Patiparn Jaikampan vann kompositionstävling

SAMTIDA KONSTMUSIK

Einojuhani Rautavaara-körkompositionstävling. Helsingfors kammarkör. Nils Schweckendiek, dirigent. Birman, Jaikampan, Languillat, Rautavaara, Seppälä, Soh. Viitasaari kyrka, 6.7.

Thailändaren Patiparn Jaikampan vann Einojuhani Rautavaara-körkompositionstävlingen i Viitasaari. Fem unga tonsättare tävlade om priset på 7 000 euro i en konsert med uruppföranden. Nivån på tävlingen var hög. Det var en glädje att höra de alla nya verken.

Av en slump bildade tävlingsbidragen en fin konserthelhet. Alla tävlingsbidrag betonade en kontemplativ stämning – de flesta med en andlig ton – vilket passade utmärkt för miljön i Viitasaari kyrka. Eftersom tävlarna utgjorde ett internationellt sällskap kunde man urskilja ett tema kring religionsdialog. Texterna inkluderade en klagovisa från Bibeln, buddhistisk recitation, ett indiskt mantra och ord av den helige Franciskus.

Eugen Birmans Lamentations bygger på en klassisk text från Bibeln. Musiken började med ett solo för kontratenor i små melodiska fraser. Birman höll intresset med sensuella ljud och starka kontraster: skärande höga toner, ett överraskande citat, ett komplicerat ackord som senare tinade till välljudande harmoni.

Vinnarverket Jaya Gatha av Patiparn Jaikampan spred ut fyra grupper av sångare i kyrksalen. Den modernistiskt sönderdelade körmusiken passade utmärkt väl för HKK som strålar i den här sortens repertoar. Omsorgsfullt komponerade glidljud, från högt till lågt, formade dynamiska fraser. Överlag hade musiken ett behagligt flyt och verket bjöd på medryckande händelser.

Jaikampan hade valt en buddhistisk välgångsvälsignelse som text. Säkerligen kan man tolka det som en önskan för framgång i tävlingen. Gesten kändes okonstlat uppriktig.

Diana Sohs stycke Anirukta utnyttjar ord och stavelser från ett indiskt mantra. En lugn introduktion av väsljud förvandlades gradvis till svängiga rytmer. Soh bjöd utan vidare på kvällens mest glädjefulla musik. Likväl var det något otillfredsställande med styckets form som efter att ha samlat energi slutade i en plötslig återvändsgränd.

Finländaren Matilda Seppälä hade valt att tonsätta en dikt av Mirkka Rekola. Vackert dunkla harmonier på vokalen a från mottot Taivaani maalla byggde en bakgrund mot vilken delar av text lyftes fram – först försiktigt, senare med expressiva melodier. Musiken gled långsamt genom diktens kontemplativa stämningar. (Allt detta skriver jag med risk för jäv då Matilda är min studiekompis på Sibelius-Akademin.)

Le sermon aux oiseaux (d'après Giotto) av Raphaël Languillat var ett stilrent ljudlandskap. Kören imiterade bland annat vind, fåglar och surrande bin. Programbladet, där Languillat refererade till Franciskus resor i Italien, erbjöd infallsvinklar till ljudbilden. Alldeles i slutet av stycket vandrade kören in i publiken. Jag blev nyfiken på fortsättning.

Languillat vann omröstningen om publikens favorit och tilldelades en champagneflaska.

Dante Thelestam

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33