Personalbrist oroade i valdebatt – oppositionen vill inte smälta vårdreformen

Svenska Yles valdebatt diskuterade hur hälsovården ska fungera i framtidens Finland, och lite kring socialvården. Räddningsväsendets roll föll utanför debatten. Bild: Benjamin Suomela/Yle

Det blir jobbigt att implementera en vårdreform som inte är perfekt. Men det finns vilja och engagemang – och enighet över partigränserna om att det måste göras. Det framgick av Svenska Yles valdebatt.

Visst finns det ideologiska skillnader som i andra politiska val, även tydliga, men tidernas första välfärdsområdesval skiljer sig ändå från allt vi sett tidigare. När Svenska Yle samlade kandidater från nio partier och sju välfärdsområden för att debattera social- och hälsovårdens stora utmaningar i teve rådde en viss enighet kring valets centrala sakfrågor.

Åtminstone var det mindre av partipolitiska armbågar och mer av fokus på själva utmaningen att få vården att fungera så bra som möjligt till minsta möjliga kostnadsökning.

Konstellationen regering – opposition gjorde sig ändå påmind. Mia Heijnsbroek-Wirén (Saml), Lulu Ranne (Sannf), Leo Byskata (KD) och Maria Thelen (Rörelse Nu) från oppositionsfronten sågade modellen för vårdreformen, trots att valet inte handlar om modellen utan om hur den ska implementeras.

– Det är en otroligt dyr reform som kommer att förvärra problemet, sade Ranne och betonade genom hela debatten att pengarna inte kommer att räcka till.

Byskata sade att reformen i sig är nödvändig men att den kommer att implementeras haltande, så att förvaltningen blir dyr och specialistvård i praktiken kommer att ges bara på centralorten i varje välfärdsområde.

Viktor Kock (SDP, till vänster) anser att vårdreformen landade i en modell "som alla partier kan leva med". Janina Andersson (Gröna), Nina Söderlund (VF, med ryggen till) samt Taneli Kalliokoski (C) håller med om att det gäller att göra det bästa av modellen. Bild: Benjamin Suomela/Yle

– Tanken att integrera primär- och specialistvården är bra, men den kommer att leda till centralisering. Och så brister det i synnerhet i finansieringsmodellen, sade han.

Thelen opponerade sig mot allt prat om "bättre service" då det stora problemet enligt henne är personalbrist.

– Det behövs mer personal till alla vårdcentraler. Hur har ni tänkt att den ska komma? Man måste ta in flera vårdare så att de har det bra. Många orkar inte i dag.

Heijnsbroek-Wirén betonade behovet av att öppna för den privata sektorn, bland annat med servicesedlar, men hon höll också med Thelen.

– Vår största utmaning är personalbristen. Den reform vi på riktigt behöver är utbildningspolitisk, sade hon och hänvisade till ungdomar som inte skaffar sig utbildning.

"En unik chans"

Viktor Kock (SDP), Taneli Kalliokoski (C), Janina Andersson (Gröna), Nina Söderlund (VF) och Veronica Rehn-Kivi (SFP) som representerar regeringspartierna utgår från att man måste göra det bästa av modellen och trygga jämlik tillgång till vård i hela landet till minsta möjliga kostnadsökning.

Ändå syns skillnader i betoning också inom regeringsfronten. Där Söderlund betecknar reformen som "ett nödvändigt ont som i bästa fall kan förbättra servicen" menar Andersson att reformen är "en möjlighet att rädda vår välfärd även om det kräver massor av jobb" och Rehn-Kivi att den är "en unik chans förbättra vården" då reformen ger "bredare axlar och mindre sårbarhet".

– Det skulle gälla att inte centralisera vården om vi ska spara pengar. Det blir dyrt då primärvården inte fungerar. Men om det finns tillgång till primärvård på nära håll blir det billigare i längden. Primärvården ska finnas nära till hands och vara effektiv så att man kan slussas vidare om det behövs, säger Söderlund.

Kock hakar på med att digitaliseringen ger nya möjligheter att via distansmottagningar få patientens vårdbehov bedömt samma dag. Han kritiserar partier som i valrörelsen lovar att primärvård ska kunna ges fysiskt i alla kommuner.

– Ärligt talat kommer välfärdsområdena att vara tvungna att ta jobbiga beslut. Jag tror väldigt få invalda kommer att bli populära.

Frida Frankenhaeuser och Filip Sten ledde Svenska Yles debatt inför välfärdsområdesvalet. Bild: Benjamin Suomela/Yle

Centern flaggar för en vårdcentral i varje kommun, och Kalliokoski menar att det "inte är något problem".

– När kostnaderna för specialistvården ökade med en miljard åren 2013–19 minskade kostnaderna för primärvården med 600 miljoner. Där finns en ganska stark korrelation, säger han.

Rehn-Kivi håller med Söderlund om att det viktigaste är att satsa på primärvården och förebyggande insatser eftersom det minskar pressen på dyr specialistvård. Men hon ger också oppositionspartierna rätt i att personalbristen i vården är ett oerhört problem.

– Men vi har också jättestora möjligheter att bygga upp en organisation som lockar tillbaka mellan 40 000 och 70 000 utbildade vårdare som i dag gör något annat. Och dessutom behöver vi få med den privata sektorn, säger hon.

Andersson håller med om att tillgången till utbildad och språkkunnig personal är det största problemet och att de förebyggande åtgärderna och primärvården är viktigast för att stävja kostnadsökningen.

– Det gäller att lyssna till den personal man har och fråga hur de ser på saken, men vi kan inte tvinga folk på jobb. De här problemen skulle vi ha också utan vårdreform, men nu har vi lite bredare axlar att ta i dem.

"Omvänd upphandling"

Janina Andersson öppnar för vad hon kallar en omvänd upphandlingsmodell där den offentliga sektorn, i stället för ett välja den privata aktör som ger billigast service, väljer den som ger mest och bäst service till ett fastslaget pris. Annars ser hon risken för att vårdjättarna först konkurrerar ihjäl de små privata aktörerna och sedan höjer taxan.

Maria Thelen (Rörelse Nu), Veronica Rehn-Kivi (SFP), Lulu Ranne (Sannf), Leo Byskata (KD) och Mia Heijnsbroek-Wirén (Saml) debatterar social- och hälsovården. Bild: Benjamin Suomela/Yle

Lulu Ranne menar att pratet om att satsa på förebyggande och primärvård saknar verklighetsförankring då en stor del av vårdbudgeten finns i specialistvården och då man investerat stort i nya sjukhus. Hon är väldigt tydlig med att pengarna inte kommer att räcka till, men inte lika tydlig med hur reformen borde se ut för att de skulle göra det.

Nina Söderlund säger att det är självklart att kostnaderna kommer att stiga i början.

– Lönerna måste harmoniseras inom varje välfärdsområde, men nästan alla säger ju att lönerna måste höjas, så vad är problemet? Att få it-systemen att fungera kommer också att kosta mycket, men vi måste göra det för att få den digitala servicen att fungera.

Flera kandidater tar fasta på chansen att tänka på ett nytt sätt då nya strukturer byggs upp.

– Vi behöver bättre ledarskap och rätt satsningar i förebyggande syfte. Det är både kostnadseffektivt och humant. Om vi kan förhindra att folk insjuknar, ingriper vid problem och erbjuder vård genast är vi på rätt väg, säger Veronica Rehn-Kivi.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning