Pappans självmord och känslan av ensamhet präglade Eva Ollikainens hela uppväxt – en burnout följdes av timeout innan nytändningen styrde henne tillbaka på dirigentstigen

– Jag kunde stå framför en orkester och slå takten, men kände ingen fascination, hade inga idéer och visste inte varför någon skulle vilja spela med mig, säger Eva Ollikainen om att vara dirigent och utbränd. Bild: Nikolaj Lund

Efter en flygande start på karriären kom Eva Ollikainen till en punkt då hon slutade ta emot nya uppdrag. Hon ville göra andra saker och ta igen en förlorad ungdom som hade fördunklats av familjens trauma. Ollikainen berättar om svårigheterna att ta sig in i dirigentyrket som tjugoåring, om vikten av att successivt reformera kanon och om den inneboende etiska konflikten som dirigentyrket i allt högre grad är förknippat med.

Dirigenten Eva Ollikainen, 37, fick en på många sätt lysande start på karriären. Som 20-åring blev hon färdig musikmagister med piano som huvudämne. Året därpå vann hon Panula-dirigenttävlingen och ba...