Parrelation i pardansform

I Katja Koukkulas och Jussi Väänänens pardansföreställning De lyckliga angränsar uttrycket till nycirkus.

DANS

Onnelliset

Koreografi och dans Katja Koukkula och Jussi Väänänen, regi Sanna Silvennoinen, ljus Janne Teivainen. Alexandersteatern 1.9.

Katja Koukkula och Jussi Väänänen har dansat ihop i 23 år, en imponerande bedrift. Under de senaste tio åren har de gått in för att utveckla sin stil i nya riktningar.

Senaste föreställningen Onnelliset håller sig till en rätt diskret, ibland på gränsen till naiv röd tråd om lycka och parrelationer – ett naturligt val då språket man uttrycker sig på är pardansens. På många sätt rör sig Koukkula och Väänänen i en annan kategori än till exempel nutidsdansfältet – som dansverk betraktat är Onnelliset rätt oförargligt och behagligt lättsmält, men det intressanta här är utvecklingen och vartåt det bär. Att från tävlingsdansens värld stiga upp på scenen är inte så självklart som det låter, speciellt inte om det handlar om helaftonsföreställningar.

Men detta par är mångsidigare än sin bakgrund och även om de slänger in lite tango, jive och latinamerikanskt i det hela är det andra saker man funderar på, till exempel hur de lyckas ge beröringen en sensuell laddning och göra den till en central del av dansen.

Språkförbistring

Den humoristiska inledningen satt utmärkt, men sedan blev jag lite förbryllad över att man så snabbt gick över till att spela upp engelskspråkig text från band. Då det senare blev franskspråkigt tal blev jag riktigt ivrig – det är fascinerande att lyssna till olika språk. Den som inte förstår franska gick visserligen miste om en av textens finaste tankar: att saker som på långt håll ter sig enkla de facto är synnerligen komplicerade på nära håll. Varefter dansarna plockar fram städhandskarna!

Piazzolla var kvällens mest självklara musikval, annars var man inne på intressanta musikaliska kombinationer med både lekfull barockmusik och Antti Paalanens suggestiva dragspelstoner. Den stora cloun var ändå det man väntade sig med Sanna Silvennoinen som regissör – att dansen utforskar gränsmarkerna till cirkus. Med relativt enkla medel byggde man upp en hög intensitetsnivå med Koukkula svävande i luften. Här finns säkert mycket intressanta saker att upptäcka.

Slutligen måste man väl konstatera att utan tv-succén Dansar med stjärnor skulle Koukkula och Väänänen knappast göra helaftonsföreställningar på Alexandersteatern. Det positiva med tv-programmet är att det helt tydligt öppnat dörrar mellan tävlingsdansens och andra dansformers värld, samt förhoppningsvis höjt publikens intresse för dans överlag.

Tove Djupsjöbacka Musikkritiker

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33