I skatteparadisen gör gangstrarna vad de vill

Den walesiske journalisten Oliver Bullough reste runt jorden för att dokumentera hur den internationella korruptionen, pengatvättningen och skatteflykten går till i praktiken. Bild: Paul Musso

Gangstrar, företagskonglomerat, affärsmän och skrupellösa politiker. Utan hårda, gemensamma tag skapar globaliseringen en elit som står över det demokratiska samhället, argumenterar journalisten Oliver Bullough i sin bok Moneyland.

Det finns ett land dit varken skattmasen eller lagens arm får tillträde. Det är inte ett fysiskt område, utan snarare ett dunkelt nätverk av östater, skalbolag och banker som inte ställer några frågor, där så mycket som tio procent av alla världens pengar tros dölja sig.

Kapitalet i pengalandet kommer delvis från legitima skatteplanerande företag och affärspampar – och delvis från gangstrar, diktatorer och korrupta politiker som exploaterar befolkningen i sina hemländer.

Skatteparadisen är ett välbekant problem, men finns det något man kan göra åt dem? Det är frågan som den grävande journalisten Oliver Bullough utgår från i sin bok Moneyland: Varför tjuvar och bedragare styr världen och hur man gör för att få den tillbaka, som nu ges ut på svenska.

Bild: Mikael Bobacka

Walesbördig journalist och författare, aktuell på svenska med boken Moneyland: Varför tjuvar och bedragare styr världen och hur man gör för att få tillbaka den som kom ut på originalspråk 2018.

Har varit frilansjournalist i 15 år och arbetade innan dess som korrespondent för nyhetsbyrån Reuters i Ryssland.

Jobbar på en ny bok om internationell pengatvätt och korruption, som kommer ut nästa år. Boken fokuserar på Storbritanniens roll: "dels eftersom Storbritannien är en av huvudorsakerna till problemen, dels eftersom man inte har kunnat resa någon annanstans."

Vad läste du senast?

Spooked: The Secret Rise of Private Spies, en bok om spionage av Barry Meier. Den har inget med korruption att göra men var väldigt intressant.

– Jag började använda termen Moneyland mest på skämt. Men efterhand märkte jag att det är ett rätt användbart verktyg för att beskriva vad som pågår, säger Bullough över videolänk från hemmet i Wales.

Ett globalt problem

Bullough ser krösusarnas paradis Moneyland som en naturlig skuggsida till globaliseringen. Eftersom pengaflödena är internationella men regelverken nationella dras pengarna till de befogenheter där insynen är låg.

Systemet möjliggör en utsugning som hindrar fattiga länder från utveckling. Men Bullough argumenterar också för att den skapar en global elit, som undergräver demokratin i högutvecklade länder.

Arbetet med boken började i samband med Euromajdan-protesterna i Ukraina 2014. När den avsatte presidenten Viktor Janukovytjs palats stormades av demonstranter blottades den bisarra excessen. Bullough beskriver blandningen av vattenträdgårdar, en strutssamling, ett grekiskt tempel och en inhägnad för strutsjakt som en "katedral av kitsch".

Till en början framstod överdådet som skrattande smaklöst, men efter närmare utredningar fastnade skrattet i halsen. Marken som palatset stod på ägdes av ett ukrainskt företag, som i sin tur ägdes av ett anonymt brittiskt företag som ägdes av en stiftelse i Liechtenstein.

Bulloughs nästa projekt är att rikta strålkastaren mot den brittiska finanssektorn. London är tillsammans med New York världens viktigaste finanscentrum, men till skillnad från sin amerikanska konkurrent har London inte någon stark hemmamarknad. Det gör finanssektorn mer benägen att locka till sig kapital från resten av världen, säger Bullough. Bild: Heta Hassinen

Boken är full av liknande exempel på långa ägandekedjor som går från skalbolag till skalbolag tills ingen längre minns vad det ursprungliga företaget sysslade med.

– Jag blev bekymrad över hur västländer agerar trygga hamnar för pengar som stulits i korrupta länder. Om pengarna går från Azerbajdzjan via en dansk bank till Storbritannien – vem är det som är korrupt, egentligen? Det är talande att till och med Skandinavien är inblandat. Då vet man att det är illa.

Enligt honom har länder som Finland särskilt stor orsak att bry sig om problematiken.

– Ser vi på de stora centren för kleptokrati så ligger Ryssland i framkant. Ni delar en väldigt lång gräns med dem och borde ha väldigt stort intresse av att veta vem som äger vad.

Bild: Mikael Bobacka

Pandemin ökar klyftorna

I sin bok fokuserar Bullough främst på de regelrätta brottslingarna. Men systemet görs möjligt av att också legitima företag och kapital utnyttjar skalbolag och fördelaktiga skatteregler för att maximera sin vinst.

