På resa

Bild: HBL-arkiv

Samtidigt som jag fylls av beundran av Venedigs grandiosa sevärdheter gillar jag allra mest att iaktta venetianernas vardagssysslor. Sådana upptas inte till världsarvslistan.

I mitt nuvarande jobb får jag resa en hel del. Resandet kräver tålamod, eftersom man aldrig kan veta vad man råkar ut för. Ju mer man reser, desto mer upplever man försvunna resväskor, försenade flyg och andra lustigheter. Fullständigt vardagliga saker kan vålla huvudbry. Kan man månne dricka kranvattnet eller inte? En borttappad gatuskylt stör inte lokalbefolkningen. Den vet ju vart den är på väg, i motsats till utlänningen som förgäves får irra omkring med sin karta. Glädjen att hitta fram är ibland rentav överväldigande.

Trots att det emellanåt strular till sig på resor gillar jag känslan att vara på väg. Jag trivs med flygplatsernas internationella stämning. Där skriker inte folk glåpord efter varandra på grund av nationalitet eller härkomst. Det är kul att se ställen som man aldrig har sett förut, men jag återkommer också gärna till gamla favoriter. En av dessa är utan tvekan Venedig, där jag befinner mig i skrivande stund.

Med stor sorg i hjärtat läser jag rapporterna som vittnar om att Venedig sakta sjunker.

I Venedig måste man tänka om. Om man ska ta sig från punkt A till punkt B måste man planera rutten noga, eftersom det inte alltid är så lätt att ta sig över kanalerna. Den vanliga urbana logiken fungerar överlag inte, på grund av att Venedig ligger i och omkring en lagun. Alla dessa hisnande byggnader ser ut att flyta i vattnet, det är magiskt. I praktiken vilar de på kraftiga träpolar av ek och alm, som slagits ner i den leriga och sandiga jorden.

Jag kan inte sluta beundra de människor som skapat denna fantastiska stad. Med stor sorg i hjärtat läser jag rapporterna som vittnar om att Venedig sakta sjunker. Men samtidigt gläds jag åt de otaliga forskningsprojekt som söker efter effektiva sätt att hindra katastrofen. När man läser om Venedigs historia inser man att så har de alltid gjort här. Vilka svårigheterna än har varit har venetianerna aldrig gett upp.

Venedig är upptaget i den prestigefulla världsarvslistan som upprätthålls av FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur. På listan förs upp sådana natur- och kulturobjekt som är av enastående universellt värde. De objekt som har upptagits på listan bevaras som en del av mänsklighetens gemensamma världsarv. Allt detta vackra bevaras med andra ord för alla oss, och för dem som kommer efter oss. Det hindrar inte lokalbefolkningen att vara extra stolt över sin stad - det ska den minsann vara. Men Venedig är också ett ställe som har särskild betydelse för hela mänskligheten.

Samtidigt som jag fylls av beundran av Venedigs grandiosa sevärdheter gillar jag allra mest att iaktta venetianernas vardagssysslor. Sådana upptas inte till världsarvslistan. De vardagliga göromålen är dock något som vi alla återgår till, vare sig vi bor i Venedig, Kabul eller Helsingfors. Folk diskuterar fotboll. De dricker eftermiddagskaffe och köar i butiken. De tvättar byk och hänger den på tork. Vanorna skiljer sig i detaljer, men i grunden är vardagen förvånansvärt likadan överallt. De andra är som vi.

Elina Pirjatanniemi professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33