Peter Al Fakir: Det plommonlila Östermalm

Bild: Tor Wennström

De enda horder utlänningar jag har sett är de som kommer med tunnelbanan på morgonen för att städa i de många våningarna och kontoren, skriver Peter Al Fakir i sin fredagskolumn.

Plommonlila joggingdress och sneakers. Det är så en gammal moderat partiledare klär sig när han motionerar på Djurgården. Åtminstone i Björn af Kleens uppmärksammade reportage i Dagens Nyheter om ett allt mer Sverigedemokratiskt Östermalm. Ulf Adelsohn ger tillsammans med sin hustru, Lena Adelsohn Liljeroth, parets bild av stämningsläget i Stockholms rikaste stadsdel i skuggan av flyktingvågen.

Den forne landshövdingen Ulf Adelsohn muttrar försiktigt om "hundratusentals" unga testosteronstinna herrar med relativt annorlunda "kvinnosyn" och hur många av hans bekanta numera öppet erkänner att de röstar på SD. Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister i Fredrik Reinfeldts regering under åtta år, bekänner att hon ibland läser Avpixlat, en ökänd främlingsfientlig sajt. Eftersom de andra medierna "förtiger fakta om invandringen".

Kritikstormen efteråt har ställt sig frågande hur en före detta partiledare och kulturminister på fullaste allvar kan sälla sig till myten om mörkläggning. På så sätt gör de ju gemensam sak med den extrema högerkanten. Men världsbilden är kanske inte ny, skillnaden är bara att man i dag vågar vädra sina föga salongsfähiga åsikter även utanför salongerna.

Adelsohns konspirationsteorier visar på den spricka som länge funnits inom Moderaterna och som förstärktes i och med decemberöverenskommelsen som lät Socialdemokraterna få bilda regering. En spricka i Mattisborgen mellan Reinfeldts Täby-moderater och de reaktionära plommonlila gammelmoderaterna. Något som kom fram i förra valet då Moderaterna förlorade fyra procent av sina väljare på Östermalm, många av dem till Sverigedemokraterna. Det har tagits som ett tecken på att det smygrasistiska SD inte längre är ett missnöjesparti enbart för bonnläppar utan också anammats bland de besuttna och välutbildade. Symbolvärdet är stort och på många sätt ritar det om den politiska kartan.

En av Östermalms flitigaste ambassadörer, författaren Jan Guillou, brukar ofta framhålla hur kosmopolitisk stadsdelen är. Nu skäms han "å den gamla överklassens vägnar" och är förvånad över paret Adelsohns åsikter.

Själv är jag inte ett dugg förvånad. Som granne med Adelsohns (bor en kilometer bort) tycker jag dock att det är en smula skrattretande med dessa rädslor för unga hormonstinna invandrare på Östermalm. De enda horder utlänningar jag har sett är de som kommer med tunnelbanan på morgonen för att städa i de många våningarna och kontoren. Eller alla de utländska diplomaterna i sina stora bilar utanför beskickningarna.

Men på ett sätt har Guillou rätt om att integrationen på Östermalm är relativt friktionsfri. Pengar och makt i den översta eliten är ofta färgblind och ifrågasätter sällan var du kommer ifrån. Övriga invandrare betraktas knappast alls – där är man helt blind.

Eller som när jag tog med mig sonen till Oscars församlings öppna förskola och blev glatt förvånad över att det där fanns en thailändsk mamma. Det tog bara några minuter innan jag insåg att en tweed-farfar hade tagit med sig familjens nanny. Hon fick sköta barnvisorna på knagglig svenska medan han satt och läste Expressen i soffan.

På tal om en "relativt annorlunda kvinnosyn".

Peter Al Fakir Journalist bosatt i Stockholm.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00