Panikval, populism och identitetsbyggande

Det låg något parodiskt över de pinsamma och likformiga segertalen. Låt oss kalla det liberal populism.

Valresultatet var väntat: rödgrön framgång som ett resultat av regeringens nedskärningspolitik och klimatfrågans uppblomstring. På avigsidan red Sannfinländarna i mål på en våg skapad av mainstreampolitikens klimathysteri, teknokratiprat och allmänt oresonliga attityder gentemot balanserad debatt.

Det finska valet var historiskt i den bemärkelsen att inget parti uppnådde 20 procent av rösterna. Enligt allmäneuropeiska och västerländska trender ser vi en allt starkare polarisering, men också en panikretorik och populism av aldrig tidigare skådat omfång. Nu talar jag inte bara om den officiellt godkända populism som bland annat figurerade i Sannfinländarnas djupt alarmistiska och mörka, men dock välgjorda valreklamsfilm. Vi fick ett allmänt panikval där alla kunde välja sitt favorittema: invandringen, klimatet, fascisterna, kulturmarxisterna, de vita köttätande männen eller någon annan godtycklig grupp. Huvudsaken är att låta sig bli skräckslagen och gråtfärdig för att sedan kunna linda in sig i ensakspartiernas terapeutiska populism.

Traditionalismen, grönvaskningen och den feministiska populismen överlappas av gammalpolitikens allt fattigare fraseringsformer. Oavsett vilken kandidat som tog till orda under valkvällen fick man höra om "ansvarsfull politik", diffus jämlikhet, fantastisk utbildning, välmående pensionärer, ren energi och glada skuldfria barn och barnbarn. Det låg något parodiskt över de pinsamma och likformiga segertalen. Låt oss kalla det liberal populism.

Troligtvis utgörs ändå framtiden just av ett liknande fragmenterat och polariserat politiskt fält av olika identiteter och populistiska rörelser som manifesterar sig då den globala byn urartar i det den alltid måste bli: konkurrerande tribalistiska trosföreställningar. I och med nationalandans och religionens död fanns det nämligen de som föreställde sig en postideologisk global värld av fria självständigt tänkande individer. I praktiken verkar det dock svårt att skapa identiteter på en mera universal nivå än nationalstaten, och vad vi nu bevittnar är en diversifiering och söndersmulning av de gamla lojaliteterna och formandet av nya.

Efter att arbetarklassen upplösts, medelklassen avmytologiserats och överklassen marginaliserats är det inte helt oväntat att biologin och miljön karakteriserar de nya identiteterna. Ett tankesätt som å ena sidan betonar ras och kön och å andra sidan betonar miljö och klimat. En stark biologisk objektifiering av människan pågår där hon reduceras till bara ett (destruktivt) djur bland andra. Samtidigt skapas nya berättelser om människosläktets inre hierarki där individen ges värde enligt sin biologiska gruppidentitet, främst i relation till kön och ras.

För första gången reflekterar våra politiska val på allvar de nya identiteter som håller på att uppstå. Att måla upp hotbilder och fiender är en del av det nya identitetsbyggandet vilket ibland leder till tvättäkta uppmaningar till panik – något vi sett inom både den reaktionära och gröna rörelsen. I ett sådant klimat blir ett kritiskt och avvaktande förhållningssätt allt viktigare.

Nicolas von Kraemer Historiker

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46