På radio i kväll: Underbart porträtt av svärmor

KÄRLEKSFULL RELATION. Susanne Ringell och svärmor Älva Larsson.Bild: Yle

Susanne Ringell har skrivit ett betagande hörspel om sin svärmor Älva.

Radioteatern: Svärmorstungor av Susanne Ringell sänds i Radio Vega onsdag kl. 21.05, repris söndag kl. 15.03.

Svärmorstungan är krukväxternas grand old lady. De mörkgröna, tungformade bladen må vara vassa som rakblad, men växten är tålig och rejäl, trygg och gammaldags till sin utstrålning.

I det ljuvliga hörspelet Svärmorstungor beskriver Susanne Ringell sin svärmor Älva Larsson, en kvinna som tillhör en generation på väg bort, "folket som snart inte finns".

Det rör sig om en vemodig, varm och kärleksfull berättelse om vänskapen mellan svärdotter och svärmor som sträcker sig över flera decennier. Inte alltid ett helt friktionsfritt förhållande, så klart. Mellan den finlandssvenska svärdottern och den småländska svärmorn uppstår en del kulturkrockar "mjuka som sylt". För sylt ska det nämligen vara till både fisk och fläskpannkaka – det får svärdottern lära sig av svärmor.

Svärmor skildras ofta i sitt landskap, i köket, hobbyrummet, affären dit hon, klädd i "fräckt röd duffel" med matkasse i nylon, tar med sig sonen och hans hustru för att handla.

Föremål tjänar som ledtrådar till henne: den röda portmonnän, gräddsnäckan, porslinet och prydnadsbambin. Likaså maten, brödkanterna, potatisen, småbröden, ostkakan och kaffet.

Hon är ständigt i rörelse, på den lojala crescenten, i hemmet där hon trollar fram brasor och maträtter med händer som härdade grytlappar. De är aldrig är rädda för vare sig eld eller heta kastruller.

Att få vistas i Susanne Ringells språk är en stor ynnest. Det smakar och låter så läckert och är som är som gjort för läsas högt.

Meningarna är underfundigt och nogsamt komponerade – varje ord välavvägt. En humor närvarar ständigt, både i svärdotterns blick på sig själv och på sin svärmor.

Anders Larssons regi är finstämd, han markerar försiktigt plats- och tidsbyten med musikslingor och dämpat miljöljud.

En rolig kontrast utvinns ur samspelet mellan Susanne Ringells lågmälda svärdotter och Lena Sönderbloms inlevelsefullt tolkade svärmor Älva, som frimodigt pratar på, noterar och resonerar.

Det är förstås en relation som med åren ändrar karaktär. Cykeln blir snarast en rollator som Älva stöder sig på när hon går, grannarna byts ut, hemtjänstens flickor gör intåg. Nu är det sonen och svärdottern som fixar, som går och handlar, och den här förändringen beskriver Ringell så kärnfullt: "våra inköp liknar inte hennes inköp".

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00