Philip Teir: Chauffören sade att jag hade bara tre stjärnor

Hur kan du ha bara tre stjärnor, du verkar ju så trevlig, frågade chauffören.

Jag satt i baksätet och kollade ut över vägen. Trafiken rörde sig i snigelfart och jag var orolig för att inte hinna fram i tid till mitt uppträdande.

Vad menar du, frågade jag.

De flesta har fyra stjärnor eller mer. Hur kan du ha bara tre?

Jag var på en resa, och hade beställt en Uber. Visst hade jag läst om de fackliga problemen med internetbaserade taxitjänster, men jag befann mig i Sydafrika, där mina värdar sa att det här var det enklaste sättet att ta sig fram i stan. Med Ubers app behövde jag inte känna till exakta adresser, utan bilen hämtade mig från den plats jag stod.

Min chaufför förklarade att de flesta ger fem stjärnor till sina kunder. Det ska vara något exceptionellt om man får lägre än fyra.

Jag visste inte att kunderna fick betyg. Plötsligt kändes det som om jag kastats in i ett avsnitt av science fiction-serien Black Mirror.

Jag funderade en stund och kom på vad det var. Dagen innan hade jag hoppat ur en bil och av misstag klämt säkerhetsbältet mellan dörren, och det hade rispat den nya vita lackeringen på bilen. Det var förstås inte avsiktligt, men mina poäng hade gått ner. Och samtidigt var det ett exempel på ett av problemen med ett system som helt och hållet bygger på rekommendationer – i normala fall hade chauffören kanske kunnat räkna in ett sådant missöde inom ramarna för sin försäkring.

I ett avsnitt av Black Mirror, "Nosedive", beskrivs en nära framtid där alla sociala interaktioner betygsätts med ett svep med mobiltelefonen. Bryce Dallas Howard spelar en kvinna som är besatt av att få höga poäng eftersom hon vill hyra en lyxig lägenhet. På väg till sin väns bröllop spiller hon kaffe på en främling, vilket får hennes betyg att rasa, vilket i sin tur gör att hon inte kan köpa en sista-minuten-flygbiljett till bröllopet, eftersom sådana endast säljs till människor med höga betyg.

Det här kunde förstås vara en metafor för all tid vi lägger på att tänka på hur andra uppfattar oss. Men Black Mirror är ingen metafor – tekniken finns redan. I Kina är man på väg att införa sociala poäng till alla medborgare enligt hur rekorderliga och regimtrogna de är, med hjälp av övervakningskameror som känner igen ansikten och analyser av medborgarnas internethistorik. Enligt sajten Dagens Teknik gör snabbmatskedjan KFC i Peking redan menyförslag baserade på kundens utseende. En ung, vacker kvinna kan till exempel få ett förslag om en kalorifattig måltid.

I väst tycks vi redo att införa ett Storebror-system alldeles frivilligt, och frågan är om det längre finns en väg ur recensionssamhället. Jag var nyligen på en semesterresa där jag bestämt mig för att ta dagen som den kommer, och boka boende först på plats. Jag förlitade mig på recensioner på nätet, vilket visade sig vara ett misstag: det första stället jag bokade var dragigt och kallt, med närmast fientlig personal.

Det var förstås min plikt att skriva en recension och balansera ut de rekommendationer som hotellet fått på nätet.

Jag funderade på det här, men kände till slut att hela tanken var motbjudande.

Så jag skrev en recension i min telefon och skickade aldrig den. Det var terapeutiskt. Följande hotell valde jag genom att helt enkelt kliva in genom dörren och titta.

Philip Teir Författare och journalist

Så lyckas du vid köp av däck

Här är Euromasters tipslista med fem punkter. 15.10.2018 - 10.18