Peter Hilli skriver saktmodigt och sakralt

Peter Hilli skriver mestadels fritonalt klingande sakral bruksmusik.Bild: Pekko Vasantola

Kompositionskonserten presenterade musik från de senaste 15 åren.

SAKRAL MUSIK

Klang i kyrkan: Peter Hillis 60-års-kompositionskonsert

Kammarkören Novena och kammarkören Gloria under Nina Kronlund och Timo Nuoranne. Markus Malmgren, Olli Pyylampi & Tommi Niskala, orgel. Åsa Gustavsson, flöjt. Kajsa Dahlbäck, sopran, Niall Chorell, tenor.

Berghälls kyrka 13.3.

Peter Hilli hör till dessa den finländska tonsättarvärldens saktmodiga förmågor, som troget skriver mestadels sakral, mer eller mindre bruksartad musik utan att det väcker desto mer uppmärksamhet i de gängse musikkretsarna och -spalterna.

Fulla poäng alltså åt Klang i kyrkan-ledningen för att man förlänade i maj 60-årsfirande Hilli en kompositionskonsert i Berghälls kyrka, där vi fick oss serverat ett av allt att döma representativt tvärsnitt från de i första hand senaste femton åren.

Däribland en nog så stämningsfull Ave maria för blandad kör (2008), ett ställvis snudd på messiaenskt Preludium för orgel, med all tänkbar finess uruppfört av Markus Malmgren, samt en mäkta expressiv De profundis för fyrhändig orgel (2002), flott spelad av Olli Pyylampi och Tommi Niskala.

Orgelstycket Misericordia Domini (2008), ävenså förtjänstfullt tolkat av Malmgren, var ytterligare ett bevis på organisten Hillis naturliga sätt att skriva för sitt instrument, medan Åsa Gustavssons känsliga tolkning av Stycke för flöjt (1983) frammanade en nostalgisk fläkt från den modernistiskt färgade studietiden.

Mångfasetterad textur

Kvällens stora clou var självfallet uruppförandet av den 25 minuter långa sviten Mariamusik för blandad kör, solister och orgel, där Hilli kombinerar Lukasevangeliet med nyskrivna, genuint berörande agnostiska kommentarer av Lars Huldén. Allt inom ramen för ett för Hilli så typiskt (fri)tonalt, lättillgängligt men samtidigt uppfordrande tonspråk.

Om man skall kritisera Hilli för något är det eventuellt dels för att just den ofta förhärskande fritonaliteten stundtals kan kännas onödigt opersonlig i såväl det stilistiska som emotionella uttrycket, dels för att han inte helt lyckas anpassa svårighetsgraden till den för handen liggande ensemblen.

Bägge svagheterna kom på sätt och vis i dagen i Fyra sånger till texter av Edith Södergran (2012), där kammarkören Novena fått slita hund med en i sig föredömligt mångfasetterad textur som sannolikt ändå hade varit en rejäl utmaning också för en proffskör.

Nina Kronlund redde dock galant ut de flesta knepigheterna, medan Timo Nuoranne bergsäkert lotsade elitkören Gloria genom Mariamusikens mångahanda utmaningar. Kajsa Dahlbäck och Niall Chorell bemästrade sina krävande solistroller på ett i det närmaste optimalt sätt och det är bara att hoppas att det första framförandet av Mariamusiken inte blir det sista.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00