Paus för liberal självkritik

President Tarja Halonen har under sommarens debatter beskrivit populistvågen som folkets "snedsprång".Bild: Lehtikuva – Martti Kainulainen

I de politiska mätningarna skrapar populistlägrets båt i botten. Men det finns att göra innan vi ropar hej och hurra.

Intelligenstest brukar öppna med enkla räknemönster, som hur talparen 50–32, 60–37 eller 70–42 förhåller sig inbördes.

I verkliga livet visar just de här talparen på den åldersskillnad vi finländare socialt sägs acceptera mellan den äldre och den yngre i ett parförhållande. Befolkningsförbundet Väestöliitto har kartlagt våra attityder och sett det matematiska mönstret: Halvera den äldres ålder och lägg till sju år.

Helsingin Sanomat-kolumnisten Anna-Stina Nykänen (HS 16.7) hävdar att det snabbt går hål på den liberala toleransen i en fråga som den här. I det öppna samhället skulle vi ju se alla människors kärlek som god och värd att bejaka.

Men när en 74-årig poplegend med finlandssvenska rötter plötsligt visar sig vara sambo med 2016 års 23-åriga tangodrottning – då dyker en mängd argument upp. Om patriarkat, om kvinnors feministiskt skrivna plikt att leva sitt eget liv, eller, i märkliga, dunkla fantasier, om en ung kropp med en åldrande.

Ideologier och livshållningar kommer ibland i konflikt med sig själva även om de på ytan vill vara bejakande, generösa och som här liberala. Och det är bra att ibland självkritiskt granska sin egen hållning och argumentation, och knäckpunkterna där två "rätta" hållningar bryts mot varandra.

Kommentarerna under Nykänens kolumn irrar som en regatta efter en tromb. Frågan är nyväckt och det har ännu inte bildats politiskt korrekta talesätt att använda.

"Sjukt", skriver en. "Rör mig inte det minsta", skriver en annan. För någons del kunde Danny fast vara gift med en höstör, och det summerar på något vis den självuppfattat generösa livshållningens hela likgiltiga arrogans.

I samhällsdialogen ser det illiberala lägret för stunden ut att ha förlorat första halvlek. Sommarens scensamtal utropar jytky-populismens död och siffrorna stöder det. Den makthavande delen av de forna Sannfinländarna har ramlat ner på ömkliga 0,7 procents stöd i senaste rundfråga (Yle 20.7).

Det parlamentariska Finland kan gratulera sig till att ha hissat Timo Soinis populistparti till makten – och därmed spräckt det. Ändå är det med en viss motbjudande självgodhet socialdemokrater som Mikael Jungner eller president Tarja Halonen gottar sig åt det "snedsprång" folket gjorde.

Sakta i backarna. Efter de senaste årens inflammerade samhällsdebatt är det bra att se vilka retoriska missar som gjorts från vartdera hållet.

Liberala ställningstaganden och allmänt frisinne måste också följas av politisk och praktisk handling. Folkrättsforskaren Martti Koskenniemi har påpekat att det just nu är EU-Europas svagaste punkt – vi står för principer utan att aktivt arbeta för att förverkliga dem.

Etikern och kolumnisten Carolin Ahlvik-Harju har i akademisk text skrivit att begrepp som människovärde och mänskliga rättigheter är som "moraliska trumfkort som slängs omkring i olika sammanhang" så att de till sist urvattnas. Det är sant. Man vinner sticket och snacket, men har inte skapat någonting bestående.

Ett lärorikt dilemma är den unge man som Högsta förvaltningsdomstolen låter avvisa till Irak efter att ha dömts för hedersvåld mot sin syster. Här står två retoriker mot varandra: dels den om det kaotiska landet som traumatiskt bara har erbjudit unga våldsförebilder, dels den nordiska kvinnofriden.

Det finns inget rätt svar här för den som inte känner de inblandade. Det är ofta problemet. Vi moraliserar kring abstrakta fall, tweetar, fejknyheter och ett bedövande överutbud av information.

Först när man engagerar sig praktiskt blir man mera realist. Med det avses inte att man blir mera pessimist, utan att man ser allt i dess mänskliga mångfald och verkliga bredd.

Precis som man gör när man känner kärleksparet i grannhuset, puman och pojken.

- - -

Korrigerat fredag kl. 11: Beskrivningen av den dömde irakierns brott. Beslutet om avvisningen hade också fattats av Högsta förvaltningsdomstolen, inte av Högsta domstolen.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33