Påståendet om den kontinuerliga beståndsvårdens lönsamhet måste få ett slut

Bild: Wilfred Hildonen

Det är uttryckligen ett faktum och inte ett antagande, att virkesköparna prissätter plockhuggning i flerskiktade bestånd som gallringsavverkning.

Berndt Nordman frågar (HBL Debatt 30.10) efter mitt referensmaterial om ekonomi och tillväxt vid kontinuerlig beståndsvård. Forskningsrapporten med titeln "Growth response to cuttings in Norway spruce stands under even-aged and uneven-aged management", Hynynen & al, har 2019 publicerats i den vetenskapliga tidskriften Forest Ecology and Management nr 437.

Nordman vill, utan att ha tagit del av rapporten, låta påskina att virkesprisen som nyttjats i kalkylerna baserar sig på antaganden, vilket är helt fel. Det är uttryckligen ett faktum och inte ett antagande, att virkesköparna prissätter plockhuggning i flerskiktade bestånd som gallringsavverkning.

Nordman påstår vidare att jag överdriver fällningsskadorna som oundvikligen uppstår vid plockhuggning. I min text refererar jag endast till Naturresursinstitutets (Lukes) uppföljning av fällningsskadorna. Nordman ifrågasätter tydligen Lukes objektivitet.

I övrigt baserar sig Nordmans bemötande inte på några som helst fakta utan enbart på spekulationer och påståenden. Detta indikerar att han skulle ha större praktisk erfarenhet av skogsvård än fackmän som under sitt, i många fall decennier långa yrkesverksamma liv, inte sysslat med annat än skogsskötsel och som helt fördömer kontinuerlig beståndsvård som generell skötselmetod för ett skogsbruk som trots allt utgör en av hörnstenarna för landets välfärd.

Påståendena om den kontinuerliga beståndsvårdens lönsamhet måste en gång för alla få ett slut och det bör ske utifrån vetenskapligt dokumenterade fakta, bland annat fakta som jag hänvisat till i mina tidigare insändare (HBL 5.10 och 24.10).

Nordman påstår att det medborgarinitiativ om förbud mot kalytor och som nu behandlas i riksdagen endast gäller statens skogar och inte utgör något hot mot privatskogsbruket. Om det tillåts, måste jag dock hänvisa till ordspråket "Om du ger lillfingret åt fan så tar han hela handen". Lillfingret har han redan fått i och med att många kommuner och församlingar, utan fakta på hand, beslutat om att deras skogar skall skötas kalhyggesfritt. Statens skogar är ringfingret!

I min första insändare skrev jag att hotet mot privatskogsbruket i detta hänseende knappast kommer från våra egna beslutsfattare utan från EU. Mitt påstående har bekräftats i en stort uppslagen artikel i Maaseudun Tulevaisuus (25.10) där det redogörs för EU:s hållbarhetsstrategi som är under uppgörande. Enligt den uppskisserade strategin skulle det bli förbjudet att göra större ingrepp inom områden med höga biodiversitetsvärden eller med stort kolförråd. Detta kan enligt artikeln i värsta fall tolkas som förbud mot kalytor – en tolkning De gröna med förtjusning kommer att understöda och lobba för i Bryssel. Finlands naturskyddsförbund har som bekant förbud mot kalytor som sin ultimata målsättning. Politikerna som representerar De gröna instämmer garanterat – det har deras EU-parlamentariker Ville Niinistö vid upprepade tillfällen bekräftat i medierna.

Jag finner det inte ändamålsenligt att själv längre fortsätta denna debatt på insändarsidorna, utan ger bollen vidare till dem som från första början borde ha väckt diskussionen, nämligen skogsindustrins och framför allt skogsägarnas intressebevakare. Om de inte tar lyra får vi alla inom skogsbranschen, med skogsägarna i spetsen, som en ödmjuk tyst skara gå mot ett öde som andra bestämmer för oss!

Carl-Johan Jansson, skogsbruksingenjör, Ekenäs

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning