Pandemin räddade inte klimatet – FN-chef vädjar för hållbar återuppbyggnad

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres säger att samhällena måste agera kraftfullt och omedelbart för att bromsa klimatförändringen. Bild: Michael Tewelde/Lehtikuva–AFP

Coronapandemin hade en obetydlig inverkan på klimatförändringen. Utsläppen minskade för en kort tid, men vi är strax tillbaka i gamla spår. Atmosfärens koldioxidhalt är högre än vad människan någonsin upplevt, men vi kan fortfarande vända trenden, enligt en FN-rapport.

När pandemin slog till och otaliga länder stängde ned samtidigt i april minskade de mänskliga utsläppen av växthusgaser, som mest med 17 procent på dagsnivå. Någonting motsvarande har aldrig skådats förut, men trots det betyder minus 17 procent bara att vi temporärt var nere på 2006 års utsläppsnivå, inte på stenåldersnivå.

Svackan var med andra ord inte djup. Och eftersom världen stannade upp bara för några veckor blev svackan inte heller lång. Redan i början av juni var de globala utsläppen på dagsnivå bara 5 procent under fjolårsnivån, och nu ligger de redan mycket nära nivån strax före pandemin.

Därmed förväntas de totala utsläppen för hela det här året minska med 4–7 procent beroende på hur pandemiläget utvecklas och vilka restriktioner som eventuellt återinförs under slutet av året.

Det beräknar forskarna inom Global Carbon Project och det är en av slutsatserna i rapporten United in Science 2020 som tagits fram av flertalet FN-organisationer och forskarnätverk.

Permafrosten smälter

En av klimatkrisens utmaningar är att koldioxid är en långlivad gas i atmosfären. Även om vi kunde strypa alla utsläpp över en natt skulle det ta åratal innan atmosfärens koldioxidhalt började minska och växthuseffekten avta.

Därför lämnar en så anspråkslös och kortvarig nedgång i utsläpp som den pandemin orsakade knappt några spår i atmosfären. Meteorologiska världsorganisationens (WMO) mätningar visade på omkring 410 miljondelar (ppm) koldioxid i juli ovanför Tasmanien och Hawaii, cirka 2–3 ppm över nivåerna ett år innan.

Pandemin kommer inte att minska på koldioxidhalten, bara bromsa den kontinuerliga ökningen en aning, säger WMO. Det behövs permanenta utsläppsminskningar med sikte på koldioxidneutralitet för att verkligen hejda klimatförändringen.

"Koldioxidhalten är redan den högsta på tre miljoner år, och den fortsätter öka. Samtidigt har stora områden i Sibirien upplevt utdragna och anmärkningsvärda värmeböljor i år. Det hade varit mycket osannolika fenomen utan en människodriven klimatförändring", säger WMO-direktören Petteri Taalas i ett uttalande.

Smältande permafrost frigör metan som är en mycket stark växthusgas, och på det sättet göder klimatuppvärmningen sig själv. Rapporten tar fasta på att klimatförändringen också driver andra oåterkalleliga fenomen som smältande glaciärer. Detta ska få allvarliga konsekvenser för naturen, ekonomin och mänsklighetens möjligheter till ett drägligt liv.

"Människan och jorden upplever ett år utan motstycke. Pandemin har rubbat livet över hela världen, men samtidigt har uppvärmningen och klimatstörningarna fortsatt", skriver FN:s generalsekreterare António Guterres i rapportens förord.

"Aldrig förut har det varit så uppenbart att vi måste gå in för en långsiktig, inkluderande och ren omställning för att tackla klimatkrisen och slå in på hållbar utveckling. Vi måste se till att återhämtningen efter pandemin skapar reella möjligheter att bygga en bättre framtid", skriver han.

Varmaste femårsperioden

Enligt rapporten är det högst sannolikt att 2016–2020 kommer att bli den varmaste femårsperioden som människan uppmätt, varmare än 2015–2019. Den globala medeltemperaturen de fem senaste åren ligger cirka 1,1 grader över motsvarande temperatur 1850–1900 och 0,24 grader över medeltalet 2011–2015, uppger brittiska Met Office.

Varje år sedan 2016 har det arktiska istäckets utbredning legat under medelvärdet, och under samma femårsperiod har glaciärerna förlorat mer massa än under alla tidigare femårsperioder sedan 1950. I gengäld har havsytan stigit i accelererande takt. Ett annat tecken på klimatförändringen är att väderextremerna blivit svårare.

Det är väntat eftersom de mänskliga klimatutsläppen ökade till 36,7 miljarder ton koldioxidekvivalenter 2019. Det är 62 procent mer än 1990 då de internationella klimatförhandlingarna inleddes. Med nuvarande utsläppsnivåer kommer vi inte på långt när att nå målet för Parisavtalet som siktar på en trygg framtid.

FN:s miljöprogram har beräknat att mänskligheten borde minska utsläppen med i snitt 3 procent om året för att nå Parisavtalets mål om att hejda uppvärmningen till högst 2 grader över förindustriell medelnivå, eller med över 7 procent om året för att nå det tuffare 1,5-gradersmålet – det som bland andra EU och Finland har förbundit sig till.

Senast i tisdags publicerade Näringslivets forskningsinstitut en prognos som visar att Finland med nuvarande klimatpolitik inte kommer att nå sitt mål om klimatneutralitet till 2035.

För att världen ska nå sina klimatpolitiska mål måste alla länder, näringsgrenar och samhällssektorer vidta åtgärder. På tio års sikt kan man komma långt genom att skala upp nuvarande åtgärder, som att öka andelen förnybar eller utsläppsfri energi, förbättra energieffektiviteten, gå in för kolsnål trafik och transport och fasa ut kolkraften, säger FN-rapporten.

Under nästa årtionde måste man dessutom förlita sig på nya tekniska lösningar och bitvis förändra konsumtionsmönster, heter det vidare.

Rapporten är sammanställd av WMO i samarbete med Global Carbon Project, FN:s klimatpanel IPCC, Unescos oceanografiska kommission, FN:s miljöprogram och Met Office.

Världshaven har tagit upp 20–30 procent av de mänskliga koldioxidutsläppen sedan 1980-talet. Havets uppvärmningstakt har mer än fördubblats sedan 1993 och orsakat klart fler och svårare marina värmeböljor med korallblekning, försurning, ställvis syrebrist och rubbade fiskbestånd som följder.

Havsytan har stigit i accelererande takt de senaste årtiondena, bland annat på grund av ökad avsmältning på Grönland och Antarktis. Åren 2006–2015 steg havsytan med 3,6 (±0,5) mm/år. Takten är den snabbaste på 100 år.

Antalet människor som löper risk att drabbas av översvämningar beräknas öka från 1,2 miljarder i dag till 1,6 miljarder inom 30 år. I mitten av 2010-talet levde 1,9 miljarder eller 27 procent av världens befolkning i områden med risk för vattenbrist. Siffran beräknas öka till 2,7–3,2 miljarder till 2050.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning