På salutorgen och på trätorgen

Mina kolleger kan visa på användning av rasifierade invektiv och därtill blottlägga våldsdåd, bland annat riktade mot gårdfarihandlare och mot judarna på Trätorget i Åbo.

Kring sekelskiftet 1900 såldes olika slag av varor på städernas torg, förutom mat även kläder, kramvaror och husgeråd. På salutorgen var försäljningsstånden många, på "hötorgen" och "trätorgen" förmedlades foder och ved.

Torghandel gav inkomst åt bönder och torpare, liksom åt fiskarfamiljer som förde sin fångst till städerna. Handel av det här slaget idkades också av grupper som kunde kallas nyanlända. På torgen i Åbo kunde judiska soldatfamiljer sälja kläder och tatarer tillhandahålla pälsar, allt medan svenskar saluförde klockor, ester varor från den egna regionen och romska familjer textilier och hästar. I likhet med karelsk-ryska gårdfarihandlare mötte dessa försäljare upp även i marknadstid.

För mobila grupper kunde torghandel och annan rörlig småhandel utgöra det enda sättet att få sin försörjning – eller åtminstone lite bröd på bordet. Vid denna tid utgjorde Finland, om sådana jämförelser kan göras, ett mera mångkulturellt samhälle än det sverigesvenska. Till storfurstendömet kom människor från övriga delar av det ryska imperiet; på torgen mötte kunderna således människor med annat språk och annan religion, personer som kunde uppfattas som främmande.

Vid denna tid köpte stadsborna en stor del av livsmedlen på torgen, där familjer i alla sociala klasser försåg sig med mat. Det var dock främst människor i lägre sociala skikt som köpte kläder och därmed jämförbara konsumtionsvaror på torg.

Tillsammans med kolleger från olika discipliner studerar jag rörlig småhandel under 1800-talet, en tid då möjligheterna till konsumtion och inköp av varor ökade. Såväl de vardagliga varorna som de nya och spännande tingen kunde saluföras av personer som kom utifrån eller som var nyinflyttade.

Vad hände i de möten – den interaktion – som utspann sig kring handeln och varorna? I det tvärvetenskapliga projektet intresserar vi oss bland annat för hur kunderna uppfattade varorna och dessa försäljare. I vissa fall väckte försäljarna rädslor, känslor som kunde utnyttjas och ytterligare förstärkas av hätska tidningstexter formulerade av skribenter som kallades bildade. Till följd av detta ökade avståndet mellan olika grupper. Mina kolleger kan visa på användning av rasifierade invektiv när dessa "månglare" beskrevs och därtill blottlägga våldsdåd, bland annat riktade mot gårdfarihandlare och mot judarna på Trätorget i Åbo. Därmed ger vårt tvärvetenskapliga projekt ett bidrag till rasismens historia.

Också en annan slags bild framträder. Många av de källor som vi hittat i arbetet med det förhållandevis nystartade projektet vittnar om ömsesidighet och samverkan. De varor – en sidensjal, ett ur eller en begagnad kostym – som tjänstehjon köpte var ofta efterlängtade och för de arbetande klasserna möjliggjorde torghandel inköp som gav dem en relativt anständig tillvaro. I dessa vardagliga möten befästes relationer som kom att minska distansen mellan olika grupper och även i dag formas våra samhällen i interaktion av vardagligt slag.

Ann-Catrin Östman Lektor i historia vid Åbo Akademi

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning