Pensionärer är verkligen storkonsumenter av varor och tjänster

Bild: Wilfred Hildonen

Räknar man bara med 65–75-åringar torde man få en ganska så stor grupp som verkligen kan kallas för storkonsumenter av varor.

I sin I dag-kolumn (HBL 12.3) använder Aktias chefsekonom, Heidi Schauman, ett tämligen nytt uttryck, nämligen "beroendekvot". Det är ett mått för hur många personer utanför arbetskraften och arbetslösa det finns per en sysselsatt. Schauman skriver: "Antalet personer i arbetsför ålder vände nedåt 2010 i och med att de stora årskullarna började gå i pension. För att kunna finansiera detta borde en allt större andel av de i arbetsför ålder jobba och betala skatter."

I likhet med de flesta ekonomiska experter, som vill ge de äldre skulden för våra samhällsekonomiska problem, nämner Schauman dock inte att alla äldre utöver konsumtionsskatter betalar både stats- och kommunalskatt. Även den samhällsekonomiska betydelsen av att helt eller delvis ta hand om barnbarnen då föräldrarna arbetar förtiger man. Dylikt arbete utför nämligen många pensionärer helt gratis.

I en intervju (HBL 10.8.2017) om pensionsnedskärningarna uttryckte sig Nobelpristagaren Bengt Holmström i samma banor som Schauman. Flera experter kritiserade i Helsingin Sanomat hans åsikter och även jag skrev en debattartikel (HBL 26.8.2017), men varken Holmström själv eller någon annan expert på ekonomi eller samhälle kommenterade den. Kanske ville man inte nedlåta sig till att debattera med en vanlig dödlig.

I sin kolumn påstår Schauman att äldre människor inte är storkonsumenter av varor, men däremot nog av vård- och hälsotjänster. Delvis är det här fel. Hos oss kallas man oftast "äldre" genast då man gått i ålderspension. Räknar man bara med 65–75-åringar torde man få en ganska så stor grupp som verkligen kan kallas för storkonsumenter av varor. Schauman förbiser även att varor och tjänster nu för tiden är så hopflätade att det är lite gammalmodigt att tala om konsumtion enbart av varor. Vi konsumerar ju en räcka av tjänster, vilka utgör en stor inkomstkälla för många företag – och banker. Här bara några exempel: investeringar i industri och handel genom köp av aktier, fondandelar och andra finansieringsinstrument, utrikes- och inrikesresor, hotellövernattningar, restaurangbesök, idrottsevenemang, motionssalar, teatrar etcetera.

Värre är att Aktias chefsekonom "glömmer" att de äldre är "storkonsumenter" av banktjänster. Bankerna skor ju sig formligen på oss äldre genom alla de insättningar och investeringar vi gör samt alla de avgifter vi betalar för banktjänsterna. I min förra debattartikel "För många är digitaliseringstakten skrämmande snabb" (HBL 3.2) skrev jag bland annat: "Tänk på alla de biljoner som efterkrigsgenerationen under de senaste 50 åren betalat in till bankerna mot en liten ränta. Dessa biljoner har utgjort grunden för alla de miljardvinster bankerna själva nu gör samtidigt som de håller sparräntan negativ ...".

Hittills har ingen expert kommenterat min artikel. Anser de kanske att antalet personer, det vill säga en miljon, som i vårt land har problem på grund av den digitala utvecklingen är för litet för att debatteras?

De senaste åren har immigrationen flitigt diskuterats och många har betonat hur väl invandrarna skulle behövas i vårt land. Den ökande "beroendekvoten" kunde ju minskas genom att välkomna invandrare, men nu utvisar våra beslutsfattare större delen av dem. I stället för att förolämpa oss äldre skulle Schauman göra samhället större nytta genom att skriva kolumner med kritik av Migrationsverkets ökända asylpolitik och framhäva den samhällsekonomiska betydelsen av att så många invandrare som möjligt får asyl hos oss.

I likhet med de flesta andra "experter" som skuldbelägger oss äldre "glömmer" även Schauman att det var våra föräldrar och vi som tillsammans byggde upp landet efter krigen och gjorde Finland till det välfärdsland som oansvariga och egenmäktiga politiker nu håller på att rasera medan man skyller på en global förändring och skriker ut lögnen att "ingenting är som förut". Med en lång erfarenhet och något inkommen i historia kan jag lugnt säga att "ingenting är nytt under solen".

Sture-Christian Eklund Helsingfors

Svar Min avsikt med kolumnen var naturligtvis inte att beskylla eller kritisera de äldre generationer som varit med och byggt upp den välfärd vi har i Finland, eller för den delen någon annan heller. Finland är världens lyckligaste land just som en följd av att fundamenten är bra byggda.

Det att konsumtionen av varor enligt statistiken sjunker bland äldre personer är i mitt tycke ingen dålig sak, utan återspeglar bara livets olika skeden. Inte heller förhåller jag mig kritisk till det sätt vårt nordiska välfärdssamhälle är uppbyggt med generösa välfärdstjänster speciellt i livets början och slut, utan oroar mig för hur vi skall kunna garantera denna servicenivå framöver. Jag beklagar om det här inte kom fram tydligare i min kolumn.

Invandring är en mycket viktig fråga då det gäller vår offentliga ekonomis hållbarhet, men naturligtvis också ur humanitär synvinkel. Jag har tänkt ägna min nästa kolumn åt just detta tema.

Heidi Schauman I dag-kolumnist

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33