Pascoal höjer, sången sänker

Den okända britten Sean Khan är en blåsare av rang, både på alt- och sopransaxofon samt flöjt, men skivans stora dragplåster är nog brasilianska nestorn Hermeto Pascoal.

Jazz

Sean Khan featuring Hermeto Pascoal

Palmares Fantasy

(Farout)

Inledningsspåret på Palmares Fantasy med sång av Heidi Vogel, som turnerat med Cinematic Orchestra, låter som en av dessa popsånger som ibland malplaceras på i övrigt huvudsakligen instrumentala jazzskivor. Men Sean Khans saxofon tar snart över och efter ett par minuter sång blir det över tre minuter solo. På återstoden av skivan är saxofonen och Hermeto Pascoals olika instrument lyckligtvis för det mesta i rampljuset.

Den okända britten Khan är nämligen en blåsare av rang, både på alt- och sopransaxofon samt flöjt. Det finns inte särskilt mycket nyttig information om Khan på webben men enligt den egna hemsidan (som i nutida irriterande stil saknar riktig biografi med födelseår) har han delat scen med bland annat Marcos Valle, Clifford Jarvis, Bheki Mseleku och Nicola Conte.

Brasilianska färger

Skivans rytmiska inramning är brasiliansk, men både samba, funk och pura jazzrytmer finns på menyn. På skivan spelar flera basister och trumslagare, men särskilt kontrabasisten Paulo Russo och Azymuth-trummisen Ivan Conti arbetar läckert. Exempelvis fungerar trummornas beatkomp fint med den drivande walking basen i The Blonde. Pianisten Cliff Korman får även en chans att visa vad han går för här.

Sammansättningarna varierar från Khans och Pascoals duonummer The Conversation till Palmares Fantasy med tolv musiker inklusive stråkar. Det stora dragplåstret, 81-åringen Pascoal, spelar bland annat melodika, Rhodes, vattenglas och sjunger – allt med samma djupa charm som upplevdes i tältet vid Tokoistranden år 2015.

De flesta kompositionerna är av Khan. Sabrina Malheiros sjunger som lätt mellanspel Milton Nascimentos Tudo Que Você Podia Ser. Pascoals ballad Montreux inleds med ett par minuter av snabbare rytmer, men det vackra molltemat kommer nog till sin rätta i det tio minuter långa framförandet. Här för Khans altsaxofon tankarna till Coltrane på skivan Ballads. Pascoal hörs på bland annat flöjt och tekanna.

Skivans tre mer eller mindre halvslöa sånger drar ned helheten något, men med de sex återstående utmärkta bitarna är detta ändå en skiva att överväga – inte minst med tanke på Pascoals närvaro.

Jan-Erik Holmberg

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00