Peter Didrichsen är museichef i sitt barndomshem

Peter Didrichsen blickar norrut från Villa Didrichsens vardagsrum under en sval dag i början av juni. Bild: Niklas Tallqvist

Ett hem blev först ett galleri och sedermera ett museum och en oas för kultur. Nu har det vuxit till ett varumärke man känner till också utomlands. Museichef Peter Didrichsen guidar oss runt i sitt barndomshem.

– Då galleriet öppnade i september 1965 satt jag den första dagen i kassan och sålde biljetter. Min mor hade bland oss barn valt mig till detta. Jag påminner nog mest om morsan, berättar Peter Didrichsen, museets nuvarande sociala eldsjäl.

Peter minns att den allra första dagen hade de exakt 200 besökare och inträdet kostade 2 mark för vuxna och 1 mark för barn och studerande. Då var galleriet öppet två timmar två dagar i veckan.

Peter Didrichsens föräldrar, den i Danmark födde Gunnar Didrichsen och hans finlandssvenska hustru Marie-Louise Granfelt, ville då familjen växte flytta från Helsingfors centrum till ett modernare och större boende. De beundrade Alvar Aaltos arkitektur och speciellt Villa Mairea utanför Björneborg. Deras dröm var att få flytta till något liknande så de kontaktade Alvar Aalto. Aalto svarade att han inte mera hann planera privathus men rekommenderade Viljo Revell, som enligt honom var den enda som var kapabel att åstadkomma detsamma som han själv.

Museets nuvarande eldsjälar, det äkta paret Peter och Maria Didrichsen, framför ett dubbelporträtt i brons av museets grundare, Gunnar och Marie-Louise Didrichsen, av Laila Pullinen, 1985. Bild: Niklas Tallqvist

Revells och Didrichsens samarbete skulle komma att bli mycket fruktbart. Familjen flyttade in i sitt nya hus 1958. Då var Granö mycket annorlunda och avlägset och nåddes längs slingrande sandvägar.

En stor del av möblerna och den fasta inredningen designades också av Revells byrå.

– Revell ville egentligen bara tillåta modernt i det nya huset. Men Mami hade gett Papi i 50-årsgåva en Philips radio och skivspelare som bara måste få komma med. Revell inkluderade den i bibliotekets fasta hyllinredning och där finns den än i dag, berättar Peter Didrichsen.

Inredningen var avsevärt mjukare än fasadens moderna brutalbetonism, men modern var också den. Här installerades en av vårt lands första dimmers i takkronan och köket förseddes med diskmaskin och en amerikansk avfallskvarn. Torkskåpet hängdes fritt från taket och ugnen placerades på ergonomisk höjd. Under matsalsbordet installerades en knapp med vars hjälp mamma Marie-Louise Didrichsen kunde signalera till köket om serveringsbehov. Marie-Louise var känd för sina vackra dukningar och hon såg till att ingen gäst två gånger bjöds på samma maträtt.

Museichef Peter Didrichsen övervakar då modekonstnär Jukka Rintala tar fram kappan han designat för prins Orlovskij i operetten Läderlappen av Strauss d.y. (Karleby Operasommar 2007-2088). Bild: Niklas Tallqvist

Trä, teak, var den sammanbindande faktorn i inredningen. Övre våningen domineras av biblioteket med vinterträdgården, matsalen och vardagsrummet. Från dessa utgick en korridor, som formade lekrum och sovrum för de fyra barnen – Jon, Hans, Peter och Ann Marie. Rummen låg i ordning enligt ålder, Ann Marie fick som yngsta och enda flicka ett eget badrum i anslutning till sitt rum. Lekrummet kunde avskiljas från de allmänna utrymmena med en skjutdörr i teak. I mitten stod ett bord med olikfärgade stolar, design Alva Aalto, vart barn hade sin egen färg.

Prick klockan fem åt man middag. Även där hade alla sin egen plats och det passade sig inte att vara sen.

För arkitekten var det viktigt att konsten, naturen och arkitekturen bildade ett helhetskonstverk. Villa Didrichsen kompletterades år 1964 av en museiflygel, även den ritad av Revell. Idén föddes under en middag och en vecka senare kom Revell med skisser till museidelen i två plan, där de exotiska samlingarna visas under markytan.

Maria Didrichsen öppnar matsalens teakskåp som gömmer en gammal dansk Royal Copenhagen-servis, som Gunnar ärvt av sina föräldrar. Bild: Niklas Tallqvist

Marie-Louise Didrichsen blev känd som stadens elegantaste guide, då hon visade gästerna runt i museet iklädd dräkter av Nina Ricci eller Chanel.

