Personalen på dagis flyr fältet och vi förstår dem

Vi kräver en rejäl löneförhöjning så att barnträdgårdsläraryrket blir ett relevant mål i karriären och lockar finsk- såväl som svenskspråkiga att söka jobben.

I fjol kom resultaten av Yle Huvudstadsregionens enkät som besvarats av personalen på Helsingfors svenskspråkiga daghem. Endast en av fyra som svarat trodde sig jobba kvar om fem år. Personalen klagade på dålig lön, för tung arbetsbörda och brister i ledarskapet. Då personalen byts ut ofta, för få vuxna finns på plats och barngrupperna är stora, ökar trycket på dem som stannar kvar.

Personalbristen på svenskspråkiga daghem kommer inte som en överraskning.

Barnträdgårdslärarnas lön i Helsingfors höjdes med omkring 175 euro i år. Summan har inte förbättrat situationen. Tvärtom, blir slutsumman på kontot i vissa fall lägre då bidrag för till exempel ensamstående uteblir. Lönen är fortfarande skrattretande låg i jämförelse med andra arbeten som kräver motsvarande utbildningsnivå.

Alla anställda vill få förverkliga sig genom sitt jobb. När arbetet ger resultat genom barnens färdigheter och utveckling måste detta värdesättas. Att arbeta med barn är inte en hobby eller ett kall. Det är krävande arbete som bygger på socialpedagogik och arbetspraktik. En futtig lön symboliserar beslutsfattarnas attityd om att barn, deras familjer och de anställda, oftast kvinnor, inte är värda att satsa på.

Vi kräver en rejäl löneförhöjning så att barnträdgårdsläraryrket blir ett relevant mål i karriären och lockar finsk- såväl som svenskspråkiga att söka jobben.

Mona Rautelin ordförande Fredrika Biström verksamhetskoordinator Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs