör dessvärre att han snarare visar att ingenting undgår populismen – inte heller medicinen.

Läkekonst och läkarvetenskap är fascinerande i sin komposition av empati, människokännedom och beslutsförmåga – plus hela den naturvetenskap och matematik som styr människans kropp och väsen.

Vår hälsa styrs av allt från biokemins tiopotenser till att det att någon i rätt ögonblick blinkar på ögat åt oss och manipulerar en enkel träleksak. I en allt mer svartvit samhällsdebatt kunde medicinarna kanske vara de som gör allt det komplexa i människans väsen till någonting fascinerande.

Jan-Erik Andelin Reporter, jobbar i HBL:s Nordenteam

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning