På tal om frihet, jämlikhet och broderskap

Balansen. James Thiérrée och Omar Sy slår ihop sina påsar och kommer samtidigt att illustrera balansen mellan vita och svarta i Frankrike i slutet av 1800-talet. Bild: Julian Torres

Innehållsmässigt är Roschdy Zems film på inget sätt märkvärdig, även om den fungerar och berör.

DRAMA

Chocolat

Regi: Roschdy Zem. Manus: Cyril Gely & Olivier Gorce. Foto: Thomas Letellier. I rollerna: Omar Sy, James Thierrée, Clotilde Hesme, Olivier Gourmet.

Senast vi såg och hörde av Omar Sy var i franska dramakomedin En oväntad vänskap, Intouchables. Också i Chocolat står drama och komedi på menyn, ändå är mixen radikalt annorlunda.

Det här är ju den sanna historien om Rafael Padilla alias Chocolat (Sy), en utomordentligt populär komiker, clown, i början av 1900-talet – förövrigt förevigad av bröderna Lumière (i ett klipp i slutet av filmen).

Det är år 1897 när vi kommer in i handlingen som inledningsvis sätter kurs på en landsortscirkus i norra Frankrike, ett fempennisetablissemang där lustigkurren George Footit (James Thierrée) står för ett av numren.

På samma cirkus jobbar också Omar Sys "Kamanga", den svarta kannibalen. Men det är när herrarna slår ihop sina påsar som det börjar hända. Vi talar om ett klassiskt drullenummer där Chocolat (som han nu heter) jagas och golvas av den vita mannen. Kväll efter kväll.

Så framgångsrik är duon att man snart raggas upp av ett teaterhus i Paris. Man går från klarhet till klarhet, det vill säga tills Rafael/Chocolat, den papperslösa kubanen, får med gendarmerna att göra.

Underförstått: en "neger" ska veta sin plats, det gäller att inte bli för framgångsrik.

Men försök förklara det för Rafael/Chocolat som i ett desperat försök att skaka av sig rollen som "glad neger" går in för att göra Othello i ett respektabelt teaterhus.

Innehållsmässigt är Roschdy Zems film på inget sätt märkvärdig. Här vankas det vin, kvinnor och sång som i kombination med det öppet rasistiska klimatet och diverse spelskulder resulterar i en trist, destruktiv spiral.

Även berättarmässigt är det raka rör som gäller, inte sällan med melodramatiska inslag.

Poängen är att det fungerar och berör, kanske för att materialet i filmens centrum är så starkt. Och även om man i filmen letar sig hundra år tillbaka i tiden är tematiken hur aktuell som helst.

Trots allt är det ju bara ett år sedan svarta filmarbetare i – och framför allt i utkanterna av – Hollywood uppmärksammade den "svartvita" snedvridningen inom showbiz.

Omar Sy i titelrollen har många strängar på sin lyra och ifall George Footit alias James Thierrée ser bekant ut kan det eventuellt bero på att hans mamma, Victoria Chaplin, hade en tämligen välkänd pappa.

Och frågan är om inte den gode Charlie (Chaplin) skulle ge tummen upp. Slutknorren i filmen är som hämtad ur Chaplins Rampljus, Limelight. I klartext: när ridån slutligen går ner gråter även clownerna.

Krister Uggeldahl

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46