Pappa dog - ingen meddelade barnen

Myndigheterna var oense om vem som skulle meddela de anhöriga om 66-åringens död.Bild: Mostphotos

Göran Hagström, 66, dör hemma i soffan i sin lägenhet i östra Helsingfors lördag kväll den 1 april. Hemvårdaren hittar honom livlös och ambulanspersonalen anser återupplivning vara lönlöst. Göran förs bort i likbil, men ingen kommer sig för att meddela de anhöriga. De får av en slump veta om pappans död först fyra dygn senare.

– När städerskan inte kom in i lägenheten på onsdagen ringde hon mig. När jag i min tur ringde upp hemvården, som besöker honom tre gånger per dag, svarade jouren "jag måste tyvärr berätta att er far dog i lördags", berättar Martin Hagström, Görans son.

– Jag trodde inte mina öron. Det kom som en fullständig chock. Ingen hade brytt sig om att ringa oss.

Brodern har besökt pappan föregående kväll. Allt är då normalt hos den Parkinsonsjuka pappan, som bor ensam hemma i väntan på en plats på servicehem.

På lördagsmorgonen hälsar dagens första hemvårdare från det östra socialdistriktet på. Allt är som det ska.

Försökte ringa

Vid 14-tiden försöker Göran sex gånger ringa hemvården. Det är oklart varför. 14.30 kommer hemvårdare nummer två och konstaterar att Göran tagit sina mediciner och ätit sin lunch.

17.58 kommer hemvårdare nummer tre. Hon finner Göran sittande livlös i soffan, "till synes rofylld".

Hemvårdaren ringer 112. Ambulanspersonalen konstaterar att återupplivning är lönlöst och lovar hemvårdaren att de meddelar polisen. Så sker också, men eftersom man inte upptäckt några yttre skador på den döda kommer polisen inte till platsen och konstaterar att fallet inte angår dem.

Senare när sönerna får veta om pappans död och får se hans döda kropp kommer de att upptäcka en tydlig bula i hans huvud. Det är fortfarande oklart hur den uppstått. Har den ett samband med de sex obesvarade samtal Göran ringt till hemvården på sin dödsdag?

Polisen avskriver alltså fallet och ringer i sin tur upp hemvårdaren, som redan lämnat lägenheten med den döda klienten, för att gå till nästa kund.

– Polisen säger att de gett hemvårdaren klara direktiv om att hon ska meddela de anhöriga. Enligt polisen jag talade med läste man till och med upp direktivet från ett papper för att säkerställa att det gick fram. Enligt polisen gör man alltid så eftersom "hemvårdarnas utbildning varierar", berättar Martin Hagström.

Skyller på resurserna

Hemvårdaren meddelar inte de anhöriga utan ringer i stället till en begravningsbyrå för att ordna borttransporten av liket. Hon åker därefter tillbaka till lägenheten för att öppna dörren. Görans kropp förs till Dals sjukhus där läkaren kl 22.55 på lördag kväll konstaterar att han är död.

Hans barn firar lördag kväll ovetande om det som skett.

Sonen har kommit överens om att han hälsar på hos pappan på torsdag. Han ringer honom på måndag och tisdag utan att få svar. Det är inte ovanligt, pappan brukar vara på bland annat fysikalisk behandling och svarar inte alltid.

På onsdagen får han sedan sanningen som en våt trasa mot ansiktet när han ringer upp hemvårdens jour sedan städerskan inte kommit in i lägenheten.

– Jag sitter i bussen när jag får beskedet. Jag blir helt ifrån mig och frågar förstås hur det är möjligt att ingen ringt upp oss. "Vi har resursbrist", lyder svaret! Jag blir så upprörd så jag måste stiga av bussen.

Hemvårdaren har ingen aning om var faderns kropp förvaras.

– Jag uppmanar henne att be sin chef ringa mig bums. Under tiden ringer jag de andra anhöriga för att delge dem chockbeskedet.

Men chefen ringer inte den dagen, även om hon senare medger att hon fått telefonmeddelandet.

– Senare svarade ledningen för östra socialdistriktet att man inte kan förpliktiga chefen att kontakta de anhöriga utom tjänstetid. Med tanke på alla formella fel de begått tycker jag att det hade det varit rimligt – och mänskligt att ringa upp oss.