– Då avskildes den privata sidan bara med ett senapsfärgat draperi. Pappa Gunnar brukade läsa i soffan i vardagsrummet och det hände nog att de mest nyfikna drog i skynket, berättar Peter Didrichsen.

På söndagarna åt man alltid en frukostmiddag klockan tretton och en timme senare öppnade Marie-Louise museet. Om sommaren betydde det att familjen måste komma tidigare hem från landet, något barnen inte alltid var så förtjusta i.

Gunnar Didrichsen fick med sig dansk konst från sitt föräldrahem men det nygifta paret, vars gemensamma intresse var kärleken till konsten, skaffade sitt första gemensamma konstverk under kriget. Det var Pekka Halonens målning Måltiden, som de köpte år 1942 från ett hem i Brunnsparken. Något senare blev det huset bombat, tavlan räddades som av ett under.

I början köpte paret Didrichsen finländska mästare, främst från guldåldern, men med tiden skiftades fokus på samtida modern och också utländsk konst. Anskaffningarna gjordes enligt principen att båda skulle tycka om de verk som köptes.

Revell sammanförde Didrichsens med den engelska skulptören Henry Moore, eftersom han ansåg att hans arkitektur inte är fullständig utan en skulptur av Moore. Resultatet i dag är den största privata samlingen i Europa utanför England.

Ännu mer speciell är den stora samlingen exotiska föremål som består av asiatiska föremål och den för finska förhållanden unika samlingen prekolumbianska föremål från de stora indiankulturerna i Mexiko, Guatemala och Peru. Marie-Louise och Gunnar såg en prekolumbiansk pjäs i Sverige 1962 som de förvärvade och blev bitna.

– Jag kommer ihåg en resa jag gjorde som 24-åring med mina föräldrar till kulturerna i Mexiko. Med fanns den legendariske svenska professorn Sigvald Linné.

Peter Didrichsen utanför Didrichsens museum på Granö i Helsingfors. Huset är ritat av Viljo Revell och blev färdigt 1957. Skulpturen till höger är av Henry Moore, Reclining Figure (1960) och är det första konstverket i Skulpturparken kring museet. Inga blommor, bara natur, arkitektur och skulpturer. Bild: Niklas Tallqvist

Utställningar utanför den egna samlingen ordnades redan på 1960-talet och under Peters tid som museichef fattades ett principbeslut, man beslöt köpa nya verk endast undantagsvis och i större grad satsa på ett levande museum. I dag har museet mellan 25 000 och 50 000 besökare årligen. De populäraste utställningarna har visat konst av Edvard Munch, Elin Danielson-Gambogi, Rafael Wardi, drottning Margrethe II, Reidar Särestöniemi samt de unika utställningarna om Maya-kulturen.

Tidigare i år donerade Marie-Louise och Gunnar Didrichsens dödsbo, det vill säga de fyra barnen, konstverk de själva ärvt av sina föräldrar, men som var kvar i boet, till museets konststiftelse. Bland de 116 verken finns skulpturer av Moore och tavlor av Helene Schjerfbeck, Akseli Gallen-Kallela, Ellen Thesleff, Salvador Dalí och Joan Miró. Samlingarna består nu av ungefär ettusen konstverk.

– Jag blev egentligen museichef den dagen min far dog. Det är 25 år sedan, 1992. Jag har aldrig lyft en euro i lön för mitt engagemang och därför var jag också i början emot att min fru skulle arbeta gratis för stiftelsen. Det gjorde hon i flera års tid, men numera är hon anställd som intendent, säger Peter Didrichsen.

– Jag var hemma med små barn och skulle bara tillfälligt hjälpa till med den första Maya-utställningen, berättar Maria Didrichsen. Det var exakt 20 år sedan. Jag började med att modernisera kassafunktionerna samt att jobba med storyn i utställningen och skola guiderna. Eftersom jag är ekonom till utbildningen började jag söka sponsorer för museet, något som då var en rätt ny tanke inom kulturen. Sen for det av bara farten, jag började brinna för museiverksamheten. Vi har sedan dess målmedvetet jobbat för att höja museets profil. Nu är vi ett varumärke!

Öppet: tisdag–söndag 11–18.

Adress: Granviksgränd 1, 00340 Helsingfors. www.didrichsenmuseum.fi.

Aktuell utställning: Modekonstnär Jukka Rintala. Till 27.8.2017. Dräkter, skisser, smycken och tavlor av Jukka Rintala samsas med Rintalas urval av verk ur Didrichsens samling.

De 116 donerade konstverken kan ses på adressen: www.didrichsenmuseum.fi/verkkonayttely.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning