Pappa är svåraste uppdraget i livet

– Viktigt för barnet är att det vet att det är omtyckt precis som det är, inte för vad det gjort. Säg: jag tycker om dig men du får inte göra så där …Bild: Kristoffer Åberg

– I inget annat uppdrag i livet har jag kommit så mycket till korta som i föräldraskapet. Men då är det jätteviktigt att komma ihåg: det räcker att vara tillräckligt bra!Det säger biskop Björn Vikström i ett samtal om papparollen inför fars dag.

Och visst, att vara förälder är det svåraste som finns – eftersom det är omöjligt att göra allting rätt. Vikströms barn är vuxna i dag så han har perspektiv.

– Jag vill inte måla upp någon rosa idealbild om föräldraskapet, säger Björn Vikström.

Men visst bär han på massor av dyrbara minnen från den intensiva tiden tillsammans med barnen. Han minns också trötthet, tidsbrist, tappat tålamod, stunder av dåligt samvete och jämförelser med hur man tror att andra familjer har det.

Och det handlar inte bara om barnen. Plötsligt har föräldrarna inte samma tid för varandra som tidigare, om man lever i ett parförhållande.

– Ibland tänker jag på alla irriterade meningsutbyten och onödiga gräl som barnen har fått höra på. Det är ju så i vardagslivet att man stressar, samlar på sig en frustration och sen kan känslorna komma ut onödigt häftigt.

Så här kan också en präst och biskop känna det då han ser tillbaka på sin roll som småbarnspappa. Precis som alla andra kännande och empatiska föräldrar gnager det dåliga samvetet över att inte ha räckt till. Men biskopen menar att man måste ge sig själv absolution.

Barn förlåter

– Det är jätteviktigt att komma ihåg att det räcker att vara tillräckligt bra. Och det är jättefint att märka att barnen har en förmåga att förlåta.

Björn Vikström har bett sina barn om förlåtelse då han gjort fel.

– Som förälder måste man våga erkänna att man gjort fel. Också ett dåligt humör blir förklarligt för barnen om man diskuterar vad som just hände.

Men hur gör man för att uppfostra självständiga, empatiska och respektfulla individer med gott självförtroende?

Biskopen suckar. Han är faktiskt lika sårbar som alla andra föräldrar. Man vet ju hur det borde vara, en helt annan sak är sedan hur det blir. Ta till exempel det där att tidigt ta barnen med i vardagssysslor.

– Det egna exemplet är viktigt. Det är viktigare att göra rätt än att berätta vad som är rätt. Vi krattade löv tillsammans, plockade äpplen samt höll ordning på leksakerna och Kalle Anka-tidningarna. Men som förälder har man så bråttom. Det är lätt hänt att det går snabbare att göra undan sysslorna själv. Allt tar ju mycket längre tid om man har med barnen i arbetet.

En förälder kan vara närvarande och deltagande på många olika sätt. Nu efteråt är Björn Vikström lycklig över att småbarnstiden sammanföll med att han var präst på Kimitoön, ett litet samhälle där alla känner alla. På fritiden var det mycket idrott och då han talar om den tiden märks det att biskopen är inne på mammas, eller snarare pappas gata.

Pappa sparkade boll

– Min egen pappas papparoll (ärkebiskop emeritus John Vikström, skribentens anm.) handlade mycket om att göra saker tillsammans, att sparka boll, att åka skidor.

Där fick sonen Björn en fin modell för att vara tillsammans. Idrott, med segrar och motgångar, är en god fostrare för livet. På Kimitoön var både han och hustrun, Maria Björkgren-Vikström aktivt med som tränare och lagledare i friidrott och fotboll.

– Den tiden minns jag med glädje. Alla år med junioridrott var lärorika, där fick juniorerna lära sig hur man förhåller sig till motståndarlaget, vilka knep som är tillåtna och vad som menas med fair play.

I Bollförbundet har man medvetet strävat efter att alla får vara med och spela. Utslagningssystemet kommer senare.

– Det finns olika typer av spelare som alla är bra på olika sätt. Här lär vi oss hur vi förhåller oss till varandra. Förstås har jag gjort misstag då också men inte en enda gång har jag låtit två lagkaptener välja ut spelare till sina lag, det är väldigt obehagligt för de som väljs sist.

Bättre för varje generation

Under hans egen barndom var pappa John ändå inte särskilt närvarande i vardagen i barnens liv utan fostrarens roll föll mest på mamma vilket var vanligt på den tiden.

– Jag är ju förstås jävig men nog har jag själv varit en betydligt mera deltagande pappa än min far var, säger Björn Vikström.

Han tror att utvecklingen gått ytterligare ett steg framåt mot en större jämställdhet sedan dess. Män har börjat förstå vikten av att vara delaktiga i sysslorna i hemmet samt diskutera papparollen med andra.

– Det ordnas mamma-barn kaféer och kvinnogrupper. På Kimitoön startade vi en pappa-pub. Då samlades vi män för att diskutera olika frågor.

Det finns mycket osäkerhet kring papparollen. Vikström återkommer till den bekanta idrottssymboliken.

– Att vara pappa är ingen individsport. Du och din familj är ett lag som det gnisslar litet om ibland men där individerna ändå vill varandra väl.

Då kommer vi till dagens stora samtalsämne, mansrollen som nu vänds upp och ner på i samband med #metoo-kampanjen där kvinnor för första gången talar ut i sociala medier om hur de blivit ofredade med sexuella förtecken. Många män har varit chockade, kvinnor lättade över att få tala ut.

Det goda exemplet

Björn Vikström anser att kampanjen fört mycket gott med sig.

– Också här tror jag på det egna exemplet. Om vi kan ha en jämbördig och respektfull stämning hemma är vi trygga rollmodeller för våra barn. Vi ska undvika att uppmuntra ett visst beteende hos pojkar, men inte hos flickor – och tvärtom.

Vi är alla produkter av vår uppfostran och då jag för fram behovet av att kramas och att låta också pojkar visa känslor ser Björn Vikström förvånad ut. För honom är det helt självklart att också pojkar får vara svaga och bli tröstade.

Men vilka modeller vi än har med oss hemifrån är barn utsatta för stereotypier och en machokultur med tuffa hjältar i populärkulturen som det är svårt att komma undan.

– Om din pojke spelar ett dataspel som du tycker att är för våldsamt, ge dig tid att sitta ner och diskutera det som händer. Var beredd att begränsa speltiden, kom överens om vissa regler och håll dem.

Det gäller att skapa egna, jämställda och empatiska ideal i ett samhälle där mobbning och hån är så vanliga.

Vikström säger att män oftare än kvinnor tenderar att bete sig illa mot svagare, i skolan, i omklädningsrummet, i bussen, på arbetsplatserna.

– Jag har funderat på om jag själv låtit oacceptabelt beteende passera utan att notera det eller reagera. Nu har vi blivit uppmärksammade på hur viktigt det är att vi inte lämnar varandra i sticket utan protesterar om vi ser något som inte är ok. Stig upp och säg till om du ser någon som beter sig illa, bäst är det förstås om vi är flera som reagerar.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00