Pasta Napoletana, Cajsa Warg och bricolage

Bricolage förutsätter lyhördhet och flexibilitet, och förmåga att gripa chansen i flykten.

Måndag kväll. Snöslask. Lite bedagad blekselleri i kylen, ett par morötter, en lök. En skvätt vittvin finns kvar i flaskan som öppnades på lördag. Jag rotar i matskåpet, jo vi har tomatkross. Jag smusslar ner lite tärnad zucchini också fast det egentligen inte ingår i pasta Napoletana. Grönsalladen blir matigare med ett par överblivna brödskivor som jag rostar, gnuggar med vitlök och skär i tärningar.

Egentligen är det ganska inspirerande att fixa en middag då skåpen vid första anblicken ser tomma ut, och vädret inte inbjuder till att gå till närbutiken. Jag kommer att tänka på Cajsa Warg, som 1755 gav ut en kokbok som hjälp för hushållningen som blev mycket inflytelserik i svensk kokkonst. Uttrycket man "tager vad man haver" tillskrivs henne, men lär enligt uppgifter från Wikipedia inte förekomma i hennes böcker.

Idén är ändå värdefull. Om man lär sig att ta till vara det som finns till hands och använda det på nya sätt kan det under svåra tider möjliggöra överlevnad. Krigstida generationer lärde sig att spara på allt, för eventuella kommande behov. Jag minns min farmors högar av små papperspåsar, omsorgsfullt vikta och ombundna av snören.

I franskan syftar bricolage på att kreativt använda sig av sådant material som finns tillhands, och på att ta till vara prylar för senare behov. Att se potentialen i sådant som andra inte noterar, ett slags praktisk innovationsförmåga. Inom organisationer används termen för innovativt ledarskap som värdesätter och använder sig av det som finns till förfogande. Ju osäkrare situationen är, och ju sämre resurser man har, desto viktigare är att utveckla förmågan till bricolage – i stället för att drömma om bättre tider (mera resurser, bättre utrymmen, bättre allting). Också i en organisation kan förmåga till bricolage innebära skillnaden mellan att överleva och gå under.

Då man seglar är det där på sätt och vis en självklarhet. Motvind får en inte att brista i gråt och önska sig medvind (nåja, det har nog hänt det också, en ruggig midsommar då vi till råga på allt glömt nypotatisen och sillen efter oss) utan man använder sig av kraften i motvinden för att ta sig dit man vill. Bricolage syftar också på amatörmässighet, i motsats till professionellt arbete. Och det finns skäl att bejaka ett slags beredskap till amatörmässighet också i ledarskap, beredskapen att acceptera provisoriska lösningar då man står inför svåra problem och samtidigt vara uppmärksam på självkorrigerande processer. Bricolage förutsätter lyhördhet och flexibilitet, och förmåga att gripa chansen i flykten. Som vår kompis som fångade upp frun med ena handen då hon föll överbord i stormen.

Men vad blev det, den där midsommaren utan sill och potatis? Det blev pasta Napoletana i en solbelyst och vindskyddad lagun. För när allt kommer omkring handlar ju livet inte om att ha de bästa korten på hand, utan att spela väl med de korten man har. För att citera Robert Louis Stevenson.

Mirjam Kalland professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39