Kroppen försvunnen

Samtidigt inleder sonen ett desperat letande efter faderns kropp. Hemvårdaren han först talat med är på patientbesök och hinner inte hjälpa honom. Hon tipsar i alla fall om en begravningsbyrå som kan veta var kroppen finns.

Det visar sig vara fel firma. Där undrar man hur det kommer sig att hemvården inte vet vart kroppen förts. Firman tipsar sonen att ringa Storkärrs sjukhus.

– De känner ingen patient med namnet utan ber mig i sin tur ringa Malms sjukhus. Där har de inte fått in någon avliden med det namnet.

– Jag ringer Hartmans patologiska avdelning, men inget napp där heller.

Klockan har hunnit bli nästan 20 på kvällen när hemvårdaren klarat av sin sista patient och ringer upp sonen. Nu har hon fått fram uppgifter om att faderns kropp förvaras på Dals sjukhus där han också dödförklarats.

– Hon vet inga detaljer om vad som hänt, men lovar att hennes chef ringer mig genast på nästa morgon. Själv ringer jag Dals och avtalar om att vi får se pappa nästa dag.

Som en dålig film

Besöket på Dals sjukhus går inte heller riktigt enligt ritningarna. Kroppen som rullas fram är inte deras fars, utan en gammal kvinnas.

– Det låter ju som ur en dålig film, men det misstaget har jag i alla fall överseende med. Prästen och vaktmästaren som var på plats beklagade uppriktigt att de hämtat in fel person och ordnade snabbt fram pappas kropp.

Frågorna till hemvården var och är många. Sönerna har träffat representanterna för hemvårdens ledning och sökt svar på hur det kan gå så här. Svaren har inte varit tillfredsställande.

– Det är helt uppenbart att hemvårdarna saknar klara direktiv för hur de ska göra i ett fall när en klient hittas död. De har bara fått order om att ringa 112 och att ordna borttransport av liket.

– Hur är det möjligt att det tar så lång tid för hemvården att få fram uppgifterna om vart pappa har förts? Varför har de inte ens har försökt få tag på oss? Hemvården eller hemvårdens läkare borde utan dröjsmål ha kontaktat oss anhöriga om vår åsikt om eventuell obduktion och enligt lag gett oss dödsattesten. Hur täcks man i ett sådant här läge hänvisa till resursbrist, undrar sonen.

När hemvårdarnas chef äntligen på torsdag kväll ringer upp sonen börjar hon med att förklara sig. Sonen avbryter henne och uppmanar henne att ta om allting från början.

– Jag säger att hon kan ta om allt på nytt och inleda med att beklaga det inträffade. Det gör hon, på min uppmaning. Chefen kan dock inte ge mig svar på en enda fråga. Man har inte talat med hemvårdaren som hittade pappa, man har inte varit i kontakt med polis eller ambulanspersonal och man har inget hum om dödsorsaken.

– Hon skyllde på att hon måste reda ut alla fakta, innan hon kunde ta kontakt med oss. Innan vi avslutade samtalet medgav hon i alla fall att det har begåtts flera misstag.

Inga svar

– Vi är upprörda över att ingen myndighet meddelade om pappas död. Vi har inte fått svar på våra frågar. Den lilla information vi fått har man fått dra ur dem med tång.

Men ett dygn senare är det annat ljud i skällan.

– Då meddelar samma chef att hon nu har diskuterat med hemvårdaren som hittade pappa och denna anser sig ha handlat såsom sig bör, och nu har chefen ingenting att anmärka. "Hemvårdens agerande har varit oklanderligt", är hennes slutsats, säger Hagström.

– Vi undrar förstås varför hemvårdaren bytte åsikt under natten.

Enligt Hagström har hemvården lovat säkerställa att något liknande inte sker i framtiden och att de anhöriga får en grundlig rapport om händelsen.

Sönerna tänker inte låta saken bero, utan tänker lämna in en anmärkning till social- och hälsovårdsverket. De överväger också att lämna in ett klagomål till övervakande instans, till exempel JO.

– Vi får inte pappa tillbaka, men vi vill inte att någon annan ska råka ut för samma sak som vi.

Svenska Sigtunaskolan lockar med högklassiga studier i anrik och internationell miljö

Intresserad av en internationell gymnasieutbildning och av att testa dina vingar utomlands? På svenska Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket kan det förverkligas under trygga och inspirerande förhållanden som samtidigt öppnar många dörrar. 15.2.2019 - 09.22