Papper och penna

Dagens skolbarn lär sig inte längre skrivstil. Skolorna digitaliseras med fart. Vad händer om människan slutar skriva för hand?

I dag har jag upplevt generationsklyftan. Under dagens seminarium insåg jag att de unga människorna inte längre skriver gammaldags anteckningar. Jag menar alltså sådana som man skriver med en penna på ett papper. Man låter liksom pennan flyta längs papprets yta och allt detta resulterar i tecken som man vid behov kan återkomma till.

Jag måste medge att jag är chockad. Att skriva för hand är för mig samma som att andas. Handens snabba rörelser hjälper mig att fokusera. Om jag ska förstå och bearbeta det som någon annan berättar måste jag ha möjlighet att anteckna. Mina tankar far så lätt på villovägar om jag bara försöker lyssna. Därmed har jag alltid med mig en svart anteckningsbok. Jag har fastnat för den modell som självaste Hemingway lär ha använt. Önsketänkande, jag vet. Svarta tuschpennor ska det också vara. Kulspetspennor duger inte, de ger inte samma känsla.

Min skrivstil är en variation av den som vi lärde oss i skolan på 1970-talet. Jag kan fortfarande återskapa de rätta formerna. En del bokstäver var otroligt tråkiga, medan andra var väldigt spännande. Min favorit var bokstaven f. Den var så svår att få fin! Antingen blev den för fet eller för mager. Att kunna skriva ett vackert f var en liten triumf. Nämnas kan att jag hade väldigt snygg skrivstil som barn.

Snabb och effektiv skrivteknik var livsviktigt under studietiden. Jag utvecklade ett system som jag använder än i dag. Andras tankar återges på ett visst sätt och de egna associationerna på ett annat. Åren av flitigt antecknande har förstås lämnat sina spår. Nu för tiden är min skrivstil så gott som oläslig för utomstående, vilket egentligen är ganska praktiskt. Bokstäverna är hemliga hieroglyfer, de är nyttiga bara för mig.

Nu ska ingen tro att jag inte utnyttjar datorer och andra dagens manicker. Bordsdatorn och den bärbara motsvarigheten är bägge i konstant användning. Det går givetvis att skriva anteckningar med dem också, men min hjärna mår inte bra av det. En god tankeprocess förutsätter handens och hjärnans samarbete. Datorn tyr jag mig till när jag vill nå resultat. Datorns problem är dock dess snabbhet. Tänk hur världen skulle bli lugnare om alla de (vi) som fyller sociala medier med allehanda bladder skulle vara tvungna att skriva brev i stället?

Dagens skolbarn lär sig inte längre skrivstil. Skolorna digitaliseras med fart. Utvecklingen är väl positiv på många sätt, men jag känner mig ändå bekymrad. Vad händer om människan slutar skriva för hand? Jag vet att min oro troligen är irrationell. Dagens unga studerande verkar helt vettiga, må vara att de inte tycks skriva anteckningar. Jag erkänner att det känns vemodigt. En för mig central färdighet håller på att förpassas till historien.

Vad kan man säga? Den nya generationen tänker på ett annat sätt. För att bättre begripa hur måste jag förmodligen ta fram papper och penna. Men jag undrar ändå om jag trots allt borde uppmuntra dem att göra detsamma.

Elina Pirjatanniemi professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46