På tröskeln till ett jubileum

Finland bör ju nu aktivt satsa på EU-sammanhållningen.

Om en månad inleds firandet av Finlands hundra år som självständig stat. Vi kommer att få lyssna till och läsa mångordiga och välformulerade berättelser om vägen fram till 2017. Kanske blir det också spådomar om nationens fortsatta vägval.

När president Koivisto presenterade den ryska översättningen av sin bok "Rysslands idé" i Moskva fick han frågan av en rysk journalist: Vilken är Finlands idé? Koivistos kärnfulla svar löd: Överlevnad. – Det är småstatens lott, nu såväl som 1917. Den gången gällde det att säkra Finland mot yttre hot, och efter 1918 års uppslitande händelser, mot inre söndring.

I dag står Finland inför samma utmaningar. Efter tjugofem år med stabila yttre betingelser och en traktatfäst bekräftelse av våra europeiska familjeband, i kombination med växande välfärd, är sikten framåt rätt dimmig. Relativt snabbt har situationen i vårt närområde förändrats. Landet kämpar med svåröverkomliga strukturproblem och sviktande statsfinanser. Förutom festtal under jubileumsåret blir det nödvändigt med en fördjupad samhällsdebatt om nationens vägval.

Världens äkta parlamentariska demokratier har skäl att se sig om: Deras antal minskar i takt med att de auktoritära bastard-demokratierna ökar. Det finns en väljarpotential i traditionella demokratier som kan acceptera detta; hur är det i Finland? Även om Sannfinländarna halveras i nästa val, försvinner inte missnöjet med etablissemanget, med globaliseringens omstrukturering etcetera. Nya proteströrelser kan uppstå som de gamla partierna troligen är hjälplösa inför.

Kvalitativt ledarskap är något annat än ropet på starka ledare. Även om man kan hysa en viss sympati för dagens ekonomiskt trängda ingenjörsledarskap, kommer de närmaste åren att kräva ett moraliskt ledarskap för att förstärka kohesionen i samhället. När konstitutionen dessutom ger statsministern ledningen för EU-politiken, är diskrepansen mellan behov och förmåga skrämmande stor. Finland bör ju nu aktivt satsa på EU-sammanhållningen.

Trots ett försök att undvika det självbesvärjande namnet på USA:s kommande president, är det ändå oundvikligt att konstatera att regimskiftet där har konsekvenser även för Finland. Att tro annat vore självbedrägeri. America First betyder inte automatiskt Finland Last, men en viktig säkerhetspolitisk option för Finland (och Sverige) är nu mindre trovärdig. Även utan en formell reträtt från Europa kan Washington sända för oss obehagliga signaler österut. För att inte tala om skräckscenariot: En informell acceptans av intressesfärer med Finland i en allt grådaskigare zon.

Nycklarna till nästa sekel är ändå inhemska. Ett samhälle som är socialt jämlikt, ekonomiskt starkt med en (nästan) samstämmig syn på säkerhetspolitiken klarar påtryckning utifrån. Det krävs politiska ledare som faktiskt formar opinioner, inte anpassar sig till gallupmätningar. Det krävs en president som talar klarspråk om våra säkerhetspolitiska alternativ – och ett folk som bryr sig om nationens ödesfrågor.

Pär Stenbäck minister

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00