Pentti Saarikoskis Tjörnsvit, nu i ny svensk översättning, är hans främsta verk. En suggestiv lyster omger dikten som samtalar med antikens myter och historia, med politiska hjältar och fiender, fyllon och bygdeoriginal och inte minst världslitteraturen.

Poesi

Pentti Saarikoski

Tiarnia

Övers. från finskan Oscar Rossi

Ersatz 2018

Pentti Saarikoski dog 1983 knappt 46 år gammal efter ett liv som var lika spritdränkt som produktivt. Han var revolutionär och en offentlig bråkstake, men också lärd och vidöppen för intryck och nya språk.

Redan hans översättargärning, med Joyces Ulysses och Homeros Odysséen som monumentala höjdpunkter, hade räckt för en livsgärning. Inte minst hade han ett kärt öga till svenska poeter som Gunnar Ekelöf, Tomas Tranströmer och Göran Sonnevi där den språkliga frihet han stundtals kritiserats för kom till sin fördel. Han hade varit krigsbarn i Sverige, och mot slutet av sitt liv valde han att gå i frivillig exil där, noga bestämt på ön Tjörn i Bohuslän, en bit norr om Göteborg.

Där skrev han sin Tjörnsvit, de tre diktsamlingarna Dansgolvet på berget (1977), Spela upp till dans (1982) och Den dunkles danser (postumt 1984) som tillsammans är krönet på hans diktargärning. De översattes av hustrun Mia Berner under poetens medverkan.

Saarikoskis främsta verk

Att jag så utan vidare utnämner Tjörnsviten till Saarikoskis främsta verk hänger samman med den självklara form och den suggestiva lyster som han gav sin konversation med antikens myter och historia, hans politiska hjältar och fiender, fyllon och bygdeoriginal på Tjörn och inte minst med världslitteraturen. Dikterna är en konstant pejling av poetens förhållande till den omedelbara samtiden och till de egna dikterna, som tycks leva sitt eget liv medan han själv ligger slocknad på en parkbänk:

Jag är besviken på varenda en av dem

Jag skapade ju dem till min egen avbild

[---]

de skrävlar

när de applåderas av Europas poeters konferens

ligger jag på parkbänken och skiter ner mig.

(övers O. Rossi)

När sviten utgavs år 2000 i samlad form i Sverige fick den heta Thiarnia. Det är en latinisering som enligt Berner hämtats från Linnélärlingen Pehr Kalms rapport från sin resa i Bohuslän 1742. På finska gavs sviten ut i samlad form först 2012 som Tiarnia-sarja. Med bokförlaget Ersatz nya svenska utgåva i översättning av Oscar Rossi markeras en distans till Berners översättning, då den ansluter till den finska samlingsutgåvans titel och heter Tiarnia kort och gott. Utgivningen har kantats med tydliga markeringar mot brister i den första översättningen när det gäller dess trohet och Berners generella brist på språklig träffsäkerhet.

Oavgjord kamp mellan översättare

Hur det förhåller sig med dessa förmenta brister är inte en enkel sak att avgöra. Berners översättningar skedde med Saarikoski vid hennes sida (hon kunde på det stora hela inte finska), och granskades av honom innan de trycktes. Det är rimligt att det poetiska arbetet fortsatte även i översättningsprocessen, och båda anges som ansvariga för översättningarna. Saarikoski var inte okänslig för det svenska språket, och de avvikelser som förekommer har han inte sett skäl att avvisa.

Det blir därför en besvärlig sak att läsa ut huruvida den nya utgåvans ambition att rätta till brister i den gamla översättningen håller streck. Kampen kan på sin höjd sägas vara oavgjord om man som jag försöker så långt möjligt följa de tre utgåvorna, inklusive det finska originalet. Översättaren Oscar Rossi pekar på ställen där Berner misstagit sig eller varit klumpig i översättningen, men jag noterar att Berner inte så sällan är språkligt effektivare, och även rytmiskt bättre. Någon gång lägger Rossi till en retorisk figur som inte finns i originalet – som upprepandet av ordet "tills" i varje radbegynnelse i slutet av dikten XIX ur Dansgolvet på berget.

I den följande dikten snubblas det en del på småord, och finskans "männynkävyt" (tallkotar) översätts med det otympliga och felaktiga "barrträdskottar". Andra gånger är Rossi betydligt känsligare för talspråkliga ord och vändningar, där Berner travar på i samma ton som annars. Men när Rossi upprepat översätter finskans "nuolla" med "läppja" i stället för det självklara "slicka", då känner jag att den här översättningen hade behövt ett finskkunnigt redaktionellt motstånd.

Jordnära, exalterad

Som ett sätt att gjuta nytt intresse för Saarikoskis poesi är det emellertid inte dumt med en nyutgåva av hans sista diktsvit. Även i Oscar Rossis översättning står den ömsom jordnära, ömsom exalterade tonen i Saarikoskis dikter fram:

Dunklet dansar

det finns ingen värld

annan än den som han

skrev med sin pinne i kossans kranium

spindelväven hänger från hans fingrar när han dansar

han genomdansar den mening han skrivit

inte vet du någonting om denna värld om du inte sett

ödlan i vitögat, på detta sätt dansar han

(övers. Oscar Rossi)

Pontus Kyander

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54