Parlamentet som svek

Bild: Mikko Stig

Den egentliga skrällen med det brittiska utträdet ligger i reaktionerna. Behövdes faktiskt Brexit för att man skulle inse att EU-eliten aldrig har fått kroppen bakom de självkritiska ord som pliktskyldigt levereras när läget kräver?

Riksdagen förde den 1 juli en debatt om det brittiska utträdet ur EU. Om de övriga EU-länderna debatterar på motsvarande nivå är unionen inne i en intellektuellt paralyserad fas.

Det bådar inte gått för den union vars medlemskap jag röstade för uttryckligen för att jag ville att Finland skulle vara en del av ett europeiskt samhällsbygge.

Det handlade om tillhörighet, men också om den samlade möjligheten.

Ordet parlament bottnar i parlare – latin för tala.

Det antyder, nej pekar på, att goda politiska beslut ska föregås av politiska samtal.

När parlamentet diskuterar borde vi med andra ord kunna förvänta oss en förpliktande nivå.

Den som såg den televiserade debatten i riksdagen såg en opposition som rasade mot att utrikesminister Timo Soini hade agerat som den han är under ett besök i England dagarna efter folkomröstningen.

Också en utrikesminister är politiker.

Soini är det i varje cell av sin volym.

Regeringssonderaren Juha Sipilä visste det när han valde att satsa på Soini. Samlingspartiet kvitterade det med sin medverkan.

Europa höjde säkert på ögonbrynen när Finland valde att försöka tämja våra populister. Andra länder har valt att vända dem ryggen. Den metoden har inte varit framgångsrik.

En Soini som tänjer på gränser i England är ingen nyhet. Den europeiska pressen har sett honom göra det i många år. Soinis brittiska referensgrupp är anti-EU-partiet Ukip.

Så säger då politiker här hemma att Soinis Englandsbesök drabbade bilden av Finland.

Vi rör oss i periferins periferi. Bilden av Finland är en försumbar restpost i något som bör handla om orsakerna till att en majoritet av britterna ville lämna unionen.

EU-ledarna är inte dåligt orienterade. De känner till Sipiläs regeringssits med Sannfinländarna som drivankare.

Den omröstning i september i fjol där Finland lade ned sin röst i EU härrör ur samma upplägg. EU-ledarna kände till att Finland måste rösta blankt för att rädda regeringen. Ett finländskt ja till en kollektivt bindande fördelning av flyktingar hade varit en omöjlighet för Sannfinländarna.

Har vi lyft in dem i regeringen får det förutsägbara följder.

Men givet allvaret i EU: Varför halkade riksdagen in på denna blygsamma nivå?

För att statsminister Juha Sipilä i sin "upplysning till riksdagen" inte kom vidare från floskelstadiet.

Förutsägbara verbalslingor, en intensiv brist på engagemang, en i det närmaste chockerande frånvaro av insikten att EU efter den brittiska omröstningen har tilldelats ett gult kort.

Sipiläs text lät som om den skrivits av en talskrivare som inte behöver övertygas.

Sipiläs kroppsspråk var obefintligt. Han läste innantill utan den passion och det engagemang som lägets allvar hade krävt i republiken dagarna efter den brittiska skrällen.

Efter Sipilä följde ett antal vittnesmål där partierna i storleksordning vädjade om finländsk enighet.

Samlingspartiets Anne-Mari Virolainen till och med drämde till med att vi behöver mera, inte mindre EU. Den som väntade på ett varför väntar fortfarande.

Den egentliga skrällen med det brittiska utträdet ligger i reaktionerna. Behövdes faktiskt Brexit för att man skulle inse att EU-eliten aldrig har fått kroppen bakom de självkritiska ord som pliktskyldigt levereras när läget kräver?

Centerns presidentkandidat, ex-statsministern Matti Vanhanen intog i riksdagen en position av plattityd: De 27 som är kvar i EU måste agera under enighet.

Förhoppningsvis inser Vanhanen att det är makten som har bevisbördan. (Ingenting tyder dock på att han gör det.)

Det är EU-borgen – byråkratin och kommissionen – som måste öppna sig.

Inte via verbal akrobatik av den icke-övertygande skolan, det har man gjort varje gång en nationell omröstning har gått emot dem. Utan via en explicit acceptans av det tvivel som riktas mot EU.

Men det finns makt också utanför borgen. De finländska politikerna har den närmaste ansvarsytan till väljarna.

Det är inte nog med att vi väljare informeras om att "EU-medlemskapet är till fördel för landet".

Vi måste övertygas om varför det är bra och vad som är sämre i alternativet? Om vi vill sprida hopp (ett frekvent uttalande i riksdagen) och inte hopplöshet måste man utveckla ett resonemang. Och upprepa det kontinuerligt.

Hoppet materialiseras hos väljarna först när de känner att eliten ser dem också i vardagen.

Alla vill naturligtvis inte bli sedda – de sitter redan på sanningen.

Men:

Om en samlad trupp bland partiledarna anser att Soini har fel i sin EU-politik är det deras sak att bevisa det.

Väljarna avgör kvaliteten på bevisföringen. Det gäller att lägga energin rätt.

Det gjorde man inte i riksdagen den 1 juli.

Det är fullständigt legitimt av partiledaren Soini att sommaren 2016 säga att det står partiet fritt att eventuellt formulera en skarpare EU-linje i valrörelsen 2019.

Soini får gå till val till och med på ett finländskt utträde om det är där partiet lägger sig när den här mandatperioden löpet ut.

Partiledaren Soini är i ett europeiskt perspektiv en öppen bok.

Det finns inte en seriös bedömare i EU-huvudstäderna som inte känner igen Soinis spel. Ett parti som själv rubricerar sig som populistiskt måste i självaktningens namn agera populistiskt.

Det tragiska i riksdagsdebatten var att i stort sett hela den övriga partikartan glömde att EU också är vi.

Det skulle handla om en första finländska reaktion på det brittiska utträdet.

Statsministern höll ett öppningsanförande som måste klassificeras som amatörmässigt i alla avseenden.

Ledamot efter ledamot i riksdagen gjorde sedan en intervju som Soini gett i Sky News till huvudingrediens i den finländska reaktionen.

Man underordnade sig populismen.

Parlamentet svek sitt ärofyllda uppdrag.

Soini har lätt att le sitt breda leende.

Torbjörn Kevin

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33