– Det är viktigt att skilja mellan lagligt och illegalt kapital. Men om det bara handlade om skurkar hade skatteparadisen redan stängts ner. Man kan kalla dem smutsiga pengar och stygga pengar: om man vill stoppa skurkarna måste man stoppa flödet av stygga pengar också.

Pandemin och de nio biljoner dollar som världens centralbanker har injicerat i ekonomin i form av stödköp har inneburit sötebrödsdagar för den globala eliten. Enligt en sammanställning gjord av schweiziska banken UBS ökade antalet miljardärer till 2 189, från 2 158 året innan.

Dessa personer har numera en samlad förmögenhet på 10,2 biljoner, vilket är avsevärt mer än det tidigare rekordet på 8,9 biljoner från 2017.

– Pandemin har varit både bra och dålig för de som bor i Moneyland. Ekonomiskt har många klarat sig ännu bättre, men möjligheterna att spendera är sämre. Det finns många otroliga exempel: till exempel på rika nigerianer som inte kunde söka vård i England som vanligt utan var tvungna att använda vårdsystemet i hemlandet, som är nedkört på grund av att de rika för ut sina pengar ur landet.

Summorna som slussas in och ut ur det så kallade Moneyland är svårgreppbara. Oliver Bullough tar Danske Banks penningtvättshärva i Estland som exempel. Då handlade det om skumma transaktioner för 200 miljarder, vid en bank, i en stad och i ett land. Bild: Heikki Saukkomaa/Lehtikuva

Flera motåtgärder

De senaste 10–15 åren har flera motåtgärder satts in mot skatteparadisen, bland annat i form av krav på att utländska finansiella institut lämnar ut uppgifter till nationella myndigheter. EU införde 2017 också en svartlista över länder där transparensen är bristfällig och man uppmuntrar till skattemetoder som urholkar medlemsländernas intäkter.

Men trots insatserna undanhålls fortfarande stora delar av de allra rikastes inkomst från skattmasen. Enligt en pinfärsk amerikansk studie, med högprofilerade skatteflyktsexperten Gabriel Zucman som medförfattare, undgår den rikaste procenten i USA skatt på 21 procent av sina inkomster. Det är sex procentenheter mer än man tidigare trott.

Bild: Mikael Bobacka

– Utvecklingen går i rätt riktning, men det går långsamt. Internationell informationstillgång är avgörande – vi måste veta vem som äger vad. Men vi måste också se till att utredarna har tillräckligt mycket resurser för att kunna upptäcka brotten.

Presidentbytet i USA har fått Bullough att hoppas på att arbetet med att blottlägga de dolda pengarna lägger i en högre växel. I april deklarerade Joe Biden krig mot skatteparadisen genom att föreslå en global företagsskatt på 21 procent.

Ett amerikanskt företag som skattar till en lägre procent i länder som Irland skulle tvingas betala mellanskillnaden i skatt till USA i så fall. Just Irland har genom sin skattepolitik lockat till sig företag som Google och Apple, vilket fört med sig en bnp per capita-nivå som är bland de absolut högsta i världen.

Om Bidens planer blev verklighet och fick gensvar i andra länder skulle den här skattefördelen försvinna i länder som Irland.

Joe Biden har presenterat ambitiösa skattereformer. Han har bland annat talat för en höjning av företagsskatten från 21 till 28 procent, och lagt fram ett förslag på en "global företagsskatt". Bild: Nicholas Kamm

Försöker vara optimist

Skatteplanering, offshorecapital och internationell korruption är enorma teman att sammanfatta i en bok. Fenomenet är inte heller nytt. Så hur får man folk att bry sig?

Bulloughs recept är att lyfta fram de mest absurda exemplen på hur överflödet tar sig uttryck. Bullough anstränger sig för att besöka ställena som skalbolagen föds på, och varje möte är en pusselbit i berättelsen om den globala eliten.

I ett kapitel berättar han om en saudisk multimiljardär som utnämndes till ambassadör för östaten Santa Lucia kort efter att en av hans fruar ansökt om skilsmässa. Det gav honom diplomatisk immunitet, vilket skulle förhindra honom från att dras in i en skilsmässouppgörelse i Storbritannien.

I ett annat kapitel träffar han en man i Nevada som säljer amerikanska skalbolag "som om det handlade om varmkorv".

– Problemet är att de flesta andra böcker om korruption är deprimerande. Jag ville skriva en bok som både underhåller och gör läsaren rasande. Man måste vara optimist – jag tror att problemen kan lösas.

Artikeln publicerades ursprungligen den 20 juni 2021

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning